Ensamjobbarens vedermödor

Egentligen hade jag tänkt att döpa den här posten till Konsten att tröttna på sig själv på mindre än två dygn, men det hade varit lite löjligt och fånigt självutplånande – och en direkt lögn. Däremot har jag tröttnat på att jobba på distans.

Jag har, av hälsoskäl, plitat hemifrån. Det har varit produktivt, men herregud vad trist! Okej, att kunna hälla whiskey i teet utan att behöva oroa sig för tissel på kontoret om att ‘nu har Anjo trillat dit’ är förstås en förmån, men när inte ens rösterna i mitt huvud svarar – då är det för bedrövligt.

Igår bestod underhållningen under lunchen av att jag kollade på TV-shop och insåg att jag i mitt reklamskrivande är väldigt fin jämfört med amerikansk dynga. Sen räknade jag stav-, skriv-, syftnings- och särskrivningsfel i Onoffs senaste reklamutskick, vilket fick mig att gråta blod.

Idag inföll dagens höjdpunkt när jag skalade palsternackor till rotfruktspannan. Palsternackorna var rätt tunna, så skalbitarna flög iväg som små akrobater och landade lite överallt på diskbänken. Ja, så kul hade jag det.

Det enda plustecknet, utöver att jag gjort en del bra saker, är väl att jag lagat nyttig mat och fått mig en tankeställare om hur jag använt mitt dygn den senaste tiden. Kycklingpannan igår var fin, den franska grönsakssoppan med saffran gjorde sitt idag och nu känner jag doften av rotfrukter … Matlagning är kul, vilket ska drabba bästa E snart.

Bortsett från bra jobb och kloka insikter var dock ensamjobbandet blä … När jag blir världsberömd författare ska jag anställa ett kontor fullt med folk. De får göra vad de vill, bara de är nära mig.

Imorgon är det jag som dundrar in på Valentin&Byhr igen. Jag saknar alla på den här bilden. Och så ska jag och Peder käka kakor i vårt hörn, bara en sån sak.

 

Om Evert Taube besökte mitt jobb …

… så hade han nog skrivit den här låten

Rönneranjo han skuttar med ett vrål ur sin säng.
Snoozen står på ojojläget.
Resorben brusar.
Rönneranjo han hasar över obäddad säng.
Hör min slentrianvisa, kom sjung min refräng!
Korret har kommenterats och dykt upp på  skärm,
ur alla kaffemaskiner hörs fikarastens musik.
Och se, så många projekt som redan slagit ut hans ledighet.
Säljblad, plattform, KAM-pres och powerpoint

Rönneranjo han virvlar sina små fingrar
kring vita arken som viftar på pulpeten.
Lycklig som en lärka uti stavmixerns skål,
sjunger han för korret, som gungar på skärm.
Korr, korr, korr! Nu chansar Rönneranjo!
Koko! Och kaffegöken ropar hans namn.
Och se, så många jobb som redan slagit honom ut.
Radiospot, webbpuff, SEO och exceltabell.

Rönneranjo han binder utav utskrifter en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i ljusgården och lutar sig fram,
skrämmer PL och kreatörer med drill och skadans.
Titta, ropar admin, poeten är en dåre
med ratade ord i håret och likt äpplet en skrott!
Och se, så många jobb som ännu saknar poängen.
Slogans, butiksfilm, annons och teknisk spec.

Rönneranjo är gammal, men han tangentbordsvalsar ändå!
Rönneranjo har resorb och ont om vitaminer.
Sällan får han rasta, han får slita för två.
Hur han klarar skivan kan ingen förstå,
ingen, som inte luktat på muggen hans,
den med lite e och ’fiddich och dagens kaffegök.
Och så möter han de uppdrag som redan mejlats in.
Popuper, flyers, lanseringar och hyllvippor.

Allas favoritdjur

Zara är en klädbutik i Arkaden i Göteborg. De har skyltfönster mot Södra Hamngatan och jag tror att deras butiksfönsterschef tänkte så här:

”Folk gillar djur. Vi använder djur i skylten.”

Så långt, allt rätt. För att locka män har de valt att visa de här söta rackarna:

Eh, kanon. Nu är dock Zara kloka nog att inse att kvinnor inte är så pigga på spindlar. Istället fylls deras skyltfönster av de här populära gästerna i våra hus och hem:

Jag vet inte, och kalla mig gärna knäpp nu, men jag blir inte sugen på att handla där. Jag menar, vad väntar i provhytten? En anakonda? En kåt babian? Tusenfotingar?

Sociala medier-brottsling

I natt skulle jag twittra och facebooka när ytterdörren slogs in och fyra snutar rusade in.

”Ned på golvet”, skrek en av dem. ”Vi är från polisens SMTF.”

”Vad är det”, sa jag.

”Följer du inte oss på twitter. Vi har ju hashtaggen SMTF – social media task force.”

Jag förklarade att de flesta hashtags är ointressanta redogörelser ryckta ur sitt sammanhang från konferenser. En av bängarna kallade mig dissident och sen fick jag blåsa. Promillehalten indikerade  twitterfylleri. Det var visst hårda straff på att twittra på fyllan, för då kunde man skriva trams. Mitt försvar att det mesta på twitter var trams, om än i vissa fall, absurt nog, accepterat för att det kom från såna med extra status, hjälpte föga. Jag fick följa med till stationen.

”Namn?”, sa vakthavande.

”Andreas Johansson.”

”Ditt riktiga namn.”

Jag suckade och sa: ”AnjoGBG.”

En förhörsledare förklarade med strax under 140 tecken att jag var misstänkt för omstörtande verksamhet och skulle ställas inför domaren direkt. Domaren slog med sin datormus i bordet och läste upp anklagelserna.

”Din Facebook är en travesti på vad det ska användas till. Hur ställer du dig till de anklagelserna?”

”Oskyldig som Jesus.”

Domaren rotade i sin smartphone och läste sen: ”Dagens råd: spela aldrig Texas hold ‘em med sköldpaddor. De har världens bästa pokerface, de tar extremt lång tid på sig att satsa och de får alla brudarna. Har du skrivit det?”

Jag nickade, men undrade hur det kunde vara värre än de som tio gånger om dagen skrev vad de åt. Nämndemännen twittrade om mitt domstolstrots med hashtaggen #nassesvinet_anklagad. Jag noterade att min advokat retweetade och sparkade honom analogt i baken.

”Du har på twitter vid flera tillfällen tipsat om att folk ska lyssna på den senaste Ian Brown-skivan. Det kallas spam. Erkänner du?”

”Hur kan det vara värre än att posta ideliga kommentarer om var man är med någon slags pajasartad gps-tjänst?”

”Ja eller nej, inga utläggningar.”

”Räcker det om jag säger ja här, eller ska jag blogga om det också?”

”Du har använt dig av fejkade hashtags i syfte att vara ironisk mot företeelsen hashtags.”

”Guilty as sin, your dishonour.”

”När det var no smiley-week överdoserade du med smileys i syfte att provocera, eller hur?”

Jag blinkade, log, skrattade, rullade med ögonen och avslutade med att forma munnen som ett streck.

”Du har skitit i att svara på flera direkta meddelanden på twitter.”

”Om du menar att jag slänger automatiska meddelanden från svenskar som jobbar med kommunikation och inte ens fattar hur tragiskt uselt det är när de inte bemödar sig om att skriva hej själv, utan låter det göras av en robot, så ja. Jag brukar inte ringa ICA och tacka för oadresserad direktreklam heller.”

”Det är dålig netikett du sysselsätter dig med.”

”Zzzzz. Det är fint snack om dialog, men det finns en massa småpåvar med egna agendor som dikterar vad som gäller. That doesn’t fly with me. Jag gör vad jag vill och hur jag vill. De som är för mycket gurus är som skinkan i butiken, fullproppade med onödiga tillsatser. De smakar inte äkta.”

Domaren dunkade sin datormus i bordet.

”Andreas Johansson. Du är en omstörtare i de sociala nätverken. Det är den här domstolens plikt att straffa dig utifrån detta faktum.”

Jag höll ut armarna i en gest som bjöd in till råkurr.

”Du kommer aldrig att få använda Bambuser.”

”Åh nej”, sa jag. ”Aldrig få spela in navelskådande filmer med mobilkameran? Vad ska jag nu leva för?”

”Ingen kommer att se dina hashtags i framtiden.”

”Fan, jag som tänkte skicka 900 lösryckta citat från Nordstan nästa vecka, så att alla förstår hur julhandeln går.”

”Du kommer aldrig att ges access till att korsposta mellan twitter och facebook.”

”Åh, måste jag tänka lite innan jag skriver. Gud vad hemskt.”

”Dina statusuppdateringar på facebook kommer att klassificeras som trams.”

”Men, de är ju höglitteratur jämfört med många storbloggares länkpornografi.”

”Du kommer bara att få tillgång till sociala medier en kort stund varje dag.”

”Så, resten av tiden måste jag träffa och umgås med människor i verkligheten?”

”Det heter inte i verkligheten, det heter IRL eller AFK”, vrålade domaren. ”Vi kommer att se till att alla bloggare med visst inflytande genomgående benämner dig som knäpp, surrealist och galen.”

”Det där sista kan jag betala för. Det är en jävla komplimang.”

”Kort sagt. Du får en fotboja som håller dig borta från de sociala medierna 22 timmar om dygnet.”

”Oj, och jag behöver inte ens uppdatera er om var jag är de timmarna? Jag kan alltså lukta på blommor istället för att uppdatera om att jag är @snabbköpet i tjotahejti?”

”Du är en otäck bakåtsträvare.”

”Det där tror jag på när du kan säga det med mer än 140 tecken. Å andra sidan ligger jag hellre trådlös och brunbränd på stranden än rider som en jävla lady Godiva i ett fisknät gjort av bredband.”

”Domen kan inte överklagas. #slut.”

Sen loggade rätten av, men loggade omedelbart på igen. Jag slängdes ut och gick till ett internetlöstcafé och drack kaffe. Jag log.

”Varför detta leende”, sa flickan bakom disken.

”Jag har dömts att leva mitt liv som jag verkligen vill leva det.”

”Påtår?”

”Alltid”, sa jag.

Julklappsfynd en masse

Vilken underbar katalog som landade i brevlådan i veckan – Sparköp gör gott.

Här är mina måsteköp ur katalogen:

Dansande julgran: Den dansar, sjunger och snurrar så att alla får del av underhållningen. Wow, jag tror till och med att den är häftigare än rocktomten (trots att han spelar gitarr och rock samtidigt som han dansar och är hela 33 cm hög).

Fleecepläd: Ska jag välja värmande snögubbar, jultomten eller fyra söta katter i en korg? Nä, det blir läckert leopardmotiv – den texten fick mig på fall.

Förälskade svanar: Ett exklusivt prydnadsföremål som fascinerar – precis som riktiga svanar. Gotta have it.

Easy-Off: Given när jag ska tappa vikt, den gynnar avsöndringen av kroppsvätskor genom att värme alstras. Dessutom har man den under kläderna så att ingen ser den (men känner man inte lukten av kroppsvätskorna?) …

Hundmagneter: Hur har jag kunnat leva utan kylskåpsmagneter där söta hundar har brokiga damhattar? Kan någon svara på det? Oj, såg just att de även finns med katter i damhattar? Dessa val, dessa val…

Rosenbukett: Mycket naturtrogna och håller i ”evighet”. Grymt, jag gillar citationstecken kring ”evighet”.

Sängbro: Skapa en ”riktig” dubbelsäng. Va? Har jag sovit i en falsk dubbelsäng fram till nu?

Gelésulor: De isolerar från kyla och värme. Grymt, jag vill leva i en lagom värld. Och de säger att mår dina fötter bra så mår hela kroppen bra. Ska testa det när jag ätit för mycket ostbågar.

Innesockor: Wow! Och med 3D-motiv dessutom. Katter? Tomtar? Andra katter? Nej, jag kör på grodor.

Sandal: Något för mamma, kanske. Undrar om hon gillar somrigt ljusbrunt?

Duk Rose Paradise: Enligt texten är den unik: något liknande har du troligen inte sett. Nej, en duk med rosenbrodyr är fan sjukt ovanligt. Ned i varukorgen.

Tårätare: Nu kan man fixa tårna när man sover – och den levereras i 2-pack för höger och vänster fot. Tack, Gud.

Magic fönstertrasor: De gör rent utan vatten och rengöringsmedel och är säkert bättre än Window Wonder Mop som fanns några sidor tidigare och krävde fönsterputs (känns så sidan 21).

Ugnsgaller: Det passar alla ugnar. Wow, det är lysande. Inte visste jag att alla ugnar är 33,5-57 cm breda. Nu vet jag.

Skinnväska: Den är perfekt när man vill organisera och ha kontroll, eftersom den har ett nästan oändligt antal fack. Så många vill man verkligen ha när man ska ha koll.

Miniräknare: Stoppa pressarna. En miniräknare med hela 8 tecken! Köp, köp, köp.

Sittkudde ”Ergonomi”: Det här är en anatomiskt utformad kilformad sittkudde. Jag har kört för många mil utan den, det inser jag nu. Med den ser man bättre, kommer högre upp, kör säkrare och sitter bekvämare. Dessutom är undersidan antihalkbehandlad. Det är bra, annars kan man ju halka ned bland pedalerna.

Öronsnäcka:  den är till för dig som vill höra bättre och är så bra att den har varningstext: OBS! Att smyglyssna på privata samtal är inte tillåtet.

Äh, jag tar nog fyndlådan istället. Undrar vad jag får där? Magiska magnetarmband som sägs ha läkande effekt? Antisnark-clips som illustreras med en överkorsad snarkande man? Guldfärgad nyckelpiga som döljer en klocka? Brodyrset med delfiner? Dammsugarpåse som håller i ”evigheter”? Avancerat konstruerad lökhackare? Vidareutvecklad nagelsax? Charmig köksgroda med svamp? Kikare med separat dioptrijustering och inbyggd kompass?

Det är jobbigt att shoppa…