Jag samlar på skitsnackare

En fjärilssamlare gick omkring i Olskroken idag. Håven var tom, mungiporna pekade nedåt och hela uppenbarelsen var ledsamhet på två ben.

”Det är inte säsong för att fånga fjärilar”, sa han.

”Du kanske skulle skaffa en ny hobby, har du testat att fånga skitsnackare”, sa jag.

Han skakade på huvudet och jag förklarade att man bara behövde en håv. Därefter gick man ut på stan och försökte hitta folk som gödslade med bullshit, buzzwords, floskler, klyschor, allmänna sanningar (utan att ifrågasätta dem), uttjatade citat och babblade oavbrutet. Man fångade in dem och förvarade dem sen på lämpligt sätt. Just då gick ett praktexemplar förbi.

”Ja, Tom. You can’t do business sitting on your ass, om du fattar vad jag menar. Du måste tänka utanför boxen om vi ska ro i land det här”, pladdrade mannen.

”Perfekt”, sa jag, lånade entomologens håv och fångade in skitsnackaren.

(Ni kanske undrar hur man kan fånga en människa med en fjärilshåv, men skitsnackare är ofta rätt små, så det är lugnt.)

Därefter gick vi till mitt hem och via en ytterst hemlig dörr i garderoben kom vi till utställningshallen.

”Oj”, sa fjärilssamlaren när han såg ett hundratal ljudisolerade glasburar, alla fyllda med babblande typer. ”Det här är fantastiskt, berätta om din samling”.

”Den talar för sig själv”, sa jag och knäppte på högtalaren till den första buren där en journalist från vilken tidning som helst satt.

”Det är mitt publicistiska ansvar att publicera osanningar, det ligger i allmänintresset och vem är bättre än en journalist att avgöra vad som är värt att berätta”, sa journalisten och fortsatte att dräggla långt efter att vi slagit av högtalaren och gått vidare.

I nästa bur stod en reklamare och pratade om hur hans koncept var en hygienfaktor när man skulle vinstmaximera alla försök till ändringar som skapar synergier i verksamheten samtidigt som man vill få mer buzz, en rejäl hype och ett bra cash flow som även genererar den röda tråden.

”Jösses”, sa entomologen och upprepade det när jag förevisade några burar med:

  • En engelsk fotbollsspelare: ”Anything can happen, it’s a game of two halves. And, it ain’t over til the fat lady sings and it’s all about who knocks in the most balls at the end of the day at the end of the season.”
  • En tidstypisk fjortis: ”What the fuck, liksom. Han e så dum, va. Shit for brains, liksom.”
  • En politiker: ”Jag kan inte uttala mig i den enskilda sakfrågan, men … (jag utelämnar här 1249 ord med i snitt 16 bokstäver som kan sammanfattas med bla-bla-bla) … och därför hoppas jag att ni accepterar varför jag omöjligen kan uttala mig i den enskilda sakfrågan.”
  • En sunkig brudraggare: ”Fan, vilka snygga jeans du har, de skulle passa på mitt golv, gumman. Jag heter Rick, så vet du vad du ska skrika i natt.”
  • En väl rabiat typ: ”Män är djur. Män slår kvinnor. Män är svin. Män är onda. Män är missfoster.”
  • En tröttsam tjomme: ”Regeringen vill te Kanarieholmarna å få värme å ömhet. Släng daj i elementet sa ja’ te’ na. Fatta’ru, då blir hon både varm å öm, hahaha.”
  • En kille från en dejtingsajt: ”Jag gillar att paddla kajak, är 100 % seriös, ser bara till insidan och mitt motto är carpe diem.”
  • En av alldeles för många börsmäklare: ”Marknaden är glad, så börsen går upp, det blir all-time high idag. Va? Min förklaring till att börsen sjunker? Ja, marknaden är sur, lite orolig och övervärderad, så vi kan räkna med baisse på börsen. Okej, steg den igen? Ja, jag är helt säker på att det är köpläge nu, den här ökningen är långvarig och …jaha, det är fritt fall? Inte oväntat alls, vi har så många osäkra faktorer just nu. Jag skulle råda alla att sälja …”

”Herregud”, sa fjärilssamlaren när vi gått igenom allt. ”Det här får min hobby att verka så futtig, å andra sidan – det är inte storleken som räknas, va? Jag får vara nöjd med det lilla, eller som Cajsa Warg sa: man tager vad man haver.”

Jag svarade inte utan log bara mot min nästa utökning av samlingen …

 

Börsfirman

Jag bestämde mig för att dryga ut kassan i morse och gick på intervju hos en börsmäklare som nyligen öppnat i Olskroken. ”Välkommen”, sa Annica som visade mig runt. ”Här har vi vår investeringschef in action.”

I rummet till höger stod Chewbacca och vrålade på sitt sedvanliga sätt samtidigt som han pekade på en rad datorskärmar med siffror och annat oväsentligt som får världen att snurra vansinnigt märkligt. Små javas i olikfärgade börshandlarrockar tjattrade och skakade på sina skallar.

C3PO, tydligen bolagets CFO, slog ut med armarna. ”Jag pratar sex miljoner språk, men jag fattar inte hans köpråd. Jag föreslår att hälften av er köper, den andra hälften säljer. Det borde bli ett nollsummespel och så får vi provision på allt.”

Vi fortsatte ner längs korridoren. I ett rum stod Luke Skywalker med bindel för ögonen. ”Fokusera, Luke”, sa Obi-Wan Kenobi. ”Använd Kraften för att hitta stabila och starka aktier.” Luke tog ett djupt andetag och började famla vilt omkring sig, ungefär som en vanlig aktiehandlare gör.

”Det här är vår senaste trainee”, viskade Annica till mig.

”Fermenta, Facit, Landskronavarvet, Fly Me, Trustor, boo.com, Icon Medialab…”, mässade Luke. Obi-Wan begravde ansiktet i sina händer och Yoda suckade tungt. ”Bankrutt. Jag blir.”

”Han är inte helt färdig”, sa Annica och vi gick vidare. Hon pekade in i ett rum. ”Där sitter vår låneavdelning.” Jag noterade att en visslande Jabba the Hutt höll på att hänga upp en nedfrusen småsparare och kom ihåg vad mamma brukade säga – köp bara för pengar du har, köp bara för pengar du har.

Annica knackade på en dörr med texten CEO på. Darth Vader stod vänd mot fönstret och talade i sin mobiltelefon.

”….sssscccch…köp …..sssscccchhhh …sälj …..sssscccchh … blanka …. spräng deras huvudkontor till atomer … sssccchhh …lunch idag? Visst, direkt efter squashen … later, Palpatine.”

Han lade på och vände sig om. ”Ah, herr Johansson …sccchhh. Välkommen till IAM&C, Imperial Acquistions, Mergers & Carnages …sssscccchhhh.”

Jag förklarade att jag ville jobba på den mest framgångsrika börsfirman i galaxen. Darth frågade om jag var hänsynslös, aningslös, godtrogen, risktagande, slarvig, ignorant och framförallt likgiltig inför huruvida mitt flummiga agerande sänkte en hel generations pensionspengar eller ej?

”Absolut inte”, sa jag. ”Jag tror stenhårt på en sund affärsverksamhet där man får pengar och människor att växa utan att trampa ned en massa folk på vägen. Vinstmaximering är att vi alla mår så bra som möjligt.”

Darth knöt sin näve och jag kände en molande värk i scrotum som snart växte till en smärta som fick mig att se både asteroider och dödsstjärnor.

”scccchhh…jävla rebell ….scccchhhh”, sa Darth. ”Ring ….ssccchhh …vakten.”

Strax efter bars jag ut av två bastanta stormtrupper och slängdes ganska vårdslöst ned på trottoaren. Jag reste mig, borstade bort smutsen och stod öga mot öga med Jar Jar Binks.

”Wesa gotta nice sunhouses in thisa Espain. You wanna buy a sunhouse in Spain. Wesa got timeshare.”

Dagen hade inte börjat bra, för att sammanfatta läget.

Söndagsmardröm

Dagen efter en sen kväll är det skönt att promenera. Så även den här söndagen. Tills jag såg två grabbar som jag direkt misstänkte var missionärer från Jehovas vittnen. Jag blir alltid rädd när jag ser dem. En religion som inte tror på julafton och födelsedagar är per definition knäpp i min bok.

De två, klädda i oklanderliga kostymer, stoppade mig.

”Vill du nå frälsning och total lycka?”

Den yngre av de två, med välkammad sidbena, hade inlett med en retorisk fråga. Hans kompis log – stomatol, stomatol – och fortsatte:

”Vill du förlita dig på att någon som vill ditt bästa tar hand om dig?

Och så blev det ett slängande av vackra ord.

”Vill du vara säker på att ditt liv blir så värdefullt det kan bli?

”Har du den rätta tron, så har vi den rätta vägen till ett rikare liv.”

”Vi vill att du blir en ryttare som galopperar lyckligt. Sök inte avkastning, sök att sitta säkert i sadeln?”

”Är ni verkligen Jehovas vittnen? Vad babblar ni om?”

De skakade på huvudet. En av dem höll dock en bibel mot sitt bröst. Jag pekade på boken och sa: ”Den där bibeln avslöjar er.”

Han höll fram boken. Det var inte bibeln, det var Aktiehandel for dummies. Den andre sträckte fram ett visitkort.

”Vi är Mammons vittnen. Vi säljer frälsning för så lite som ett tionde.”

”10 %, vad fan tar ni mig för.”

”Vi önskar bara ditt bästa. Att följa oss är den säkraste vägen att nå himmelen redan på jorden.”

”Kan man knyta sitt pensionssparande till värdeutvecklingen på era bonusar?”, sa jag.

De log, skakade på huvudet och vecklade ut en skittråkig poster med pilar, diagram och annat jox.

”I begynnelsen var index 100. Vi tror på att vår väg stadigt ökar värdet. Men, det är bara vår väg som är den rätta. Alla andra vägar leder dig till armageddon.”

”För 144.000 kronor till oss kommer du till himlen”, kompletterade hans vän.

”Kan ni garantera det?”

De korsade såväl fingrar som ben och sa med en mun: ”Naturligtvis. Visserligen är inte historisk avkastning någon garanti, men vi lovar förstås att vi lyckas om du ger oss alla dina pengar.

En av dem plockade fram ett dokument. ”Tro på oss, strunta i det finstilta och ge oss tillgång till din månatliga lön så kommer allt att bli bra.” Den andre började tala i tungor: shabalakalaKeynes bodsesoROI laeowoe tekni-bosbo-sk ana-boeser-lys.

”Jag har läst på Handels”, sa jag. Tungotalaren tystnade. Den andre började darra lite på manschetterna.

”Kostnads- och intäktsanalys?” Jag nickade och de började blekna.

”Redovisning?” Jag slog ut med armarna och log.

”Statistik?” Jag gjorde tummen upp.

De var nu kritvita i ansiktet.

”Jag är ekonomie magister, grabbar. Jag vet vilket jävla skitsnack allt det här är. Ni vet inte mer om börsens utveckling än en babian gör.”

”180 poäng har jag”, sa den ene.

”Dubbelexamen”, sa den andre och började gråta.

”Ta en banan grabbar”, sa jag.

De tog bananerna, skalade dem och klättrade upp i ett träd där det redan satt ett gäng managementkonsulter, trendanalytiker och journalister. Det tjattrades så mycket att till och med kajorna i trädet bredvid suckade.

Jag gick hem.