Han släntrade fram till dörren: ”Ursäkta mig, är det här Klubb Salig?”
Dörrvakten skakade på huvudet. ”Nej, det här är Klubb Olycksalig.”
Killen nickade tyst för sig själv, funderade och ryckte sen på axlarna. ”Äh, orden slutar på samma positiva sätt, så det går nog bra. Och jag har letat för länge. Jag är hungrig och törstig. Jag går in.”
Dörrvakten sa inget, öppnade bara dörren och smällde igen den när killen gått in. Där inne var det redan överfullt, men ändå tycktes det alltid finnas lediga bord för en, så tanken på att sätta upp en skylt med texten fullsatt slog honom inte.
På andra sidan gatan låg Klubb Salig. Den långa kön av berusade, påverkade och spelat lyckliga människor var jättelång, men en efter en nekades de presumtiva gästerna av dörrtyperna. Nedslagna begav sig allt fler mot Klubb Olycksalig och möttes av en dörrvakt som inte ställde frågor, inte nekade, bara öppnade dörren i allt raskare takt.
”Det är unhappy hour till klockan 23.00”, ropade han ibland. ”En för två i baren.”
Klockan blev mer, och sen mindre när den passerade tolv, för att snart öka igen. Ända till gryningen – när sista beställningen togs och de som inte fått napp tömdes ut på gatan.
Killen från tidigare i kväll kom fram till dörrvakten. ”Vet du om det är efterfest någonstans? Kanske är Klubb Salig öppen än?”
Dörrvakten skakade på huvudet. Klubb Salig var stängd sedan länge. En och annan efterfestare trodde sig vara där, det skulle de tro tills de vaknade i morgon (eller egentligen senare i dag) och tog sig hem, men först efter att de tagit en återställare på Klubb Olycksalig.
Killen nickade och gav, lätt hopplöst, tummen upp till dörrvakten. ”Jag får väl leta upp Klubb Salig i morgon.”
Dörrvakten log inte, rörde inte ens en min. Killen vände sig om och gick nedför återvändsgatan. ”Vi ses snart”, viskade dörrvakten.
Word up, Anjo 
Jag tror jag är kär. I dina ord. Och desto mer jag läser, desto mer fastnar jag. Det finns inte många som skriver som du.
Jag är tacksam för att du delar med dig av innutiet. Det är vackert, på ett fint-ont sätt som fastnar lite innanför bröstkorgen.
Jag kommer hänga kvar här om det är ok …
Tack för att du skriver. Sådana som du gör världen lite mer lätthanterlig.
Tusen tack. Det är skönt att jag har en egen röst, den värnar jag om …
Du får hänga här hur länge du vill – skrivandet fortsätter i oförminskad styrka 🙂
Man tackar, och stalkar vidare! 🙂
Ha en fin kväll!
Tack – och tack detsamma, fast det är förstås fredag dag nu 🙂
Det är det! Vi drar oss mot ”hemstaden” göteborg. Med feber och försovning.. kan det ens sluta bra?
Hehe.
Ha en riktigt fin helg .. så ser jag fram emot att läsa de vackra orden när jag kommer hem! : )
De dyker upp, förr eller senare 🙂