Ringde lillebror T igår. Det slutade med mer än ett halvt löfte att gå på army camp senare i vår. Sen sprang jag på Jim idag. Och när jag skriver springer menar jag att jag strök efter väggen på Active.
”Har du anmält dig än”, sa han. Ofattbart nog svarade jag att det var mycket som pekade på att jag skulle göra det. Häpnadsväckande. Så, nu väntar tydligen tio armypass. Shit!
Därefter in i spinningsalen och ett välbehövligt pass. Innan timmen med fröken Ek var jag en pojke som snubblat i vattenpölen och inte såg fram emot att gå hem i ett par kladdiga och kalla stövlar. Sextio minuter senare hade jag hittat rätt lösning på dagens gordiska knut.
Det är rätt märkligt att just spinning och spikmattor fixar så mycket. Det måste ha något att göra med att de verkligen sätter igång hjärtat (se inlägget lite längre ned).
Hur som. En bra start på en vecka som innehåller 18-årskalas (släktrelaterat, jag blir fan inte bjuden på såna annars), påskbuffé med gangsters i Majorna, invigning av levande sittplats och sedan en släktträff på Särö.
Stilla veckan? My ass…
När annandagen kommer misstänker jag att den här veckan inte direkt stämmer med dagens rubrik. Tur att jag ska på army camp. Fantastiskt bra. Jag är så lycklig, jag…