Förlust

Det som var är borta. Tomheten igår var total. Jag ville nog älta det. Ville försöka mig på en seriös dos av men, tänk om

Det gick fullständigt åt helvete. Jag stängde bara av det i dag. Lät blickarna förklara att jag inte tänkte snacka om det. Alls. Sket i gårdagens suckar över playmobilpoliser, de drakoniska avspärrningarna och den märkliga spänningen som låg i luften. Förvandlade planer på en lång drapa till ett hopknycklat tankedokument och brände det.

Jag har känt det förr och kände det igen. Något är förlorat. Trots att det här är jag. Trots färgerna, glädjen och sorgen i att vara där. Trots att det finns i mitt blod. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är inte som förr. Kanske är min skalle för upptagen med annat för att ha plats för det, kanske är jag bara en annan.

Nya projekt idag. Bra ord med vackra vännen i Långtbortistan som hade en jobbig stund. Ett coolt inköp. Ett annat på väg med paket. Ledord: mytologi.

Och, jag mår bättre. Förlusterna är färdiga nu. Det stack till igår, jag var ett blödande sår i oktober. Men, det är tillförsikt i kroppen i dag.

I morgon ska jag hämta medicinen som doktorn fixade. Skriva om det som bidrar till att mitt liv är en bergodalbana. Och jag ska cykla.

Dags att vinna.

 

Blyertsvärlden

I blyertsvärlden
Springer inga pojkar med blodröda hjärtan
Här är vi skisser
Idéer
Som ville bli något annat

Här bor ingen ondska
Bara sorg i skrafferade landskap
Här finns ingen bitterhet
Bara ofärdiga drömmar
Redo att sköljas bort av tårar

Vi målade en sommarakvarell
Ville ett mästerverk i höst
Men tandborsten är bortlagd
Armbandet vilar bredvid
Och jag vandrar i blyertsvärlden

Arket är vitt
Sånär som på en streckgubbe
Inte ens en idé än
Ett frågetecken ritad med darrande hand
Pennan är inte vässad

Jag går där
Ensam
Rädd
Suddgummit är liemannen
Jag är blyertspojken

Hjärtat är ändå bultande
Och vill en skissad regnbåge
Det är ändå en regnbåge
Jag tänker färgerna
Längtar guldet vid dess slut

Jag kan vägarna här
Jag har bott här förut
Det känns för välbekant
Att undra
När akvarellen blir beständig

Och jag tänker utanför arket
Där en annan sorg bor
Önskar henne allt det fina
Och färg
Som varar alltid

Det är kväll i blyertsvärlden
Grå höst
Inga ljuspunkter
Bara en streckgubbe
Som vill bort

Jag ville låtsas när ni frågade
Lekte pastellclown
Men så slog jag handen i dörren
Skrek
Fan
Fan
Fan
Det här gör så jävla ont

Och jag står här
Ser inga väderstreck
Arket är vitt
Det är bara jag
Här, i blyertsvärlden