Inget snacks

Så, jag mötte den här fina saken i skogen. Den satt ensam och övergiven på en bänk och liksom skrek: ta med mig hem.

Och, jag ville ge dessa chips ett nytt hem i min mage. Måhända lite trångt och mörkt jämfört med en bänk i Delsjön, men de skulle åtminstone bo nära ett stort, varmt och vackert hjärta.

Just då kom jag på vad min ömma moder alltid har sagt till mig: ”Vad du än gör, pojkvasker. Ta aldrig med dig en okänd påse chips hem. Vem vet var den har varit?”

Jag lämnade chipsen där, gick resten av min långa promenad och tänkte som så att en påse ostbågar kan få bli nya inneboende hos mig.

Just då kom jag på vad M sa till mig, vilket förändrade saken: ”Jag kallar ostbågar för pillerompisar för det är så man luktar om händerna när man äter dem.”

Så, här sitter jag nu med ett äpple och ett glas vatten.

Suck …

Chipstårar

Först missade vi fopolls-VM. Sen bidde det ingen final i varken OS eller VM för Tre Kronor – och i veckan åkte vi ur Tuggummipopfestivalen innan finalen ens började. Fan, det här kan leda till enorma vinstfall för chips- och diptillverkarna, slår det mig jag när jag återvänder hem från ett barnkalas.

Och, mycket riktigt. På Olskrokens gator är det en märklig syn. Stora gäng, som skulle suttit och väntat på att säga ”fel låt vann” efter att ha telefonröstat för 200 spänn, drar fram längs Redbergsvägen. Här och där bryter små slagsmål ut. Folk har ingen schlagerfestival att titta på längre, det är en chockartad stämning. Tristess, apati, vilsenhet.

Men, ingen äter chips!

Plötsligt rullar en stor lastbil in på gatan. Där står ett gäng ungdomar och kastar ut grillchips till folket. Mängder av påsar träffar trottoarerna. En man på flaket har megafon och rabblar ett budskap.

”Chips behöver inte schlagerfestivalen. Man kan äta chips ändå. Ät chips ikväll. Chips är nyttigt.”

Då vaknar folk till, de går från att vara schlagerzombies till chipsfabrikantslynchare. Lastbilen stannas och alla ombord rullas i dip och gräddfil innan de binds fast vid ett träd i väntan på trutarnas ankomst.

En polisbil kommer fram och en grånad konstapel hoppar ur.

”Det är pöbeln som styr nu. Men, det är åtminstone lite mer hälsosamt att springa omkring på gatorna än att äta chips. Fan, jag tror att Anna Bergendahl gör mer gott för folkhälsan än Anna Skipper.”

Jag pekar på trädet där chipstillverkarna väntar på pickande fåglar. ”De håller nog inte med.”

Polismannen rycker på axlarna. ”You win some, you lose some. Omelett och knäcka ägg, du vet.” Han hoppar in i bilen och kör iväg. Pöbeln har nu hunnit in på ICA och jag anar lukten av den brinnande chipshyllan.

”Rädda oss”, vädjar chipsmännen och tittar på mig. ”Estrella betalar dig vad du vill.”

Jag skakar på huvudet, väl medveten om att en del av mobben står redo att ta mig av daga om jag ingriper. Lite fegt blir jag en medlöpare och säger, vilket i och för sig är ärligt: ”Olws cheez doodles är det enda jag gillar. Sorry.”

Fåglarnas vårkvitter störs inte av schlagermissljud från varje tv-apparat. Det är en annorlunda lördag.

Fel uppladdning del 914

Nähä, det blev fel igen. Å andra sidan borde jag insett att ett spinningträningsläger i London var en dålig idé. Att tillbringa fyra dagar i ett land där det är lättare att hitta en nål i en höstack än en meny utan friterat är inte bra för kroppen.

Så, dagens spinningpass gick åt skogen. Jag såg min weekend passera revy redan på uppvärmningen.

Å sicken revy, sen…

  • Semi-detached Hounslow coming up – det enda som stör disharmonin är ett höghus
  • Tågresa från Heathrow genom sovstäder som aldrig vaknar på rätt sida.
  • Bakgårdar och koloni(nit)lotter med fallfärdiga ruckel och taskiga grönsaksodlingar
  • Alla hus har heltäckningsmattor som CSI skulle kunna hitta bevis i under minst två säsonger.
  • Oändligt många tågstationer påminner om Moz och fotboll
  • Gatorna är fyllda av billiga pärlband av amerikansk snabbmat
  • Kapten Onedin tar en snabb pint på puben
  • Luften är full av Oasis, Verve och vinäger
  • London Pride
  • Män fiser en i ansiktet på puben och ursäktar en stank värre än isländska gejsrar med orden ‘sorry mate’
  • Full English breakfast på en nedlagd brandstation
  • Promenaden Waterloo – Lambeth – Westminster – Covent Garden – Oxford Street
  • London Pride
  • Desperat Sky Sports-jakt
  • London Pride
  • Ett hotellrum som faktiskt var billigt och bekvämt
  • Maltesers till frukost
  • London Pride
  • Inställd lunch hos drottningen – vi hittade en liten rea istället
  • Nära att dö av tristess i terminal tre på Heathrow

Hur som, åter till spinningen. Jag var osedvanligt stel. Och inte så lite skamsen när en flodhäst under stretchen ställde sig på bakbenen, lade högerbenet bakom örat och sa ‘pilutta dig’.

Kanon, dissad av världens fetaste Madicken-wannabe. Var Londonresan värd det?

Yes, gov’ …

Feta slabbisar är friskare

Enligt färska rön ska tydligen sex öka cancerrisken, liksom GI, berättade min doktor. Jag var hos medicinmannen på den årliga charaden och det föranledde en fråga.

– Ursäkta, doktorn. Kan man få cancer i bilringarna?

– Nej, men för säkerhets skull kan du väl ta två såna här och ringa mig i morgon?

Sen sträckte han fram två påsar vickningschips.

Plötsligt föll allt på plats. Kvällen innan hade jag stått på Medborgarplatsen (life sucks) och funderat över varför RFSU istället för kondomer hade delat ut presentkort på McDonald’s-menyer. Nu förstod jag bättre texten på deras jackor: Kådisar skyddar inte mot cancer – ät mer ostbågar (och lukta gärna som en).

Allt det här var cancerbekämpning. Om män bara undviker GI minskar cancerrisken. Lysande. Kom sprit, kom snacks, kom pommes frites. Det i sin tur gör oss fetare och mindre benägna att locka kvinnor till herdestunder. Än mindre cancerrisk. Herregud, vilken ögonöppnare.

– Du, doktorn. Det här är Estrella. Går det lika bra med Olw?

Han skakade på huvudet.

– Placebo…

Ostbågeballonger och chipsluftvärn

Det var fullt pådrag i butiken idag. En hämmad vetenskapsman slogs i höjd med frysdisken av insikten att allt var en bluff.

– Jag måste lämna den här usla forskarvärlden, den är förödande.

Han sa det samtidigt som han tog tag i mig och skakade om mig rejält. Jag nickade, log, men kände egentligen bara avsmak. Varför kan jag aldrig få handla i fred? Varför är ICA i Olskroken en samlingsplats för allsköns dårar?

Han sprang till snackshyllan, sprättade upp ett gäng ostbågepåsar och band omsorgsfullt små snören som han hade i sin forskarrock kring varje liten båge. Sen hade han, märkligt nog, byggt en fungerande ostbågeballong och steg mot taket. Han skrattade när han i sakta mak seglade mot dörrarna och friheten.

– Dr. Löfgren, I presume, sa plötsligt en spensligt byggd man. Han stod lutad mot tvättmedelshyllan. Forskaren som seglade med fötterna dinglande ovanför dambindorna blev vit i ansiktet.

Den spenslige slet åt sig en burk med Pringles. Han öppnade den och kastade varje chips som en projektil mot forskarens ballong.

– Dags. Att. Bevisa. Dina. Teser.

För varje ord skar ett chips rätt igenom snörena som band samman forskaren och hans ostbågeballong. Efter det sista ordet störtade forskaren rätt ned bland paranötter och annat överprisat godis.

Den spenslige ställde sig bredbent över forskaren och smulade sönder ett chips mellan sina fingrar.

– Naturvetenskapliga fakulteten, 13.00. Annars är det inte ett chips vi smular sönder nästa gång.

Han gick. Forskaren låg kvar, förkrossad.

Ute var det 30 grader och folk skrattade, ovetande om den mänskliga tragedi som just borstade av sig och förbannade sitt öde.