Jag dödade visst en börsklippare i morse

”Du ser inte så ung och fräsch ut, har du tänkt på att säkra pensionen”, sa en börsklippare till mig i morse.

Killens fråga borde gjort mig förargad, men jag är en rätt behaglig typ så jag behöll lugnet. Hans oklanderliga kostym var en bjärt kontrast mot alla klandervärda och värdelösa affärer han gjort för att sen slå ut med armarna och skylla på att marknaden var glad/sur/pessimistisk/hade pms och så vidare samtidigt som han håvade in bonusen. Naglarna var perfekta och han sken som en slags falsk Jesus. Men, det var ingen gloria runt honom, det var bara de putsade skorna, de blekta tänderna och den väl tunga klockan som glittrade ikapp.

En väl stajlad frisyr fullbordade bilden av ett folkhemspsyko, en gråsosse-Bateman helt enkelt. Uppfödd på bruna bönor och fläsk hade han utvecklats till att nu sprida köp- och säljråd och likt för många män pissade han väl ofta utanför utan att för den delen förstå att man kan sitta ned.

”Kan man knyta pensionen till din löneutveckling? Den verkar vara stadigt växande oavsett vad du gör?”

Han såg förnärmad ut och började istället prata om vikten att satsa på råvaror, säkra räntefonder, fast krydda med lite högriskaktier, fonder och valutaköp. När han sa ordet termin stannade han till och blev plötsligt den nioårige pojke han egentligen var, trots kostymen. ”Jag var kär i min fröken”, sa han. ”Hon fick äpplen av mig och lärde mig multiplikation.”

Sen vaknade han upp ur sin mänsklighet och blev en vinstmaximerings-zombie igen. ”Vad vill du ha?”

”Vad är bäst för mig?”

Ett ögonblick funderade han över min fråga, sen rotade han i fickan och tog upp ett mynt. Han singlade det och sa att aktier var bäst. ”Är du säker”, sa jag. Då skakade han på huvudet och singlade slanten igen. ”Råvaror”, sa han och tittade frågande på mig. Jag slog ut med armarna i en skärp-dig-gest. ”Bäst av tre?” Hans närmast vädjande fråga fick mig ett le lite storebroraktigt. ”Du får nog lägga ned mer jobb än så här.

”Jag kan göra en teknisk analys”, sa han och tog fram ett vikt papper med färger och nummer, en sån där snurra man gjorde i mellanstadiet. Efter att jag valt färg och nummer gavs ett tvärsäkert, fast högst osäkert, svar att det var överlägset bäst att satsa på räntefonder. Eventuellt. Kanske. Men, förmodligen bara i några sekunder till.

”Jag måste nog få betalt för min rådgivning nu”, sa han och sträckte fram en hand.

”Att betala för dina råd är som att ge dricks till en taxichaufför som jag fått guida från Centralen till Olskroken”, sa jag. ”Det är som om SMHI skulle begära courtage när de sagt att det ska bli sol och +27 grader och du står där på picknickängen och hör åskan skratta dig i ditt regndränkta ansikte.”

”Jag måste också leva”, sa han.

”Det finns trevligare sätt”, sa jag. ”Hela din bransch stinker. Jag älskar fri företagsamhet. Det är rätt att få tjäna stora pengar, men det ni sysslar med är spekulativ jävla skit. Allt det här hattandet fram och tillbaka är som att medvetet låta femtekolonnare lägga upp taktiken i ett krig. Ni vet ingenting och tar bra betalt oavsett om ni gör ett bra jobb eller spekulerar bort vartenda korvöre på en slags finansroulette där ni sätter allt på svart, fast företaget bara visar röda siffror.”

”Finansmarknaden är viktig”, sa han.

”Javisst, om den är sund. Det som pågår nu är ett accelererande vansinne. Jag vill ha så lite som möjligt att göra med er och alla sorgliga politiker som låter er hållas för att det viktigaste målet för dem är omval. Ni skiter i att ett klokt och eftertänksamt agerande hade varit att föredra i en tid när länder går i konkurs och folk svälter. Istället kör ni ett hysteriskt nollsummespel där det skyfflas algapengar och där ingen kan reglerna, men där alla vill vinna och där alla utom ni förlorar till slut. Ni skyller på robotar som löper amok och den där personen marknaden som ingen sett. Det är sorgligt och er vämjeliga girighet är endast matchad i omfattning av er vilsenhet.”

”Greed is good”, sa han och förvandlades till en geckoödla som verkligen inte gjorde sig i en för stor kostym.

Jag satte mig på huk och tittade honom i ögonen. ”Jag tänker investera allt jag har i mig själv.”

Ödlan väste att han inte såg någon tillväxtmöjlighet i mig. Jag strök den på huvudet och log. ”Måhända har mitt beslut att skippa ostbågar och pizza hämmat en viss form av tillväxt, men jag växer varje dag, mitt hjärta bultar och slår så att jag aldrig tappar bort något. Dess rytm är min rytm, dess eko studsar mot mitt mål, kommer åter och visar mig vägen. Jag kommer att starta ett företag en dag, kära ödla, och gissa vad jag kommer att göra när det går med vinst?”

Finansödlan skakade på huvudet, men kröp ändå ihop som om den väntade att slås av en rovfågel. ”Jag ska inte vältra mig i överflödet. Visst, jag vill förstås ha ett hus där jag dricker mitt kaffe  med flickan jag älskar, men överflödet tänker jag skänka bort. Hellre än ett glas vin för mycket i mig ska jag hälla upp vatten till de som törstar. Hellre än en snigel till på onödigt dyrt fat tänker jag se till att barn får mat så att de orkar springa. Hellre än en kostym som bara samlar damm i garderoben ska jag skänka filtar till de som fryser under natthimlen. Säg mig, ödla – är inte det den verkliga vinstmaximeringen? Att bli rikare genom att dela med sig?”

Den lilla ödlan svarade inte. Den hade förvandlats till sandsten och när jag petade på den upphörde den att finnas. Allt som återstod var en sandhög som blåstes iväg av en lagom inspirerad septembervind.

… och jag vände tvärt på klacken för att skriva ännu ett kapitel i min framtid.

Det händer under 2011

Då har jag kollat i spåkulan och sett vad som händer 2011. Det blir ett intressant år, om man säger så.

Politiken: När politikerna fattar att blandningen av rött, grönt och blått (RGB) lyfter alla färger, ersätts blockpolitik av ritblockspolitik. Interpellationer och voteringar ersätts av kreativt ritande. Energin smittar och såväl BNP som humör stiger i Sverige. SD ställer sig utanför ritblockspolitiken med motiveringen: ”Papper ska vara helvitt”.

Aktier/pensioner: Önskemålet från aktiemarknaden att girighet inte ska räknas till dödssynderna förkastas av riksdagen. Dessutom bestäms att våra pensioner knyts till pensionsmäklarnas bonusutveckling.

Brottsligheten: I och med att brottsligheten är organiserad tar Rikspolisstyrelsen ett historiskt beslut – polisen ska organiseras.

Teknikstopp: Under sommaren orkar folk inte längre uppdatera sin hemelektronik. Konsumentorganisationer skickar en hälsning till branschen: ”Våra datorer är blixtsnabba, teven är knivskarp, telefonen übersmart och så vidare. Lägg ert krut på att bidra till något annat, till exempel en hållbar, global utveckling”.

Gammelmedia vs. nätet: I april gör rabiata sociala medier-profeter upp med överdrivet analoga representanter för gammelmedia i en retorikduell. Alla drunknar i cirkelargumentation och vägrar att lyssna på motståndaren. Vi andra låter dem tjata och väljer även framgent vad vi konsumerar utifrån kvalitet istället för om prylen är digital eller tryckt.

Göteborgshjulet: Politbyrån inser att Göteborg är känt för biltillverkaren Volvo och uppför ytterligare tre stadshjul för att hylla detta. SKF klagar över att de förfördelats, varför ännu ett hjul uppställs. Volvo Lastvagnar protesterar mot att de glömts bort och ytterligare 18 hjul köps in.

Göteborg: Alla göteborgare får utslag när de hör orden paradgata och Avenyn i samma mening. För att ordna saken bjuder Göteborg&co på räkfrossa längs Avenyn hela sommaren, det blir tillåtet att kissa offentligt (om man dricker öl i plastglas), Göteborgskalaset återuppstår och beslutas pågå ”för all framtid”.

Muthärvan i Göteborg: Utredningen sväller över alla breddar, men Göteborgs kommunstyrelse underkänner bevisen som statsåklagaren lägger fram med motiveringen: ”Han är ingen go gubbe”.

Dokusåpor: TV3, TV4 och Kanal5 bestämmer sig för att göra alla dokusåpors heliga moder och slår ihop Bartenderskolan, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Robinson, Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Idol, Let’s Dance och Big Brother till ett koncept. Själva idén skapar ett svart hål som raskt slukar nämnda TV-kanalers programutvecklare och alla tetiga deltagare. Världen häpnas över hur bra vi mår efter att ha blivit av med dyngan och liknande experiment görs i alla länder. Resultatet är osannolikt lyckat och leder till fred i Irak och Afghanistan.

Barnlitteratur: Alla Alfons Åberg-böcker dras in och bränns. Nya upplagor distribueras där Alfons pappa döpts om till Fredrik Reinfeldt.

Sportjournalistik: Alla landets murvlar fortsätter att fördöma supportervåld och ekivoka läktarsånger i skarpa ordalag samtidigt som de, under parollen det är ju slutspelshockey, hyllar gruppslagsmål, klubbor i ansiktet, tacklingar i ryggen, trippingar och grovt, sexistiskt språkbruk.

Kloning: En forskare lyckas klona en ny människa genom att ta celler från Anna Skipper och Anna Anka. Resultatet är fullständigt förfärande.

Film: Colin Nutley begär pengar för en film som inte har Helena Bergström eller Rolf Lassgård i rollistan. Begäran avslås, då ingen tar den på allvar.

Film II: Endast 49 Beckfilmer och 32 Wallanderfilmer spelas in. Rolf Lassgård spelar alla rollerna i alla 81 filmerna.

Sveriges statsskick: Sverige blir republik. Kungen blir borgmästare i Örebro, eller om det var Arboga.

TV4: Kanalen tar, efter att ha blivit av med sina programutvecklare, över SJ och Trafikverket. Det blir inga förseningar, lovar man. Passagerarna gör revolt när en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm tar 12,5 timmar på grund av reklamavbrott vid varje station, även de nedlagda.

Kostmatematik: Den märkliga sanningen att du tappar vikt om du gör av med fler kalorier än du sätter i dig slår igenom. Över en natt blir alla kostcharlataner arbetslösa och tvingas jobba hårt för brödfödan, vilket får även dem att gå ned i vikt.

Online: Miljontals svenskar minskar tiden de lägger på facebook, twitter, bloggar och internet och de vanligaste sökorden på google blir: allemansrätt, picknickrecept, smultronställen och friluftsvandringar. Under sommaren inträffar något som aldrig hänt förut – alla sätter mobilen på ljudlös och njuter av fågelsång, humlornas surrande och hur vinden kittlar löven lite lagom busigt.

Jämställdhet: Mängder av män som slagit sig på bröstet och sagt att de är feminister börjar faktiskt agera på uppenbara orättvisor i vårt samhälle.

Politisk korrekthet upphör: Eftersom politiskt korrekt är ett tramsuttryck försvinner det när folk istället vågar prata med varandra, diskuterar/står för olika åsikter och respekterar även antagonister.

Sport: IFK vinner SM-guld (enklaste guldet någonsin) och i fyllan lovar Kalle Anka-bolaget GotEvent att IFK får Clean Court 2012, vilket IFK hade fått redan 2011 om inte Göteborg hade skötts av ett gäng trasdockor.

Mitt år: Jag får bokkontrakt och blir kulturetablissemangets gulleponk (om boken säljer skräp) alternativt en bespottad ordonanist (om boken blir en bästsäljare). Hur som helst skålar jag in 2012 i sällskap med vänner och den vackraste kvinnan i världen.

 

Talskrivare åt finansbranschen

Det ringde i telefonen. För en gångs skull var det inte en försäljare som smitit förbi mitt NIX-skydd.

– Hallå, jag har läst din blogg, sa han. Han var aktieexpert på en bank vars namn jag inte avslöjar.

– Du verkar vara rätt fantasifull, kan du skriva lite oneliners åt mig som jag kan använda. Det ska verka som om jag är inititerad, fast jag egentligen inte vet vad jag säger, sa han.

– Visst, sa jag. Vad sägs om den här: I vanliga fall ska inte börsen bete sig så här. Den är väldigt oberäknelig just nu.

– Nej, den använde Gunnar Ek i GP idag.

– Okej, om vi prövar med det här då: Man ska fortfarande vara försiktig och inte springa in hals över huvud, men jag tror faktiskt att vi börjar närma oss köpberedskap.

– Tyvärr, den använde C-G Gyllenram i GP idag.

– Vi räknade med en uppgång, men att det blev en nedgång är egentligen inte förvånande för oss?

– Hmm, den var inte så dum.

– Aktier är som solen, ibland går de upp, ibland lyser de klart, ibland sjunker de.

– Fan, det där är briljant.

– Det är egentligen omöjligt att förutspå marknaden, men vi är övertygade om att vi gör rätt i det vi gör, även om vi emellanåt får reva segel, vända på rodret, klä om till transvestiter, spotta i nävarna, gräva ut latrinen och lägga oss platt på rygg och erkänna att våra prognoser var helt rätt, men att de slog fel på grund av förutsättningar ingen egentligen kunde förutse, men som vi garderade oss för i vårt initiala besked om att marknaden garanterat kommer att reagera både surt och glatt på samma nyheter, men att det är så mycket annat som spelar in i.

– Det där kommer pressen att gå bort sig i.

– Vi kommer att se både upp- och nedgångar i framtiden. Jag tror inte att vi långsiktigt kan räkna med lika stora värdeökningar som tidigare år – eftersom de är historia och saknar effekt på framtiden. Samtidigt vill vi starkt poängtera att aktier, historiskt sett, är den bästa investeringsformen på lång sikt och att de är en garant för stora värdeökningar. Fast, samtidigt är alla investeringar en risk förstås.

– Genialiskt. Tack, sa han. Vad blir jag skyldig?

– Vad sägs om lite börstips, sa jag.

– Lägg dina stålar i madrassen. Bättre att en mal äter upp dem än att en idiot förskingrar dem och sen tjänar grymma pengar på förvaltningsavgiften.

En mäklarbricka med Marknaden

– Marknaden är sur, sa en expert i televisionsapparaten. Sen gick börsen upp, vilket berodde på att marknaden var glad, enligt samma expert. Han var fortfarande expert trots att han gissat helt fel och nu vänt sin skräddarsydda kavaj efter vinden.

Jag bestämde mig för att undersöka saken och letade upp marknaden. Han satt på Murveln och var rätt nyckfull, för att inte säga skitfull.

– Hurra, skrek han och tömde en shot på mäklarbrickan jag köpte. Hausse på börsen hörde jag i min medhavda radio.

– Jag är så ensam, grät marknaden sen och tömde ett glas till. Nu är lågkonjunkturen här, berättade radion.

Sen ramlade marknaden ned från barstolen och i fallet drog han tydligen med sig flera amerikanska banker. Börsen störtdök i samma fart som Marknaden.

Marknaden somnade, sov oroligt och kastade sig av och an. Kraftiga kursrörelser blev resultatet och de förklarades av experter som aldrig hade rätt men var auktoriteter ändå.

Till slut tröttnade Murvelns vakt och kastade ut Marknaden. Jag väckte honom till liv och gav honom en Ramlösa.

– Kan du resa dig, sa jag.

– Jag kan inte röra mig ur fläcken, muttrade Marknaden.

… och i hela världen inföll en period av stabilitet och sunt beteende.

Den varade tills Marknaden kräktes med ett äckligt ljud som lät som omx…

God natt, Ericsson!

Jag är helt värdelös, numera

Snabbmatssynden straffar ofta sig själv omedelbart. Som idag, faktiskt.

Jag beställde en kebabpizza och med butiken full av andra kunder drog pizzabagaren en rövare. Han räknade kallt med att jag, som svensk, inte ville ställa till en scen – och han hade rätt.

– 1.503.546 kronor, sa han.

Jag ville som sagt inte ställa till en scen trots att pizzan kostade 55 pix,  men jag var tvungen att fixa pengarna snabbt. Lyckligtvis hade jag Satan på kortnummer och han skeppade, efter lite överläggningar, över exakt rätt summa. Jag drog plastkortet och fick min pizza.

– Ingår inte sallad, sa jag.

– Kostar tio kronor, sa bagaren.

Jag kände efter i fickan, där låg åtta spänn.

– Kan jag komma in med de sista två?

Bagaren skakade på huvudet.

– Jag tror inte att du är kreditvärdig, broschan.

Så, det blev ingen sallad, dessutom var kebabpizzan inte god.

Och jag har sålt min själ till Satan. Dessutom har jag tydligen sålt mina skäl till honom, så nu vet jag inte varför jag ska göra något längre.

Har’u en spänn?

– Har’u en spänn?

Alkisen och schäfern stod framför mig, mitt på Kobbarnas väg. Det var den förre som frågade. Hans fyrbenta kompanjon var bara med som vittne.

– Hmm, sa jag och plockade fram miniräknaren och började räkna högt. Bankkonto, fonder, innestående lön, skulder från polare jag borde inkassera, matkontot, kassen med tomburkar i hallen minus CSN, lånet till farsan…

– Oj, sa jag sen. Det här var inget bra.

Jag och alkisen stirrade på fönstret i miniräknaren. Hunden gjorde ett uselt jobb som vittne och tittade på en fågel.

– Har’u räknat med ditt humankapital, sa alkisen.

Jag slog ut med armarna i en gest som uttryckte min status som uppenbar idiot, tryckte på plustecknet, sedan på siffran fem och avslutade med att summera.

– Minus 124 325 kronor. Teoretiskt har jag faktiskt inte en spänn att ge dig, sammanfattade jag.

Alkisen nickade, grävde lite i fickan och fick fram en skrynklig tjuga.

– Här, sa han. Ta den här, du behöver den bättre…

Sen gick han och i hans släptåg traskade schäfern som på hundars vis än en gång funderade över jäkla märklig människan var.