Lök

Treans spårvagn genom ljuva livet, eller åtminstone ett tisdagsvackert Göteborg. Tre passagerare till. Lätt strukna, två fröknar, en herre.

En av dem (en flicka) börjar att tala om det faktum att hon jobbat med trädgård ett bra tag. Jag ser killen, jag sväljer hårt. Vet, bara vet vad som väntar. Han samlar sig. Jag vrider mig. Stålsätter mig. Och så kommer han.

”Jag gillar lökar”

Flickorna skrattar det där skrattet som klingar av gud, vad oväntat väntad och så jävla lam och poänglös den kommentaren var, men vi är inte förvånade för du är en tönt.

Sen pratar hon om att det är hårt slit och hur många sorters blommor det finns.

Kalle Komiker öppnar truten: ”Latinska namn är sexiga, tycker jag. Mycket blommor och bin i jobbet, va?”

Påföljande skratt är kortare och låter mer som okej, det där var ett bevis på att du bakom ditt snack om druvsorter är en kille som föredrar en ubåt på syltan i hemmakvarteret och avundsjukt vill byta dina revisorsbrillor mot en tribaltatuering.

Sen tulpaner. Sen rosor. Snack om dess taggar.

”En annan taggig blomma är kaktusen”, säger vårt stora komikerhopp.

Det klart ansträngda skrattet mellan tjejerna är av typen gud, vad skönt att ingen av oss ligger med honom.

Jag biter i sätet och ber till gud att hon inte ska börja prata om frukter, kan bara tänka mig vilka oneliners han har om meloner, bananer och passionsfrukt.

”Jo, vi hade ju en fruktodling”, börjar hon.

Jag tittar ut genom fönstret och ser vad jag redan visste. Vi är fortfarande i Majorna. Det här kommer att bli en ohygglig hemfärd.

Killen öppnar munnen …

RIDÅ

I de dåliga skämtens blomaffär

Ett gott råd jag fick av en flygvärdinna var att alltid ha färska blommor hemma. Jag har hittills aldrig följt rådet, men idag gick jag in i affären där blommor säljs.

Ägaren kom fram och sa hej.

– Vilken fin blomma du har i knapphålet, sa jag.

När jag böjde mig fram för att lukta tryckte han på en knapp och dränkte mig i vatten.
– Hahahaha, det gamla tricket, sa jag.

– Vad önskas, sa han.

– Vackra blommor, sa jag.
– Kanske den här, sa han. Han höll fram en vacker blomma som gormade och skrek.
– Vad är det för något, sa jag
– En orchidé, sa han.

– Den där då, sa jag. Jättefina färger, men den ser lite krokig ut.
– Det är en dålig ork-idé, sa han

– Åh, lupiner, sa jag. Men, vad är det för rött på dem?
– Det är bara ros-t, sa han.

– Vad är det där, sa jag. Bakom ett skynke skymtade några röda och gula blommor.
– Det är smuggelgods, sa han.
– Ja, men vad är det, sa jag.
– Inte tull-paner i alla fall, sa han.

Till slut bestämde jag mig för en bukett rosor och liljor.
– Vill ni ha dem inslagna eller utslagna, sa han.

…och i det ögonblicket fattade jag tag i affärens lian och flydde.