Välkommen till den goa, glada, käcka och mysiga staden Göteborg där det från och med onsdag är förbjudet med gatumusik.

Ännu ett fantastiskt beslut i en stad där leran verkar finnas både under jord och ovanför axlarna.

Missförstå mig inte. Blotta tanken på att indianorkestern i Brunnsparken försvinner är som en våt dröm. Ett gäng statister från en John Wayne-film vrider upp förstärkarna och lirar enstaka flöjttoner till ett förinspelat band. Bort, bort, bort. Och, jag tror ingen kommer att sakna trumpetarna och dragspelen på Avenyn (även om en gammal kollega sa att det fick henne att känna sommar även vintertid).

Däremot är bra musiker ett skönt inslag. Reggaesnubben i tunneln mellan Nordstan och centralen är en pärla och den där jazztrion som brukar spela utomhus under julruschen – ska vi verkligen förbjuda dem?

Det goda uppväger det dåliga, även om det kanske är en idé med zoner som kan vara fria och det borde vara förbjudet att följa efter folk om man trakterar ett dragspel. Det är helt enkelt för otäckt.

Vad som istället omedelbart borde förbjudas är usla coverband.

Jäpp, kunde våra lagstiftare istället se till att göra alla såna varbölder fredlösa hade det här blivit en gladare stad.

Tänk att kunna komma in på valfri krog och veta att här står ingen kille som ser ut som Janne Bark (med en bad hair day) och slaktar Hotel California, Stairway to Heaven, Proud Mary och Alice… (nej, inte Eldkvarnlåten, den andra).

Tänk om alla som skaffade sig tragiska bandnamn, blonderade sig och sedan ylade Sommartider, Peter Lundblad och – Gud förbjude – Ledin spärrades in för gott.

Herregud, förstår ni vilket lyft det skulle bli? Glädjen och lusten skulle återvända till vår lilla stad.

Rensa gärna bland gatumusikanterna – men ta hand om coverbanden först.

Tack för ordet.