Summan av allt … talet till Gustav

Vår son döptes igår. Jag blev ombedd att säga något. Så jag tänkte, skrev och ändrade lite (mycket). Till sist blev det en blandning av saker jag tänkt, sagt och funderat kring i både skriftlig och muntlig form under åren. Det här är talet till vår son.

Ordet sekunder rymmer ordet ordet under. Tänk då hur fantastisk vår värld är, Gustav. Vi har fått ha dig hos oss i tre månader och 23 dagar. Det är nästan tio miljoner sekunder.

Det blir många under. Fast, egentligen är det bara ett under som räknas – du.

… för

Varje ny dag är en saga ännu ej berättad
Varje andetag poesi som fyller hela världen
Varje i dag en sång som skänker tro om i morgon
Varje bebisord en förklaring som skingrar vansinnet

Du är hopp och en motvikt till regnet utanför
Du ryms i vår famn, men är större än Vintergatan
Du är faktiskt större än allt, förutom din storasyster
Du är en vykortsvinter och sommar i november

Varje vecka med dig är en upptäcktsfärd till himlen
Varje timme är kärlek utan krav, men så total
Varje minut är en längtansfull cliffhanger till nästa
Varje leende på skötbordet gör det som väntar lättare

Du är framtid och det gör framtiden ljus
Du är hjälplös och det gör oss än starkare
Du är oförstörd och det gör oss mer beskyddande
Du är du – och får springa vart du vill … eller bara stanna här

Allt med dig är totalt, men också delat med Svea
Allt vi gör är för ditt bästa – sprutor är bra
Alla sömnbefriade nätter är en belöning
Alla vakna stunder en högvinst

Du är lupindalen vid slutet av grusvägen
Du är soluppgången när älvorna fortsätter
Du är alla beskrivningar en penna kan skriva
Du är, utan omskrivningar, väldigt älskad

Kul att du är här, lillebror.

[och så kom ett något orepeterat tillägg]

Det sades i bibeltexten nyss att Jesus sa: låt barnen komma till mig. Förlåt mig, men Jesus får vänta. Vi tänker behålla dig väldigt, väldigt, väldigt länge. 

Det var det, det. Dopet var fantastiskt, med en härlig utläggning om Emil och Snickerboa samt just den musiken på orgel och piano och skönsång (oannonserad) från kusin Agnes. Lysande.

Hot och kärlek

Jag börjar dagen med att nästan spotta ut morgonkaffet. Flera personer har gripits av polisen i Göteborg – misstanken är förberedelse till terrrorbrott.

Allt det där snacket igår, det diffusa meddelandet från polisen: känn ingen oro, men var vaksamma. Är det sant? Säpo uttalar sig, det finns en särskild stab. Herregud, är vi slutligen där? Är vi slutligen en av de där platserna där någon vill explodera en bomb och slita sönder vem som helst av ingen som helst anledning alls?

Jag hoppas att hotet är falskt, att det uttalats av oförstånd, inte av övertygat vansinne.

Det kommer att vara fler poliser än vanligt i Göteborg idag. De jagar något som är osynligt, men så närvarande – hotet.

I en annan del av den här staden döps min brorson. Alla jag älskar gränslöst är där. Skratt, leenden, kamerablixtar och alla i sina finaste skepnader. Williams dag.

När jag somnar i natt vill jag le åt bilderna kameran och mitt sinne tar idag. Bladet som heter 30 oktober 2010 i dagboken ska bli en dag när mina finaste är nära mig och när jag är nära dem. Orden jag ska skriva är de mjukaste och mest hoppfulla. De ska berätta om en ännu vackrare morgondag. För min mor, för min far, för mina syskon, för mina svågrar och svägerskor, för syskonbarn … och just idag lite extra för William som knappt har börjat rita sin bok.

Det blir en dag fylld av något osynligt, men närvarande – kärleken.

Och förhoppningsvis en dag där hotet förblir tomt.

Kan dop vara dopade?

Gårdagen tillbringades i Skara, eftersom brorsonen Lucas döptes. Tre saker är värda att notera från tillställningen.

Egentligen fyra, men jag väljer att bortse från min sedvanliga upptäckt att effekten av dussintalet småungar i en lokal är exakt densamma som om du skjuter sönder en bikupa med hagelbössa.

Nåväl, åter till listan.

1. Alla dop borde äga rum i kyrkor som är minst tusen år gamla. Skara domkyrka är fantastiskt vacker.

2. Alla dop borde dessutom avslutas med temat till Stjärnornas Krig på orgel.

3. Alla dop borde absolut innehålla skönsång à la min lillasyster Hannas. Tyvärr är kameramannen en katastrof, men det här är vackert ändå: