…det börjar arta sig till en fantastisk sommar. Åtminstone ljudmässigt. Nu ska bara solen lysa samt Birro och Tomas Ledin förbli tysta, så blir det kanon.
Så löjligt bra …
Can’t wait
Väldigt bra musik: Bon Iver, Beirut, Band of Horses, Wilco, Anthony and the Johnsons med symfonikerna.
Intressant inhopp: Dr. Alban gästade Robyn. Det var lite oväntat och väldigt kul. Robyn var också bra.
Norrmän är för sköna I: Vid entrén hänger en skylt. Armband håll till höger. En generad norska kommer gående från skogsbrynet och säger att hon nog tog den där skylten lite för bokstavligt. Norgevitsarna är tydligen sanna.
Norrmän är för sköna II: En liten norska med en portfölj cider ser olycklig ut, kommer fram och frågar om jag sett ”min flickvän, eller vän, menar jag”. Jag kan tyvärr inte identifera henne med signalementet blond. Då kommer en tjej fram och det är uppenbart att det är just en flickvän. Mycket av cidern hälls ut, men vad är väl dyr dussincider mot kärlek?
Stockholmspärlan: Vi kan kalla honom busen. Han frågade hur många på området jag trodde att han legat med. Svaret var naturligtvis 80%, det är det alltid när man träffar busen.
Coolast: Tjejen som efter Bon Iver behövde svalka sig och vadade ut i en bäck och satte sig på en sten.
Goddag yxskaftigast: De som tittade på Anthony och sen sa: Fan, jag trodde det skulle vara mer ös.
Sorgligast: Att människor år 2009 fortfarande tror att det är helt okej att bara lämna sitt skräp på gräsmattor utanför festivalområdet.
Längst kö: Lustigt nog stod det 26000 personer i toalettkö samtidigt som 27000 stod i kön till ölkassorna. Ändå var det max 25000 personer på området. Jag fattar det inte.
Skönast attiralj: Väskan med symbolen från omröstningen om kärnkraft och med texten: Bob Hund? Nej tack!
Sämst idé I: Bratwurst
Sämst idé II: Lakritsremmar
Bra uppfinning: Ambulerande kaffeförsäljare
Sitter och lyssnar på en enormt bra spotifylista med det mesta och det bästa från Way out West som blivande kollegan Mattias satt ihop. Har ni Spotify, så klicka här.
Har ni aldrig lyssnat på Beirut eller Band of Horses bör ni göra det omedelbart.
Jag längtar till Way out West. Två grymma dagar förväntas, precis som tidigare år, och i kölvattnet av en bra-bra diskussion jag hade med kloka och bästa L idag tror jag också att det är en verkligt bra tid att trampa vidare med en del förflyttningar som jag behöver göra.
Det verkar som om det blir en bra samling människor; nya och gamla kollegor, Enrico-typer, besök från österled, bröder och systrar, Ingbrittor och så vidare. Fint.
Kul. Musik är bra, bättre, bäst.
Kunde de bara boka My Morning Jacket också, så lägger jag mig och väntar utanför området i morgon…
Word up, Anjo 