Utmaningen att skriva 100 blogginlägg på 100 dagar har hittills varit lysande och förödande.
Lysande för att den dragit igång en slumrande blogg – och även satt fart på annat skrivande.
Förödande för att den fått mig att okritiskt publicera vad som helst. Jag gillar tanken på att skrivskjuta från höften, men ibland ska det bli åtta inlägg om dagen, ibland kanske det måste bli en månads tystnad.
Och, det här med att tagga allt med #blogg100 har fått mig att agera fel. Jag skriver inte för att klara ett mål, utan för att jag har något att säga.
Kanske har jag det tusen dagar i rad, men inte för att blidka en hashtag. Jag har redan låtit mig styras av för många sådana.
Initiativet är grymt, det sparkade till mig, men i och med det här inlägget avslutar jag experimentet. Fortsättning följer – samma blogg, samma författare, en hashtag fattigare.
Vi hörs snart, det finns en hel del att skriva om som bara måste ut.
God afton!