Ostbågeballonger och chipsluftvärn

Det var fullt pådrag i butiken idag. En hämmad vetenskapsman slogs i höjd med frysdisken av insikten att allt var en bluff.

– Jag måste lämna den här usla forskarvärlden, den är förödande.

Han sa det samtidigt som han tog tag i mig och skakade om mig rejält. Jag nickade, log, men kände egentligen bara avsmak. Varför kan jag aldrig få handla i fred? Varför är ICA i Olskroken en samlingsplats för allsköns dårar?

Han sprang till snackshyllan, sprättade upp ett gäng ostbågepåsar och band omsorgsfullt små snören som han hade i sin forskarrock kring varje liten båge. Sen hade han, märkligt nog, byggt en fungerande ostbågeballong och steg mot taket. Han skrattade när han i sakta mak seglade mot dörrarna och friheten.

– Dr. Löfgren, I presume, sa plötsligt en spensligt byggd man. Han stod lutad mot tvättmedelshyllan. Forskaren som seglade med fötterna dinglande ovanför dambindorna blev vit i ansiktet.

Den spenslige slet åt sig en burk med Pringles. Han öppnade den och kastade varje chips som en projektil mot forskarens ballong.

– Dags. Att. Bevisa. Dina. Teser.

För varje ord skar ett chips rätt igenom snörena som band samman forskaren och hans ostbågeballong. Efter det sista ordet störtade forskaren rätt ned bland paranötter och annat överprisat godis.

Den spenslige ställde sig bredbent över forskaren och smulade sönder ett chips mellan sina fingrar.

– Naturvetenskapliga fakulteten, 13.00. Annars är det inte ett chips vi smular sönder nästa gång.

Han gick. Forskaren låg kvar, förkrossad.

Ute var det 30 grader och folk skrattade, ovetande om den mänskliga tragedi som just borstade av sig och förbannade sitt öde.