Etikett: förkyld

Slakt

Jag är förkyld. Dunderförkyld. Nej, jag är ingen karl som gnäller om det. Jag jobbar ändå. Men, en sak undrar jag.

Finns det några kvällskurser i apelsinskalande?

Varför i helsicke ska världens mest svårskalade pryl vara det enda alternativet när man är tårögd, har en proppad nos, lock för öronen och undrar hur det är fysiskt möjligt att producera så mycket jox i nosen?

Varför kan inte förkylningar botas bäst med hallon?

Synen i mitt kök när jag gått lös på den försvarslösa brandgula bollen är inte vacker. Det är som om Carl Milles hade bestämt sig för att skulptera med hjälp av dynamit istället för sina vanliga verktyg.

Men, jäklar vilken skön effekt de kvarvarande klyftorna slamsorna har. Det ska erkännas.

Om man skulle ta en apelsin till …var lade jag hagelbössan?

AllerGI

Jag var tokförkyld när jag vaknade i går. Nu, Sveriges halva produktion av servetter senare, verkar snoret ha givit upp och siktat in sig på näsor med möjligheter till längre överlevnad.

Som en sista och utstuderad hämnd har de polerat min hals med grovt sandpapper och jag låter som Leif Smoke Rings Andersson, fast utan ett eget radioprogram.

Hur som helst, eftersom jag var piggare i dag, men sugen på att bli frisk snabbare än kvickt, tog jag min trehjuling och cyklade till farbror doktorn. Visst, jag shotade Echinagard i går, överdoserade Noskapin och Bafucin, men inget slår en doktors dom.

”Du är allergisk”, sa han.

”Vad då”, sa jag. ”Har jag ett posttraumatiskt pollensyndrom som visar sig först i september?”

”Nej, däremot är du allergisk mot allt som är fascistiskt GI-tänk.”

”Jag ville bara sumpa några pannor och dessutom är soppa gott”, sa jag och tänkte på den goda soppan med räkor och bananer vi åt i fredags kväll.

”Åt du soppa igår också?”

Hans fråga var retorisk och jag visste att jag inte kunde ljuga, för lögnen hade synts i mina trötta ögon. Jag nickade.

”Överdos. Du måste förstå att du är glutenmagnetisk och laktostolerant.”

”Vad ordinerar du, doc?”

”Pizza och sen ostbågar med mycket lättmjölk. Då blir du frisk på ett kick.”

”Får jag recept på det, jag tänkte på högkostnadsskyddet”, sa jag.

Han skakade på huvudet och menade att hans diagnoser fortfarande ifrågasattes på grund av en lobby där herr Paulun och den där otäcka Skipper ingick.

Jag reste mig för att gå. Han tittade på mig och gav mig ett visdomsord på vägen: Det är för många l i fullkorn.

Ett annorlunda apotek

Jag är förkyld. Så, jag knatade till apoteket i morse för att köpa det bästa man kan få utan recept. Jag frågade en expedit om råd. Hon stack ned handen i fickan, tog upp lite stjärnstoft och blåste det rätt i ögonen på mig.

”Bättre, så?”

Jag nickade, men var tvungen att erkänna att jag var lite allergisk mot stjärnstoft. I samma ögonblick svullnade min vältränade mage och sexpacket förvandlades till små och söta kärlekshandtag.

”Ta två av de här och ring mig i morgon”, sa en förbipasserande häxa och gav mig några burkar fett samtidigt som hon tittade på min mage och slickade sig runt munnen.

”Schas”, sa apotekaren. ”Du får inte ragga söndagsstekar här, häxan.”

Sen gav apotekets största hjältinna mig två piller och ett gymkort för att avhjälpa den fettframkallande allergin.

Nästan frisk igen skulle jag precis gå. Då nös en vedervärdig man utan att hålla handen för munnen. Mitt ansikte översköljdes av en bakteriedusch.

Apoteksdamen kom än en gång till min räddning och torkade av min nuna med en servett. Hon tog fram en flaska Echinagard och sa att jag borde ta 20 droppar i timmen. Sen tittade hon sig omkring, lockade in mig bakom en hylla och tog fram en flaska whiskey ur labbrocken.

”Ett par såna här jävlar, så är förkylningen puts väck, jag lovar.”

Jag tackade, slantade upp och gick. Apoteket i Nordstan är verkligen bra på alla sätt.

Vänta nu, vad gör Grissom i min lya?

Torsdag var en bra dag. Inte ens lunchen blev det pannkaka av. Jo, efter tusen års väntan blev det faktiskt pannkaka, men never mind. Jag låter inte en kass lunch på Gamle Port förstöra humöret. Det som följde därefter, sedvanlig hopp och lek och sista natten med gänget, var rätt …eh, intressant. Men, sekretessbelagt till 2040.

Hur som helst, igår hämnades världen genom en förkylning. Den kom springande vid sexsnåret och invaderade näsa och öron. Kul att vakna mitt i natten och undra över varför man hör havet brusa, utan snäcka mot örat… Jag hörde något annat också – amerikanska röster. Jag tog på mig min bullshitskyddsväst och rusade ut från sovrummet.

Jaha, där går  CSI Grissom runt i mitt vardagsrum, mitt kliniskt ostädade vardagsrum, och samlar bevis. Han har CSI Sidle, som tydligen återvänt, med sig och hon sprutar med den där vätskan som avslöjar skräpmatsrester.

– Got some cheez doodles residue here, Grissom.

Jag suckar från hörnet där jag står. Grissom tittar upp, nickar och pekar mot soffbordet.

– Do you notice a very small change in the colour on this table? I guess a pizza box stood here yesterday. Judging by the size of the change and the tiny impression into the wood, I would say that it was a Husets special with garlic sauce. Check the fridge.

Sidle lommar iväg och kollar i kylen.

– This doesn’t add up. It’s packed with veggies, low fat milk and orange juice. What kind of a weirdo lives here? He must be a split personality kind of guy.

Grissom ringer plötsligt till CSI Nick. Han skulle visst få nöjet att gräva igenom hela områdets återvinning och sen kolla fingeravtryck på alla återvunna pizzakartonger. Lyckligtvis slänger jag alltid såna saker i andra stadsdelar för att dölja bevisen.

Men det känns som en pyrrhusseger, när jag nu sitter och suckar samtidigt som Las Vegas finest yr runt. Det sista du vill ha i din lya när du är förkyld, ska tvätta, och dessutom bjuda två stollar på tidig middag, är CSI.

Fast, Sara Sidle är förstås väldigt söt.