Skällsordsbombare slår till

Terrorn slog till igen i Göteborg idag. Ännu en av de desperata skällsordsbombarna slet sönder liv och trumhinnor på en spårvagn. Och, det är alltid lika jobbigt när det händer. Jag var ombord, men överlevde mirakulöst – trots att jag stod ett par meter från terroristen.

Allt började  som vanligt, med massor av tjommar som skämtade och var brôtigt käcka. Då klev en sur fan ombord.

”Gävleborgs förbandslåda, järnspikar, förgrymmade onge”, hörde jag honom mässa. Försent insåg jag faran och skrek rätt ut i vagnen: ”Se upp, en skällsordsbombare – och han kommer att smälla.”

Tyvärr hade vagnen satt sig i rörelse och innan någon hann dra i nödbromsen exploderade mannen med en fruktansvärd spridning:

”Helvete, jävlar, skitungar, bastarder, idioter, satans kräk, hundskitar, motherfuckers, horor, slinkor, skökor, kanylpittar, era feta as, morsgrisar, charlataner, bögjävlar, mattknaprare, kuddbitare, herpeshärdar, jäkla apor, hyenor, schakaler, era rövhål, fan, ollon, dårar, cp-truckar, era jävla mongon, kretiner, byfånar, tjockskallar, nötter, slampor, böcklingar, heterosvin, era äckel, svinpälsar, snuskhumrar, haggor, harpyor, käringar, ragator, jävla xantippor, häxor, vårtsvin, rubbade sabla miffon, ni är hjärndöda, rudade fähundar, skurkar, bovar, banditer, ynkryggar, kryp, amöbor, oduglingar, vomeringsrester, mähän, mesar, ollade byråkrater …”

Till sist stannade spårvagnen som nu var full av mentalt döda och skadade människor. Ambulanser körde i skytteltrafik för att ge alla goa göteborgare lustgas innan de tappade allt. Några var helt bortom hjälp och läkare som anlände försökte förgäves hitta deras komiska blodådror för att kunna ge transfusioner. Den humorfyllda luften var som förbytt och ersatt av tristess, ångest och skrik.

”Ta de lindrigast skadade till Sahlgrenska och kör de svåraste fallen direkt till Majorna”, ropade räddningsledaren.

Det vitsiga begravningssällskapet anlände snart och började kratta upp tappade och kvarglömda vegamössor. Överallt låg humorbestulna och hålögda göteborgare som nu bara var vanliga svenskar, lätt desillusionerade och utan knorr i orden.

Terrorn hade slagit till. Helt utan poäng.

Snöröjningskatastrofen

På väg till jobbet idag såg jag hur de röjde snö från taken på husen. Det visade sig vara ett stort misstag. När de skeppade ned en skyffel med puder råkade de störa bröderna Arne och Sture Hegerfors som låg i ide på taket.

De skojfriska bröderna for i kullerstenen och reste sig snart, rätt så förvirrade. Och hungriga. Men luspanka. Istället för att tigga, bestämde de sig för att tjäna ihop pengarna med hjälp av sina unika konkurrensfördelar – humorn.

Bröderna började helt enkelt sälja skojiga statusuppdateringar på Facebook till förbipasserande.

”Du vad sägs om: Jag är ute och rastar min vegetariska reptil, en så kallad krokodill. Kostar bara en femma?”, sa Arne till en stressad dam.

”Jag har ätit lunch. Surdegsbröd. Det är nyttigare, men det vete la du”, försökte Sture kränga till en ointresserad aktris.

”Jag var fotbollsligist, men nu har jag börjat virka. Jag är en huligarn”, misslyckades Arne med.

”Har just varit och blivit spådd av en spådam som hade druckit träsprit. Hon såg inte in i framtiden.”, fortsatte Sture.

De rusade omkring som nackade höns och plötsligt sprang de ihop. Ljudet av trä ekade mellan husen och de satte sig på sina bakdelar.

”Jag ser ingen vits i att fortsätta”, sa Arne.

”Vad är poängen med det vi gör”, sa Sture.

De verkade se ljuset, men så började Arne fnittra.

”Eh, Sture. Har du hört om den utvecklingsstörde sovjeten som stammade. Han var C…C…CP.”

Hans bror skrattade och sa:

”När Ossborn rakade av sig håret bytte han namn till Kal.”

Jag gick därifrån. I Usain Bolt-tempo.