Etikett: flyktingar

Samtal i nutid

”Vad gör du?”

”Skänker pengar till tiggaren.”

”Är du inte klok? Det lockar bara fler.”

”Han är hungrig och frusen, mat skadar inte.”

”Det löser inga problem på lång sikt.”

”Men, han behöver inte gå hungrig idag.”

”Skänk pengar till någon av de stora välgörenhetsorganisationerna istället.”

”Det gör jag. Också.”

”Fast, jag lade ned det. Nu får jag ju inte dra av 25 % av de 6000 kr jag skänkte. Absurt.”

”Men, du kan ju fortfarande skänka. Om inte annat 4500 kr.”

”Viktigt att markera mot regeringens klåfingrighet tycker jag.”

”Fast, hjälpen behövs mer än någonsin nu.”

”Det är en principfråga. Alla borde göra som jag så politikerna fattar.”

”Vad ska du göra för pengarna du får över?”

”Jag tänkte köpa en robotdammsugare.”

”Kanske bättre att ge någon jobb, du vet RUT-avdrag.”

”Som regeringen också slaktat. Viktigt med principer även där.”

”Men alla som kommer hit då? Alla som behöver vår hjälp.”

”Inte mitt problem.”

”Det blir det om de kommer hit. Vad ska vi göra då?”

”Tja, om vi alla har 4500 insparat + pengar vi sparar på att inte anlita RUT, då har vi rätt mycket pengar. Det räcker nog till en rätt hög mur, tycker jag.”

”Ska vi stänga dem ute?”

”Vi har inte råd att hjälpa dem.”

”Men, om vi inte bygger muren då?”

”Jag vet. De kan få bygga den. Billigt. Från utsidan. Så får vi pengar över till en robotdammsugare också. Plus en mur. Snacka om win-win.”

”Det blåser kallt här.”

”Jag vet. Vi borde bränna en flyktingförläggning och värma oss.”

”Skoja inte om sånt.”

”Jag skojar inte.”

”Det är människor vi pratar om. Människor som behöver oss.”

”Vi kan hjälpa dem på plats.”

”Hur då? Det är krig.”

”Varför ska jag ha alla svar? Vad jobbig du är. Nu måste jag köpa en robotdammsugare.”

”Om du nu inte skänker pengar till flyktingar kan du väl i alla fall sluta köpa onödigheter och tänka på miljön.”

”Global uppvärmning, va? Nyss frös du. Nu är Jorden varmare än någonsin. Det där är bara en bluff.”

”Hur vet du det?”

”Jag såg det på internet.”

”Jag orkar inte mer.”

”Ska du med och köpa robotdammsugare. Köper man två får man 30 % rabatt.”

”Okej. Men, det här är sista gången jag går med på detta.”

”Naturligtvis. Ett julbord efter det?”

”Vi åt ett till lunch. Det är så onödigt.”

”Barnen i Afrika svälter oavsett om vi föräter oss eller ej, så varför snåla. Sluta vara så redig.”

 

[Tystnad. Tomhet.]

 

Tåget mot … ingenstans?

Klockan är 04.45. Regnet har knappt vaknat än. Tre hemlösa sover utanför Pressbyrån på Drottningtorget. En av dem lutad mot bänken, två i sovsäckar.

Det är än jobbigare att se än det jag såg på Heden igår. Den igenimmade bilen med ett par barnskor instuckna under. På ett sätt är det fint. Pojken som sover där, långt från sitt hem och sina vänner, tar av sig blå gympaskor fulla med spring när han kommer hem. Samtidigt är det så värdelöst. Han borde drömma om morgondagens lek och skola, inte vakna till ännu en dag i ett kallt, regnigt land.

Jag fortsätter in på Centralstationen. En flyktingfamilj sover på bänkarna där. En mor håller om sitt utmattade barn. De slumrar tryggt, men så obekvämt. Inga bomber väntar här, men däremot en så osäker framtid. Så många frågetecken innan de får den ro som behövs för att läka såren från kriget de lämnat.

Utanför ökar regnet. Det har vaknat och det är på dåligt humör.

Jag går ombord på tåget. Avgång 05.05. Innan jag ens anar ett morgonljus utanför har tåget passerat så många städer, så många trygga hem, så många möjligheter att hitta någonstans för fler. Men också så mycket ödemark, på alla sätt.

Det är mörkt ute, så mörkt. Inte ens några brinnande flyktingförläggningar, dessa moderna, vidriga vårdkasar bryter av mörkret och får mig att förtvivlat fortsätta fundera hur jag ska kunna göra mer och bättre.

Det står Eskilstuna på min biljett. Jag har en returbiljett till Göteborg. Jag kommer hem till upplysta fönster där dotter, sambo och kommande lillebror väntar. Men, ändå sköljer frågan över mig gång på gång:

Vart är jag och den här världen på väg?

Den rosa nallen

Förra veckan, torsdag. De står utanför Migrationsverkets lokaler i Gårda. En familj som väntar på att dörrarna ska öppna. Barnen kommer ut från porten mittemot. Någon har låtit dem värma sig. Vid fasaden står deras packning. Några nötta väskor, ett par bärkassar. På toppen av dem en stor, rosa nalle. Kanske är det allt som finns kvar av deras ägodelar.

Vi spolar framåt ett par dagar. Tomheten lyser i våra ögon. Vi har precis förlorat guldet på Ullevi. Folk strör ordet runt sig. Det alldeles för stora ordet. Katastrof. Katastrof. Katastrof. Jag har själv använt ordet för ofta. Det är skit, men just skit.

Sen rinner det undan. Några barer senare är jag hemma igen. Besviken, men hemma. Somnar i sängen med tvååringen alldeles intill mig. Hennes lilla hand lägger sig på mitt bröst och hon verkar så lugn. Allt är bra. Allt är som det ska. Jag rullar matchen på näthinnan. Men, det går över. Det kommer fler säsonger. Tvååringen sover tryggt. Hennes lillebror väntar på att få komma ut. Allt är bra. Allt är som det ska.

Hos oss, vill säga.

Kanske sover flickan med den stora, rosa nallen någon annanstans i min stad. Eller så har de redan åkt vidare. Jag ser nallen framför mig där och då. Tänker att den jobbar hårdare än någonsin nu. Den är i ett främmande land, men hinner inte vara rädd själv. Den måste trösta den lilla. Hon som sover, och kanske drömmer om en raserad värld, döda vänner, förlorat hopp och allt som inga barn ska behöva uppleva. Allt är inte som det ska. Inget är bra. Även om det är så mycket bättre för henne än de som sover för alltid. Dödade av bomber eller slukade av havet. Bortvisade av en rik kontinent som känns allt fattigare inombords. Som bygger murar för att bevara sin tomhet intakt.

Jag undrar ibland om inte nästa toppmöte om Syrien borde få lite andra besökare än sist. Kanske borde flickan sitta vid bordet tillsammans med den rosa nallen och bara ställa en enda fråga: Varför gör ni så här?

Och jag tänker. Precis som jag tänkt så mycket sedan jag vaknade upp i den här flyktingkatastrofen och insåg att det räcker nu.

För dig, Svea. För dig, lillebror. För dig, flickan med den rosa nallen. För alla barn som för alltid vilar någonstans där våra själar skamset stoppar om er och viskar förlåt oss för att vi inte räddade er. För er, för alla barn måste jag göra mer.

Det finns ett kall i allt jag vill göra från och med nu. Jag bygger långsamt en idé, en väg som kommer att få mig att kämpa hårdare än jag gjort förut. Ofta har allt varit för enkelt för mig, jag har gått på sparlåga och ändå klarat mig med bravur. Det här är nästan omöjligt. Men, just därför måste det göras.

Jag måste bidra till en bättre värld, rosa nallen. Så att du blir den där efterlängtade kompisen som flickan kan prata med. Så att du slipper bli hennes enda fyr i en förstörd evighet.

Det finns så många rosa nallar. Jag måste hjälpa er.

Fortsättning följer …

Investeringar för en bättre värld

Bäste sparare.

Jag har satt samman ett litet paket för dig som inte nöjer dig med mindre än en avkastning som bidrar till en bättre värld.

Allmänt råd

Investera med såväl hjärtat som hjärnan och lita på din magkänsla. Det sistnämnda gäller inte om du är en magsur jävel utan empati. Fast, är du det har du nog redan slutat läsa och slagit fast att jag är en nyttig idiot eller möjligen en landsförrädare.

Föreslagen investeringsstrategi.

Notera att jag enbart anger några exempel inom varje kategori. Det finns många fler att upptäcka. I stort alla är väldigt bra.

  1. Satsa globalt

Självklara vinnare när du satsar här är barnen. Genom att ge fler av dem chansen att växa upp bereder du vägen för en långsiktigt lyckligare värld. Vi kan inte hjälpa Alan som väckte så många av oss när han dog. Det dör mängder av barn på grund av krig, svält och fattigdom varje dag. Men, vi kan rädda de som föds och de som ännu finns kvar.

Några stabila placeringar som aldrig är bortkastade är Radiohjälpen, Unicef, UNHCR, Röda korset, Rädda barnen, Action Aid och Läkare utan gränser.

En extra bonus. Den här investeringen räddar även deras föräldrar, far- och morföräldrar, kompisar, syskon, släktingar. Människor som de flesta av ser som en självklarhet att ha runt oss i våra liv.

Och för att bevaka såväl människors som djurens och naturens framtid finns goda alternativ som Amnesty, WWF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace.

  1. Krydda med fjärrplaceringar

Lyssna och fråga folk du känner. Fråga. Det finns enormt många solskenshistorier som väntar på ett förverkligas. Ett tips är Kenswed. Jag, min sambo och flera familjemedlemmar har satsat i den här skolan i Kenya. Att höra om barn som gladeligen går flera timmar om dagen till och från skolan visar hur enorm avkastning även en liten investering kan skapa.

  1. Fyll på med tillväxtplaceringar

Det finns många mikrobanker som erbjuder lån till nyföretagare över hela världen. Kiva har exempelvis lånat ut över 750 miljoner dollar och varje cent bidrar till att ge någon chansen.

  1. Kör på Sverigeplaceringar som gör gott

En bra investeringsmix tänker även på hemmaplan. Samtidigt som du vill att den stora bilden ska bli så bästa möjliga, glöm inte bort allt som gör skillnad här hemma. Starka köprekommendationer är livräddare som Barncancerfonden, Cancerfonden, Hjärnfonden, Hjärt-lungfonden, Strokefonden, men också Min Stora Dag som ger sjuka barn anledning att le lite extra.

  1. Gräv där du står

Beroende på var du bor finns allt möjligt från soppkök och loppisar till allsköns hjälporganisationer. Sök och du skall finna utmärkta investeringar. Några exempel på min hemmamarknad Göteborg är Stadsmissionen och tidningen Faktum.

Tänk också på att allt från ensamma gamla till små barn kan ha det extremt knapert och knappt mat för dagen. De som till exempel jobbar för att ge barn som aldrig lämnat hemkommunen en utflykt till kusten är hjältar de med – och värda att investera i.

Och, oavsett om du vill säga till såväl alkoholister på bänkar som migranter utanför butikerna att de borde ta tag i det, så behöver de hjälp. På ett eller annat sätt.

  1. Ont om kapital? Här är några vinnaralternativ

Se om soppkök behöver hjälp. Vid en stor flyktingkatastrof som nu kan kläder och annat vara enormt viktiga gåvor. Volontärer, gode män, stödfamiljer och kontaktpersoner är alltid välkommet.

  1. Politiska investeringar är ett måste

Investera för bövelen i vettiga politiker. Läs på och satsa på de som bidrar till en bättre värld för alla och styr istället för att snacka. Här är det extremt viktigt att du är en aktiv placerare. Levererar de inte efter fyra år – byt ut dem.

  1. Indirekta investeringar

Allt vi konsumerar tillverkas någonstans. Från Arlas bönder till sömmerskan i Bangladesh är det viktigt att det finns en rättvis ersättning och schyssta villkor. Det har inget med höger och vänster att göra. Det är ren mänsklighet. Glömmer du bort den här tanken och bara tänker mer-mer-billigare-billigare-nu-nu är du egentligen inte intresserad av ett bättre i morgon och bör omedelbart omvärdera din insats och attityd innan du förlorar allt.

Notera att det här inte är prylhat eller asketism. Unna dig god mat. Res på semester. Dröm om ett hus vid havet – och köp det för all del om du har råd. Att se ditt barn skratta för att det får en fin julklapp är en bra investering.

Konsumtion skapar intäkter, jobbtillfällen och bidrar till tillväxt. Men, tänk på vad du lägger pengarna på och cementera inte ett beteende som du mår dåligt av och som sliter sönder såväl människor som planeten.

Några råd till …

Tänk så här: Alla kan inte investera i allt. Men, alla kan ha en vilja att göra något – och det är en viktig början. Omfattningen av din investering kan bara du avgöra, men försök att vara långsiktig och uthållig. Ser du inga omedelbara resultat? Ge inte upp och köp en onödig pryl till. Ge världen tid. Det kommer att löna sig.

Friskrivning

Världshistorisk utveckling är inte någon garanti för framtida nivå på din avkastning. Prognoser om framtida världsutveckling baseras på antaganden som kanske inte slår in. Vid placering enligt det jag föreslår riskerar du att hela eller delar av kapitalbeloppet kommer till än större nytta än vad som rimligen kan antas om det är så att fler följer mina investeringsråd.

För bästa avkastning, undersök om din placering är legitim. En bra början är att besöka Insamlingskontrolls hemsida. Där finns alla godkända 90-konton med.

Lyssna inte på de tomma tunnorna

Ovan valda placeringar kommer förstås många att ha åsikter om. Vissa menar säker att den och den organisationen tar för stor del av det insamlade, andra menar att den och den är höger/vänster/religiös och därför omöjlig att stötta.

Eftersom världen inte är perfekt och behovet av investeringar enormt kan du högaktningsfullt skita i allt det snacket (som ofta är grundlöst). Din investering hjälper. Så är det bara. Se istället till att ta reda på fakta och välj den investering – antingen enligt ovan eller totalt annorlunda – som du tror bäst gagnar världen.

Hur mycket du investerar är egalt. Varje droppe är mer än ingen droppe och varje droppe kan förhindra en ännu ogråten tår.

Lycka till med dina investeringar

Anjo.

Ett torterat barn är fler än 16400 flyktingar

I helgen publicerade DN en annons från Debattförlaget kring en bok som berör invandring och dess omfattning, kostnader med mera. Det skapade en rejäl palaver, DN beskylldes för rasism, debattörer dissekerade siffrorna och DN försvarade sig.

Jag tänker inte snacka om den där boken, med ett undantag. Boken påpekar nämligen att 16400 syrier fått uppehållstillstånd i Sverige under det treåriga inbördeskriget i Syrien.

Det var den mest glädjande siffran jag läst på sistone när vi talar Syrien.

Låt mig lista några andra siffror, hämtade från Oxford Research Group:

  • Antalet dödade i inbördeskriget: 113735 människor. Det är ungefär som att totalt utplåna alla som bor i Lunds kommun – ALLA!
  • Av dessa dödade är 11420 barn. Smaka på den siffran. Mår ni illa? De flesta har sprängts till döds.
  • 2806 barn har skjutits ihjäl.
  • Av dessa avrättades – ja, vi pratar om barn som avrättades – hela 764 barn.
  • Och, inte mindre än 389 barn har med vett och illvilja skjutits ihjäl av krypskyttar. Nästan 400 gånger har alltså en vidrig ursäkt till människa sett ett litet barn i sitt kikarsikte och tryckt av.
  • Slutligen finns det tydliga bevis för att minst 112 barn, inklusive spädbarn, har torterats och mördats. Läs gärna den meningen igen. Och igen.

Så många mördade och skändade barn. Jag vet inte vilken Gud de skyldiga bekänner sig till, men den Guden sparar inga platser i paradiset för detta avskum.

16400 är en hemsk siffra. Att så många tvingats ta sig hit med kanske några få ägodelar hoprafsade, men med ett otroligt tungt bagage i form av minnen, förlorade familjemedlemmar och alla de trauman krig för med sig – det är fruktansvärt.

Däremot kan jag inte för en sekund känna att deras närvaro här på något sätt kostar mig något av det liv jag lever, tvärtom – jag känner stolthet att vi kan hjälpa. Vi kan inte hjälpa alla, varje dag exploderar en oroshärd i världen, men det vi gör är inte för mycket. Vi kan aldrig rädda för många liv, aldrig investera för mycket i en bättre framtid för vår värld.

16400 syrier är här, det är en ytterst liten del av de över sex miljoner syrier som är på flykt i eller utanför sitt hemland.

De som antyder att 16400 är för många, kostar för mycket och inte har här att göra, jag kan inte förstå dem. För mig är ett torterat barn långt fler än 16400 flyktingar.

Vi i Sverige är vana vid att låta våra barn leka  utan rädsla för att en krypskytt ska mörda dem. Kan det någonsin kosta för mycket att ge andra barn och föräldrar den tryggheten?

Tack för ordet.

Massagegatan

Här i Olskroken jobbar och sliter många enormt hårt. Det har gjort att det har vuxit upp fantastiskt många massageinstitut. Jag har, som kontorsslav, drabbats av ryggont och bestämde mig för att göra något åt det.

Längst upp låg en klassisk svensk massör. Jag klev in genom dörren. ”Hej, här är allt äkta”, sa den solariebruna receptionisten och log ett stort, vitt och tandblekt leende. Hon hade ett coolt nyckelband löst och ledigt hängande ur ena fickan och serverade glatt vatten med gurkskivor. Massören, en solariebrun man med blekta tänder och coolt nyckelband, kom ut. ”Hej, här är allt äkta vara”, sa han och rösten var identisk med kvinnans. Jag drog direkt.

I huset bredvid kom en tjock man ut genom porten från det thailändska massageinstitutet. Han höll sig för ryggen och stönade. Redan innan han öppnade munnen visste jag att han var en av dem som med sitt beteende får mig att vilja förbjuda turism i sydöstra Asien.

”Det där var inte alls som Pattaya, gå inte in där, hon vill ju inte alls gulla”, sa han (och knockade mig nästan med en andedräkt som endast överträffades i otäckhet av hans kvinnosyn). Jag sa att jag ville fixa till min rygg och fick en blick som var totalt oförstående. Jag gick in i porten och där stod en lång kö av hans gelikar. Jag vände, med en känsla av kraftigt illamående i magen.

Katolsk massage och exorcism blinkade en neonskylt i skyltfönstret bredvid. På en liten skylt längst ned på rutan stod det: småpojkar endast välkomna utan i målsmans sällskap. Ägaren satt utanför. ”Det är ett problem med exorcism där de kan snurra huvudet 360 grader, fel massage i samband med det kan göra att man, som kund, har väldigt svårt att se framåt när man går härifrån.”

Engelsk massage var nästa variant. Fyra tandlösa killar stod i dörren och knäckte sina knogar. ”Come in, mate. Do you want a full body massage, or just a punch in the face?”

Kalla mig anti-brittisk, men jag gick vidare och kom fram till ett litet massageinstitut med namnet Extremt paranoid sionistisk massage. Jag skulle just öppna dörren när en röst ropade: ”Jag masserar inte antisemiter”. Förvånad tittade jag in i en tv-skärm där en kille med korkskruvar tittade på mig. ”Hur vet du att jag är det”, sa jag. Han råstirrade på mig och sa: ”Alla är antisemiter”.

Politiskt korrekt massage var nästa anhalt. Oförberedd på en flod av hat öppnade jag dörren. Kvinnan som mötte mig gav mig en rejäl utskällning direkt. ”Vi masserar bara de förtryckta; kvinnor, invandrare, hbt-personer, papperslösa flyktingar och estradpoeter”.

Efter lite funderande sa jag: ”Men det är ju typ alla utom vita män som mig, då blir det ju vi som är den förtryckta klassen?” Kvinnan gjorde en logisk kullerbytta och sträckte sig illa. ”Min rygg, min rygg”, sa hon. Jag frågade om hon behövde hjälp, men då började hon vråla att jag var ett djur.

Längst ned på gatan låg nu mitt sista hopp – Beröringsfri kiropraktik. Något förbluffad kom jag in, fick betalat och visades in i undersökningsrummet. Där fanns ingen brits, bara en stereo med rejäla högtalare. Kiropraktorn kom in, tog på sig hörselkåpor, vinkade och satte på en Bo Kaspers-låt på högsta volym.

”AAAAAH”, skrek jag och slängde mig på golvet med händerna för öronen. Min kropp vred och vände sig och plötsligt sträckte jag ut mig, kände hur det klack till och hur allt rätades ut. Min behandlare log, stängde av ”musiken” och tog av sig kåporna.

”De låter hemskt, men ingen kan få folk att själv jobba bort låsningar som Bo Kaspers”, sa han.

”Tack för hjälpen”, sa jag.

”Tacka inte mig, tacka Bo Kaspers”, sa han.

”De låter för jävla illa”, sa jag.

”Jag vet”, sa han.