Lördag 4 maj, klockan 01.27 ser jag dig. Hör dina första skrik. Gråter när du läggs på din mammas mage. Där och då. Ett töcken. Så mycket trötthet i rummet. Ändå är allt helt kristallklart. Bilderna spelas upp inför mitt inre gång på gång. Du är här. Du är verkligen här.
Det har gått några dagar. Vi har bytt blöjor. Vaggat dig när du varit trött. Tittat på dig när du sovit. Bara suttit bredvid dig och stannat kvar i ett nu som räcker resten av livet.
Kärleken vi känner för dig och hur du skapar vår lilla familj är gränslös.
Du och jag hade ett ögonblick en morgon, i en spartanskt inredd sal på BB. Du låg i min famn, de stora ögonen vidöppna och händerna lutade mot hakan. Du tittade på mig. Det var som om du studerade och tog in fakta: jaha, det här är alltså min pappa. Jag ville fotografera stunden, men kom på att det inte behövdes. Den bilden är alltid med mig.
Vi stannade tills du åt ordentligt, Svea. Gick promenader i ett sjukhusområde som förändrats så sedan jag jobbade där. Du vet, jag föddes här, för över 40 år sedan, kanske i samma sal. Jag bodde ovanför backen och i de bortglömda skogsgläntorna runt det utmattade kvarteret bor det nya hus nu. Det är inte mina gator längre, men det är platsen för dina första dagar. Där och då var det den vackraste esplanaden i världen, även om det för andra kanske bara var en sliten cykel- och gångväg längs en fotbollsplan som blivit till parkeringsrutor.
Hemfärden, i ösregn, var den vackraste dagen i våra liv – näst när du kom – och när vi idag åkte på återbesök frågade Teresia om jag saknade Olskroken, platsen jag bodde på innan vi möttes. Jag skakade på huvudet. Du är vår värld nu, Svea. Vårt äventyr har just börjat. Du är hemma nu. Vi har alla kommit hem.
Hej, älskade lilla barn. Pappa har precis landat och ska snart kunna beskriva hur fantastiskt vackert allt är – innerligt i den här bloggen och med all kraft i varje andetag så länge jag lever.
Word up, Anjo 
Åh, så hon kom till slut. Vackert du skriver om henne och jag känner igen mina egna känslor när min förstfödde kom till världen 23 år och två dagar före er dotter.
Vackert.
All lycka till er alla!
Grattis! Nu börjar världens svåraste, men vackraste, uppdrag; vara förälder! 🙂
Stort grattis pappa Anjo!
Så kom det lilla livet. Så fin hon är.
Önskar det bästa till er alla.
/Marie
Allt det bästa inför det stora spännande äventyret!
/faster mirrispirri
Snyft! Och grattis!
Alldeles, alldeles magiskt är det – och för stort för att förstå!
Återigen – Grattis till Er!!
Välkommen till världen, Svea! Du behövs här, precis som varje litet nytt barn, för att vi vuxna ska se och förstå den magi som är livet. Du har kommit till en mamma och en pappa som kommer älska dig, skydda dig och ta hand om dig, och visa dig allt det vackra som finns att se och lära. Det kommer komma dagar när du driver dem till milt vansinne, det kommer komma dagar när de driver dig till fullt vansinne, det är som det ska vara och hör till livet. Men du kommer vara omgiven av dina föräldrars kärlek genom hela ditt liv, det kommer bära dig också de dagar då du tycker att just din pappa är det pinsammaste som finns, och att din mamma inget fattar.
Du har alldeles nyss mött världen, och du togs emot med öppna famnar och varma händer. Må all den kärlek du får och ger följa dig genom livet. Det finns, som din pappa en dag kommer att berätta för dig, barn som aldrig riktigt möter den kärleken, barn som växer upp utan att veta att varje andetag de tar är värt mer än guld, barn som inte vet att bara detta att de finns på jorden gör den till en bättre plats.
Du vet redan detta, vet hur älskad och värdefull du är, för kärleken som omger dig förstår du med varje cell i din kropp. När du blir större, Svea, kommer den kärleken göra dig stark. Stark och modig, så du kan dela med dig av det du fått till andra.
Ett barns födelse är alltid och kommer alltid att vara löftet om nya himlar och en ny jord. Välkommen hit, Svea.
Stort och varmt grattis till er dotter. Tack, Anjo, för att vi får dela miraklet med er.
/Trollets mamma aka Vigdir
Hej! Vad glad jag är att jag följde din kommentarslänk och landade på din fina blogg! Grattis till Svea. Nu sitter jag själv här med nyväckta minnen av att ha fött en liten majbaby 🙂
@Susanne – ja, till slut kom hon … så underbar 🙂
@Calle, Albinssonskan, Marie och etthondjurs … – stort tack alla.
@Marianne – tackar, kära faster
@Vigdir – wow, tack för ett fantastiskt inlägg 🙂
@Susanne B – 🙂 Kul att jag kunde väcka lite minnen till liv.