Vi drycker för mycket
från för stora burkar
som slängs för slarvigt
i för många grässlänter
där de plockas av för många
som måste samla för mycket
av för många andras slöseri
för att ha råd med det allra minsta
Hur kan vi räkna så fel?
Vi slår ut med för många händer
eller stoppar dem i våra fickor
när vi ser handflatorna
från de som fallit handlöst
och tigger med darrande, frusna fingrar;
vi knäpper händerna och ber
och bär rör-inte-min-kompis
men säger egentligen ‘talk to the hand’
Hur kan vi vara så handfallna?
Jag kan inte vurma för vänstern
eller hylla den fria högern
för mycket är bara en mittfåra
på den allt bredare vägen
där vi som är fat and happy
sjunker i vår egen kvicksand
eftersom vi inte tittar ned och ser
att vi bara kan nå upp till himlen
om vi låter alla hålla i ballongen.
Word up, Anjo 