Stjärnkraftverk

Runt hörnet har de smällt upp såväl en reaktor som en proaktor.

”En proaktor agerar i förväg”, förklarade den biffige vakten när jag frågade. ”En reaktor är mer som en fotogenlampa.

”Olskrokens stjärnkraftverk”, läste jag. ”Vad innebär det?”

”Jo, vi skapar energi utifrån stjärnor. Ta till exempel Bruce Springsteen – han är en grym energikälla. Han är ansluten till oss, agerar och sprider energi.”

”Men, det måste vara reaktorkraft, va? Han finns ju redan. Vad används i proaktorn?”

”Vi skannar av köerna till Idoluttagningarna, du vet. Kör på det gänget som kommer någon vart. Fräsch, obefläckad energi. Finfint.”

Jag nickade, men slogs av en sak. ”Men, om man omvandlar de som inte når så långt i Idol, eller som bara är jävligt dåliga, till energi. Blir det bra då?”

Vakten skruvade på sig. ”Jag får egentligen inte diskutera smutsiga bomber. Men, visst är det så att vi har skapat energi som är direkt skadlig för samhället om den hamnar i fel gathörn och används i gatumusikantsyfte.”

”Kevin Borg?”

Vakten besvarade inte min fråga. Jag gick vidare med nästa.

”Men, vad händer när stjärnor dalar då? Vad sägs om Kikki Danielsson?”

”Ja, det där är ju lite surt. All energi skapar slaggprodukter och vissa stjärnor har en ganska kort halveringstid. Kikki är ett exempel, Lasse Berghagen ett annat och värst av allt är väl Anna Skipper. Vi trodde hon var en isotop, men hon känns som ett jävla tomtebloss.”

Jag lade armarna i kors och tog på mig en bister min. ”Accepterar ni vilken skit som helst?”

Vakten skakade på huvdet. ”Är stjärnorna av för låg kvalitet säljer vi energin på spott-marknaden. Lustigt nog köps det mesta upp av TV4. De verkar se sig själv som en dagslända för de köper energi som inte ens varar en pilot av en sit-com i snitt. Det är så många testade och avfärdade komiker som de betalat grymma överpriser för. Och vad har de fått? Självutlösande proppar.”

”Men, finns det inte säkerhetsrisker”, sa jag.

Vakten ryckte på axlarna. ”Förr använde vi oss av Allgott&Villgott, Conny Ray och Janne Lucas. Idag är vi mycket mer noggranna. Alla stjärnor måste klara röntgen, Wikipediakollen, tondövhetstesten och vanliga pricktester. Är folk allergiska mot dem, då blir det inget.”

Jag pekade på reaktorn. ”Robert Wells?”

Vakten flinade. ”Skojar du? Det hade blivit härdsmälta direkt och minst 50 år av boogie-woogie-strålfeber i landet.”

Jag funderade lite till och sa Tomas Ledin. Och bara namnet fick larmet att gå. Kvarteret bäddades in i skum, gubbar i knepiga dräkter luftlandsattes och det blev ett jävla röj helt enkelt.

Jag var dock fortsatt nyfiken, fick fatt på en telegrafstolpe och knackade iväg ett sista meddelande till vakten: ”Lars Adaktusson?”

Svaret kom snabbt: ”Utan honom vore Svalbard svart.”

Tolv spår efter mig

Jag fick en trevlig invit från Kontaktmannen – att lista tolv låtar som betytt och betyder mycket för mig. Normalt är jag lite av varianten orka bry mig, men det här fick mig att fundera. Så, här är tolv favoritlåtar – eller snarare band/artister, för i några fall är det banden som helhet som jag bara inte kan få nog av. Exemplen här nedanför har antingen extremt stor känslomässig betydelse, eller textrader som är totala knock-outer.

Då var vi redo. Listan:

Stone Roses – I wanna be adored
Jag undrar om vi upplevde en enda efterfest under 90-talet som INTE innehöll den här låten. Frågan är om något förändrats sedan dess.

Radiohead – Let down
Den är fantastisk ända fram till cirka 3.40. Då blir den helt makalös: … one day, I am gonna grow wings. Jag har en polare som alltid börjar gråta så dags.

Eldkvarn – Nånting måste gå sönder
Det här bandet är det största för mig, så att välja en låt? Tja, den här innehåller de mest träffande textrader jag någonsin läst: Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va blå.

U2 – Tomorrow
Bandet jag växte upp med. Den här låten är från October. Det finns en sorg och skönhet i den unge Bonos röst som etsat sig fast. Precis som Eldkvarn har U2 gjort mängder av mina favoritlåtar. Det här är en ovanlig, men bra.

Bruce Springsteen – Paradise
Det här är den Bruce jag gillar bäst, den lugna, försiktigt trevande och balladsjungande Bruce. Låten spelas nästan aldrig live. Synd.

Death Cab for Cutie – Soul meets body
In my head there’s a Greyhound station, where I send my thoughts to far off destinations.  Lysande citat, lysande låt.

Ted Gärdestad – Himlen är oskyldigt blå
Egentligen är inte hans version favoriten, tror att det var Helen Sjöholm som tolkade den extremt vackert efter Tsunamin. Favoritrader: Mina ögon kommer alltid att le mot dig, kan det begäras mer av mig? Väldigt bra.

R.E.M. – It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)
Ytterligare ett gäng husgudar. Nästan lika svårt som med Eldkvarn, men den här låten är något alldeles särskilt. En sprittande ordkaskad och skönt samspel mellan Stipe och Mills.

My Morning Jacket – Librarian
Jag såg MMJ på Pustervik för länge sedan. Det är fortfarande den bästa konsert jag sett. Librarian är en av deras starkaste lugna låtar, annars är de världsbäst när det är pang på. Kolla in den här texten: When God gave us mirrors, he had no idea. Mumma!!!

Tomas Andersson Wij – Det skulle inte ändra någonting
En av många jämnbra låtar från TAW, men den innehåller följande: Det är sommar här, hos världens vackraste människor. Varför har det fastnat så? Vet ej, men det har det. Han kan skriva vackert och eftersom vi är rätt jämngamla känner jag igen min barndom i hans. Muchos bra.

Housemartins – Happy Hour
P.D. Heaton var grym även i Beautiful South, men Housemartins – jisses. Han måste vara en av världens bästa textförfattare; samhällskritik, cynism, sarkasm, kärlek. Han hade allt.

The Smiths – There’s a light that never goes out
Ännu ett band med hur mycket bra som helst. Det här är kanske den vackraste låt de gjorde. Det är synd att säga att Moz och de andra är världens gladaste jämt, men bra är de ALLTID.

Länken till spellistan hittar du här. Och, det kräver förstås att du har Spotify…

… äh, vi kör nummer 13 också. Jag hittade inte hans album på Spotify, men han ska vara med – så, jag utökar listan:

Woven Hand – Whistling girl
Han är mörk, han är deppig, han verkar sjunga om världens undergång – men jävlar vad bra det är.

Brasklapp: tyvärr fick jag inte in bubblare som Joni Mitchell, Fleet Foxes, Glasvegas, Freddie Wadling, Ebba Grön, Barenaked Ladies, 10,000 Maniacs, Suede, Jackson Browne, Indigo Girls, Magnus Johansson och några till, men – man kan inte få allt här i världen.

Lomförhörd

– Var det en bra konsert, sa lommen

– Va, sa jag.

Sen förhörde fågeln mig om kvällens konsert med Bruce Springsteen och jag berättade alla detaljer jag kunde komma på. Det var buslätt att bara slänga ur mig vackra ord, plustecken, superlativ och annat.

Det var en helt fantastisk konsert. Igen. Backstreets, Badlands, Because the night. Tre låtar på B, som är allt annat än b-låtar.

– Var den bättre än igår, frågade lommen.

– Va, sa jag.

Till slut fick jag dock förstått vad som menades och sa att den nog var bättre, men att båda ihop blev en unik enhet.

Sen var lomförhöret slut och nu är jag bara lomhörd.

…och rätt lycklig.

Ett svettigt skrev på en karl får mig att jubla

Bruce Springsteen – egentligen är det ingen idé att försöka beskriva konserten. Briljant, vilken låtlista, vilket publikfrieri och vad populär han är när han ligger raklång och skrevar rätt in i jumbotronen…

Jag ser redan fram emot konsert två, med andra ord. Morfarsgubbarna och mormorsgumman levererade tre timmar total kvalitet idag. Det blir minst lika bra ikväll.

Att det sen satt en ADHD-drabbad kille framför mig var rätt okej. Det var däremot inte hans magväska. Mein Gott…

Kan Bruce nu bara spela Racing in the Street så är allt fullbordat…

anjoPod, musikmaskin med c:a 90 kilos internminne

Jag är inte som andra människor. Jag ses nämligen aldrig med mp3-lurar i öronen.

Istället har jag så mycket soul att jag är en levande musikmaskin.

Tekniska data:
Internmine: ungefär en 90-kilosbit skulle jag tro.
Batteri: drivs bäst med direkt solenergi, då låter jag mest och bäst
Övrigt: skakas inte så jädra lätt och är så kärleksgammal att jag aldrig rostar

Dagens powerplay, framförda på broarna från Olskroken, utmed floden (ån) i Gårda och längs spårvagnsspåren:
Stone Roses: I am the resurrection
My Morning Jacket- The Librarian
Jackson Browne – Fountain of Sorrow
Hurricane #1 – Step into my world
Bruce Springsteen – Paradise

Antal soulbefriade själar som tittade knepigt på mig: två

…det är märkligt hur soligt livet kan vara dagen efter ett kalasbesök i Peoples Republic of Majorna.