Det är så vackert allting. Väntan och längtan, den otåliga frustrationen och hur vi somnar bredvid varandra i vetskapen att nu är hon ännu närmare. Snart byter vi teori, tro och funderingar mot ett livslångt vårdande och älskande. Om två veckor är hon planerad att möta oss: vår dotter, vår ofödda framtid, vårt allt.
Måndag 15 april, vi är hos barnmorskan och mäter, väger, sticker och lyssnar. Allt är bra, allt är vackert.
På toaletten faller en skärva ur den perfekta diamanten. Det enda som för ett ögonblick kan vara hårdare är några utplacerade papperslappar.
I vårt vackraste ligger de på en toalett, erbjudanden om hjälp och en tryckt röst som viskar – vi finns här – till de som inte lever i sitt vackraste.
Vårt väntrum, så fyllt av förväntan, är ett rum där andra sitter med böjda huvuden. Kanske bär de sår i underliv och under allt vad leende ytor heter. Kanske är det inte bara bebisen som sparkar.
Jag har gått med Teresia hela vår vackraste väg. En gång fick jag inte sitta där, pappersbitarna på toaletten avslöjar varför vissa samtal måste ske utan mannen närvarande.
Vårt vackraste är lika vackert, men ödmjukt inser jag att det inte är så för alla. Jag förstår än en gång att det onda finns överallt och att vi snart föder en liten som ska ärva vår värld.
Jag förstår att jag ibland, när jag inte berättar tokiga sagor, ska berätta de allvarliga orden som Svea måste höra. Orden om hennes värde och hennes okränkta rätt att förbli okränkt.
Orden som också ska nå så långt jag kan skrika, så att det vackraste kan färga fler – och kanske gör att de där papperen inte fylls på varje vecka utan istället bleknar bort. Oanvända.
Word up, Anjo 
Länge sedan jag var in här och läste, tittade in efter att ha snubblat över en tweet som du postat. Läser att du snart, alldeles alldeles snart ska bli förälder och blir alldeles glad inombords. Du ligger före mig, jag är nästan i halvtid. Läser dina inlägg om hur du förbereder dig och känner att jag ligger långt efter. Har du några lästips, kanske särskilt med ditt perspektiv som utgångspunkt – det vill säga den som inte bär barnet innan hon eller han föds? Tycker mest att vi hittar läsning med mig som huvudsaklig målgrupp.
Kram och lycka till!
Wow! Du också? Vad otroligt roligt att höra. Det gläder mig, Linnéa. Lova att du fortsätter instagramma – skönt med någon som går bortom lunchtallrikarna.
Ja, det är rätt mycket som tar utgångspunkt från mamman, men jag har läst en hel del intressant + att vi skaffat en bok som heter Wonder Weeks (om vad som händer efter barnet fötts).
Jag ska rota lite i hyllan och återkommer med boktips i helgen 🙂
Jag har kikat lite. Några böcker som var bra, tycker jag:
* Mammapraktikan – finns en del för killar där + mycket förståelse för killen att ta in.
* Att föda – skriven av en barnmorska, oerhört läsvärd.
* Liberos bok – fick den på en mässa, tror den ingår i paketet när man blir medlem i klubben också. Lättläst och bra.
Sen har vi skaffat Wonder Weeks – som handlar om vad som händer efter att den lilla anlänt.
Sen är det nog allmänt bra att vara med på föräldragrupper, fråga, googla och så vidare.
Finns även en tidning – Pappa – men den känns som en lågklassig variant av modetidningen King 😉
Tusen tack! Jättebra tips, får ge mig ut och botanisera i bokhyllorna. Lycka till om några dagar. Spännande tider.
Tack. Och all lycka till er också. Det är verkligen spännande tider, så mycket förväntan.
Annars kan ni kolla in ”Mannen som kan tala med hundar”,
Ungefär samma sak, förutom att hundar oftast är rumsrena.
Bra tips 🙂
Det där kan ha varit det bästa inlägget jag någonsin läst. Kom precis hit, aldrig besökt sidan men möttes av det där. Tack.
Varsågod, Malin – och beklagar sen återkoppling på kommentaren.