Det finns mycket att debattera just nu. Från den allvarliga flyktingkrisen till det säkerhetspolitiska läget, från arbetslöshet till bostadsbrist. Och det görs. Men ingenstans görs det som på twitter. Denna fantastiska kanal där allvetande skräphögar är genialiska på max 140 tecken.
Här följer nu hur typiska debatter (ur)artar sig. Ämnet är valfritt, men tänk gärna klassiska höger- och vänsterfrågor som brukar röra upp känslor.
- Den kort-korta versionen
”Är du vänster (alt. höger)?”
”Ja.”
”Du är dum i huvudet.”
”Jag blockar dig nu. Hej då.”
- Den normala versionen
”Åh, du är ett sånt troll.”
”Du är en halmgubbe.”
”Vilken trött, rasifierad kommentar från en vit kränkt man.”
”Åh, spelar du rasistkortet. Glöm inte offerkoftan.”
(Noterbart, ordet rasist kan med fördel användas även om ämnet är, säg vägbyggen i östra Småland. Nu fortsätter vi …)
”Om du tar av dig foliehatten kanske jag kunde ta dig på allvar.”
”Troll.”
”Slut på argument? Då brukar man ta till sånt om man är tjock och ful.”
”Rasist.”
”Kommunist.”
”Det är du som är kommunist.”
”Du är den verklige rasisten.”
”Sosse.”
”Troll.”
(upprepa i all oändlighet tills någon blockar)
- Den extremt ovanliga versionen
”Så här tycker jag i det här ärendet [Infoga valfri vänster- eller högeråsikt]”
”Vi tycker olika, men förklara. Jag är genuint intresserad av hur du tänker.”
Klart. Slut.
Word up, Anjo 