Dagens glada bloggpost inställd p.g.a. bråk

Jag vet att man som gentleman inte ska slå en kvinna, men jag tänker göra ett undantag för dig, Moder Natur. Inte nog med att du och din crackrökande hantlangare Kung Bore har sysslat med wedgies från november till slutet av mars, nu kommer nästa sköna överraskning:

Tack vare vintern och det rejäla snötäcket kan vi räkna med en ovanligt kraftig fästingpopulation den här sommaren.

Nä, men tack för absolut ingenting, Moder Natur. Jag hade tänkt att låta dig vara i fred och förlåta vintern. Barnen tindrade visst, enligt samma föräldrar som hela vintern svurit över VAB, förkylningar och blöta kläder, och om vintern är okej för barnen, så är den okej för mig.

Våren avslöjar dessutom alla hundägare som äckliga ögontjänare i takt med att kvarlämnade Fidohögar tittar fram, vilket hade fått mig att bestämma att jag absolut skulle låta udda vara jämnt, men nu ligger du risigt till.

Efter fem månader av frostskador och halka ska vi inte kunna ha picknick med mindre än att efteråt räddhågset undersöka om det sitter små blodsugare på allt från tår till scrotum.

”Farbror Anjo, vad blir det för spännande matsäck på dagens picknick?”

”Åh, min kära systerdotter, det blir surdegsbaguetter med ekologisk skinka, jordgubbssaft och som dessert lite borrelia”

”Men, jag ville ju ha TBE … buuu-huuu … det här är världens sämsta picknick.”

”Förlåt. Farbror ska rulla sig i gräset, så ska vi nog hitta lite TBE till dig, kära barn.”

Fantastiskt. Våren innebär att vi i den här staden har trutkonserter dygnet runt. Dessa fåglar är gigantiska, sitter ofta med en cigg i näbben på diverse centrala platser och väser fram frågor som: ”Ska du verkligen ha hela din lunch?” De skiter blankt i den lokala ordningsstadgan, men är lustigt nog fredade av en annan lokal stadga och givet att vi bor i Göteborg har de förstås mutat någon.

För oss i den här staden är då räddningen ställen som Slottsskogen, Skatås och Botaniska. Men, varför ge oss den lilla glädjen? Varför tacka oss för att vi hackat oss igenom vintern?

Har du några fler sköna saker i din lattjolajbanslåda?

Har getingarna sovit gott, men vaknat på fel sida i extrema nummer och bestämt sig för att ge igen för senast?

Har snögubbarna levt i välmåga så länge att de inte smälter i sommar utan tvärtom tar alla sköna platser på uteserveringarna?

Har måhända underjordens råttor kunnat äta sig så feta under snöns skyddande tak att de nu inte kan trycka sig genom avloppsrören utan istället ringer på dörren, trycker upp en mot väggen och säger: ”Rester? Glöm det, nu lagar du fattiga riddare till mig och mina 14000 kusiner?”

Vi kan väl diskutera saken, Moder Natur. Bara du och jag. Vad sägs om att ses på en neutral plats där varken du eller jag hör hemma, exempelvis Nordstadstorget?

 

Miniatyrnatt

Jag var vaken hela natten
Satt i ett laboratorium
Med mikroskop
Och pincett

Jag skrev små skyltar

En till getingarna med texten:
Honung finns inte här
Jag skrev den på Nalle Puh-språket också
Kanske läser getingar trots allt Milne
Håning finns inte här

Till flugorna skrev jag
Jag är inte flugornas herre
Flyg vidare

Och till de små myggorna
Här bor en anemisk stackare
Flyg vidare

Inom parentes skrev jag
Om du heter Hubert får du komma in
För jag har aldrig mött myggan Hubert
Och killmyggor suger inte

Sen skrev jag allmänna skyltar
Exit
Utgång

För jag är så trött på flygfän
Som flyger in
Och bara stannar
Små husockupanter utan agenda
De vägrar lyssna
När jag berättar om vägen ut
Istället flyger de in i fönsterrutan
Gång på gång

Nu sitter små skyltar överallt
De guidar flygmaskinerna
Tillbaka till friheten

Jag kunde satt upp nät
Men kände bara
Skyddar jag mig från insekter
Eller världen från mig?
Det blev för mycket filosofi
Så jag skrev skyltar istället

Jag kunde låtit saken bero
Men föds du fri
Med himlen som lekpark
Är en lägenhet inte något att fastna i

Så jag hjälper dem hem
Och önskar att jag hade vingar
Då hade jag flugit till havet
Och druckit sockerdricka