Frid och gapskratt

Gräsänderna har sommarlov. Månen är en blek båge, ungefär lika tydlig som sommarhimlens få och taskigt ifyllda moln. Duvorna morgonbadar i Brunnsparken, trots att duvbadvakten inte kommit än.

Klockan är bara barnet, men jag har redan hunnit med att slänga käft med en mästarinna. Hon är den mest pricksäkra betraktare jag stött på. Jobb, vardag, tv – pang, pang, och så nålar hon känslan. Vi byter skratt, vilket startar arbetsdagen bättre än kaffet.

Det är lättare i dag. Uppbrott är aldrig enkla. Jag längtar till augusti, men visst finns vemodet över att lämna. Det är en så skön liga i ateljén. Skratten har återvänt, vi diskuterar om Lego macht frei på luncherna och det känns fridfullt.

Och när klockan slår beer o’clock ljuder fabriksvisslan och vi springer till puben och tar en liten stänkare (två, då’rå). P säger att han är en bibel, ett uppslagsverk, rena rama gula sidorna när det gäller bra idéer. Vi skrattar och plötsligt bara är den tillbaka – den totala sommarglädjen.

Inget regn inom skvättavstånd. Jag sitter på Golden Days i Sydväst och med plastpåsar knutna runt gummistövlarna för extra skydd och inser att väderleksrapporten lovar sol i Anjos värld. Jag sliter av mig allt och går naken hem – på händerna. Och ingen förfasas, alla fattar.

Gräsänderna har fortfarande sommarlov. Fint.

Nu skulle jag lekt rådgivare, men rådsökaren valde bio och drink istället. Jag ler, det är precis så det ska vara.