Kommer vackra ord från helvetet?

Kommer de vackra orden från helvetet?

Ibland undrar jag det. I afton satt jag i en hotellbar med en musiker. Vi snackade om förr, nu och i morgon. Jag tänker återkomma till honom om ett par veckor (stay tuned).

Men, det verkligt intressanta – och det jag vill stanna vid just nu – är varifrån de vackra orden kommer.

Både musikern och jag är älskare av melankolin. Det finns något vackert i lidandet, något som lockar fram orden hos mig och tonerna från hans gitarr. Han berättar om låttitlar, jag berättar om när C.F. ville starta en konstutställning där folk fick måla utifrån mina blogginlägg.

Plötsligt tänkte jag på tjejen – en ung begravningsentreprenör – som ville använda mina texter i sitt yrke.

Vad är det som gör att det jobbiga samtidigt är en förlösande kraft – en virvelvind som river fram det kanske bästa du producerat?

Jag tänker på boken jag skriver, som i så många år var så svår att få grepp om. Där jag nådde en nivå och bara kastades ned. Hur kom det sig? Jag var verkligen nere periodvis då. Kanske kommer inte de vackra orden från helvetet? Mitt helvete födde förvisso en mängd vackra ord, men på något sätt var de placerade i små bubblor som flög omkring, krockade och exploderade till intet.

Nu, när allting är underbart har det lossnat. Ändå är det en sökande bok, en frågande och tidvis sorglig historia. Mitt förflutna och min vilsenhet från då återberättad. Fast, inbäddat i ett fint nu. I mina andra projekt samsas optimismen med ett allt argare patos över felen i vårt samhälle – hur det som räcker och blir över, allt för ofta förnekas alldeles för många.

Kanske kommer vackra ord från helvetet för en del? Jag vet inte. Min himmel kanske är ett helvete för andra, vad vet jag?

I mitt fall kommer de vackra orden från himlen, trots allt. När jag går över ett regnigt Heden tänker jag: det är för att jag sett himlen lustfyllt blå, skrafferat blyertssorglig, kolmörk, stjärnkysst, morgonspralligt färgrik, fylld av ett regnbågsskimmer och så tonlöst grå som jag vet det.

Så skyndar jag på stegen, ivrig att slita upp datorn och flyga vidare … mot himlen.