Ordval

I veckan talade advokaten som företräder killen som misstänks för att ha dödat en kvinna i Landskrona om det hela. Han pratade om en olyckshändelse.

Hmm … i mina ögon är en olyckshändelse när man slår sig på tummen med hammaren. Slår man däremot en 78-årig dam så att hon ramlar och dör, då är det inte en olyckshändelse. Då är det åtminstone vållande till annans död.

Och idag tycker Bodström att vi ska införa ytterligare en benämning på våldtäkt – synnerligen grov våldtäkt.

Jag har aldrig råkat ut för ett sådant övergrepp, men måste fråga en sak: är inte alla våldtäkter synnerligen grova?

Spinning och brännvinsadvokater

Jag tog med mig tre advokater till dagens spinningpass. Jim gnällde lite om platsbrist, men jag förklarade att de skulle hålla sig ur vägen. Passet – tre timmar långt, mind you – drog igång. En sal full av taggade cyklister samt tre advokater i kritstrecksrandigt stående vid en vägg.

– Är ni inte med på mina frågor börjar vi om från början, sa Jim. Då skred mina lagvrängare till verket och förklarade att kollektiv bestraffning är olaglig.

– Bra jobbat, Andreas, ropade Jim senare. Då förklarade en av advokaterna att ironiska och sarkastiska påhopp gränsar till förtal. Om en person ser ut att snart kola och får positiva tillrop om att fortsätta i samma stil kan det dessutom uppfattas som mordförsök, vilket inte är helt kosher i lagen.

Efter en timme bröt vi för lite blåbärssoppa och banan. Min tredje advokat öppnade portföljen och smög åt mig en flaska seglarvatten som jag spetsade drycken med.

Andra etappen gick mycket bättre och jag såg cykelturen i mycket roligare färger. Jag kunde till slut fnissa åt allt och samtidigt lämnade advokaterna in ett knippe stämningar till Jim. Bland annat anfördes att Mr. Vain är förbjuden att spela enligt Genevekonventionen och att Jim, genom att vara inspirerande och glad, diskriminerar alla som, likt Andreas Johansson, ser spinning som en prövning à la Dantes inferno.

Efter tre timmar var allt över. Jag stretchade ut musklerna (hahahaha) och gick till bastun med advokaterna. De satt fortfarande i sina kostymer och svettades inte alls, ett tydligt bevis för att advokater inte är människor. Själv luktade jag fläskfilé, vilket var ett fall framåt från min mest otränade status – bacon och sidfläsk.

Plötsligt smälte en av advokaternas kläder och avslöjade att han hade svans och bockfot.

– Djävulen, sa jag.

Djävulen skylde sina genitalier och nickade.

– Vi måste diskutera vårt arvode, sa han. 30% av allt du får i skadestånd, men något garantibelopp dessutom.

– Min själ, frågade jag

– Jag jobbar inte gratis, sa djävulen.

Det blev tyst i bastun.

Advokater i badrummet

Alla som någon gång sett skräckfilmer vet att skuggor på andra sidan duschdraperiet är av ondo. Idag anade jag trenne sådana, slet undan draperiet och insåg att min värsta mardröm hade besannats.

Nix, det var inte de tre galna massmördarbockarna Bruse som stod där. Framför mig stod tre advokater i perfekta, grå och helt ointressanta kostymer.

Den kortaste sträckte fram en stämning.

– Å STIM:s vägnar. Du har utan tillstånd framfört upphovsrättsskyddad musik offentligt.

– Jag sjunger i duschen, sa jag.

– Det är rätt lyhört här, sa han. Dessutom har jag häftat fast en stämning från dina grannar som yrkar ersättning för sveda och värk.

– Några ska få termiter i sina brevlådor, sa jag. Sen vände jag mig mot den något längre lagvrängaren.

– Jag har en stämning som gäller illegal nedladdning från kl. 17.23 till kl. 18.18 igår, sa han.

– Stopp, sa jag. Då var jag inte ens online. Då låg jag på min spikmatta.

– Exakt, sa advokaten. Stämningen kommer från en indisk sekt som skaffat sig copyright på den här formen av nedladdning.

– Det är ju sjukt, och dessutom högst tveksamt om det är rätt ord de använder. Avslappning, urladdning, massage och så vidare låter mer troligt.

– De har även alla rättigheter till det, sa advokaten.

– Kan det bli värre, sa jag och tittade på den tredje advokaten, som var längst av dem. Ska du stämma mig för att jag illegalt fildelat en liter Arla med mitt Alter Ego.

– Självklart inte, det låter ju som en dålig ordvits. Nej, jag tänkte överlämna en god stämning från året som just inletts.

– Jaha, sa jag och insåg att det här var en väl märklig morgon. Jag stod med tre stämningar i ena handen och duschhandtaget i den andra.

– Ha en trevlig dag, sa den långe

– Ha en trevlig dag, sa den mellanlånge

– Fin snopp, sa den korte

– Ut härifrån innan jag vrider om duschmunstycket till hård stråle, sa jag (hotfullt).

Advokaterna gick, jag tvagade mig, frotterade årsringarna och slängde stämningarna bland de andra i min stora stämningskorg.

Sen plockade jag fram megafonen, funderade och satte den mot munnen. Skit i STIM, nu skulle grannarna få höra min sopranvariant av O helga natt… In your face, neighbours