Etikett: fettsugning

Blodbuss och annat otäckt

Blodbussen stod utanför Göteborg Energi i morse. Kanon, var min första tanke. Det är bra att lämna blod. Sen såg jag att registreringsskyltarna var från Transsylvanien och när läkaren och sköterskorna gjorde allt för att undvika solen började jag ana oråd.

Min fråga om hur mycket blod man kunde lämna besvarades med att de slickade sig runt munnen, vilket fick mig att andas ut morgonens vitlökskorvsandedräkt. Antagligen räddade det mitt liv.

Bakom bussen stod en strumpbuss placerad. Svett istället för narkos var parollen, men efter att ha luktat på mina ventilerade fötter ansågs jag inte snuskig nog att få donera.

Längre ned på gatan stod en fettlastbil. ”Vi suger fett och levererar till svenska Hollywoodfruar – när deras skallar är fullpackade, övergår vi till läpparna”, förklarade operatören.

Han skötte också den lilla bilen som stod sist i cirkuskolonnen. Där kunde man lämna lövtunna argument som stödde Anna Ankas tes om att Sverige är ett tragiskt janteland och att hon är fri och har det bättre eftersom hon förstått att det är varje kvinnas skyldighet att med läpparna lyckliggöra sin utdöde make varje morgon för att inte riskera otrohet (en annan hade ju gömt viagran så att den lille karlen inte nådde pillerburken, men, men – jag bor ju i ett janteland).

Jag får börja ta en annan väg till jobbet, det här var inget bra alls.

Dörrdoktor och badrumshumor

Hemma sent idag och knappt hade jag rasat ihop i soffan när det ringde på dörren. Jag masade mig ut, öppnade och där stod en läkare.

– Hej, vill du köpa en fettsugning?

Han visade lite instrument och hade ett riktigt bilhandlarleende.

– Jag erbjuder också borttagning av leverfläckar, ansiktslyft och botoxinsprutning i läpparna.

– Skulle inte tro det, sa jag. Jag köper inte plastikkirurgi av dörrknackare.

Dagen var i behov av att avslutas. Jag sparkade av mig strumporna, gick in i badrummet, tryckte ut lite tandkräm på min Braun.

– AAAAAOOOOHHHH, skrek tandkrämstuben med en fruktansvärt gnällig stämma. Var lite försiktig.

Jag tittade klentroget på tuben, sen på tandborsten och tryckte på startknappen. Borsten roterade inte, istället bugade sig tandborsten åt alla håll och skvätte tandkräm.

– Tack för att ni kom, sa tandborsten. Ni är en härlig publik. Ledsen, jag kan inte borsta ikväll – för jag är nykterist.

Parfymflaskorna fnissade

– Har ni hört om killen som var så sugen på att banta att han ville ha lättmjölktänder, fortsatte standup-borsten.

Mina eteriska badoljeflaskor vred sig av skratt. Duschtvålen skrattade så att han kläggade ned kaklet. Jag var inte road.

– Okej, sa borsten. Är det sant att alla tandläkare sover med sensodun i kuddarna?

Ordvitsen uppskattades, märkligt nog, av hela mitt badrumsskåp och särskilt solskyddsoljan visade sig ha ett bullrigt skratt.

– Har ni hört vad tandläkaren sa till sin sköterska när hon kom tillbaka från tropikerna? Säg, flour tant?

Nu skrattade min Bossparfym så våldsamt att den ramlade ur skåpet och krossades mot handfatet. Skratten tystnade och tandborsten började plötsligt surra och snurra dystert. Jag borstade tänderna under en märkbar tystnad.

När jag släckte ljuset och precis skulle stänga dörren hörde jag en tyst stämma, jag tror att det var min deo.

– Han var min bäste vän, vi växte upp tillsammans.

Snyftningar hördes och jag gick därifrån. Förbluffad, men med rena tänder.