Sommardagar som inte går sönder

Det är magi, detta det enkla
och egentligen händelselösa.
Fast så otroligt rikt
och omtumlande.
Så vansinnigt vackert och
livsbejakande i sin självklarhet.

Jag står på Kino och förträffligar mig.
Det är grattis och prinsesstårta till vänster,
sommarberusning på rosé till höger.
Det är alla är välkomna och spartanskt,
fast så snett-och-vint-genialiskt.
En konstnär sitter på trappan
Han flyttar lyckligt sin InEx-påse
när en lullig man vill se hans alster.

På Karlssons garage får alla hundar plats
även om de inte är stammisar.
På Hemma hos får de sitta inomhus
och på Bishops Arms möter jag nya ögon
i samtal om tidigare sommardrömmar.

En ny dag och hoppet om sol
hos en som lever på skuggsidan.
Ansiktet bär spår av hårda år
och ett plåster och blåmärken
skvallrar om ett än hårdare fall nyss.
Hon har sin finaste sommarklänning.
Snittet må vara från ett annat år,
men snitt är statistik
och statistik är ofta en fånig lögn.
Hon är vacker där hon sitter.

Jag ser konstnären igen,
lyckligt vandrande på Andra Långgatan.
En av de där gatorna som är vild,
trots att den har ett ordningsnummer.
Det är hårdrock och hip-hop,
falafel och grillspett.
Det är är varmt, hetare och kärlek.
Jag möter vackra damer och
flyter i deras sällskap längs Linnégatan
innan spårvagnen leder mig hem.
Underhållningen ombord sjungs falsk,
men så äkta som livet kan bli när
två flickor återupplever Hellström,
låt för låt.
Det vill inte bli natt, överhuvudtaget.

Rhododendron är svårt att stava,
men så enkelt att älska.
Vi grillar och förlorar stort mot myggen.
Jag sitter i en trädgård
omgiven av skönhet, grönska och skratt.
När jag vandrar hem i skuggornas tid
minns jag förra året.
Då snubblade jag på fyllan och
skrev till en försvunnen flicka.
Orden är nästan samma nu som då,
men så annorlunda.

Jag vill vara där jag är.
Jag vill vara när jag är.
Jag vill vara här och nu.

En ny dag och en ny grill.
Familjelycka under äppelträden.
Solen och vinden bråkar om
uppmärksamheten som barn,
medan den heta värmen bara är.
Vattenkrig och sparkade bollar.
Signe har skrivit sitt första ord
och ger teckningen till mig.
Bella har ritat och klistrat ännu
en magisk present.
Bilfärd hem med en somnande
ettåring som ett bevis på
hur obekymrat lycklig man får vara.

Jag landar trött och
ställer en klocka på en tid
som jag somnat förbi med råge
hela långa, långa helgen.

Det blir tidigt,
men det gör ingenting.

Jag har just upplevt det bästa
jag kan uppleva utan att
somna naken bredvid henne.

Jag har haft
sommardagar som inte går sönder.

Då. Nu. Sen (tror jag).


Vad är motsatsen till jet lag?
Jag har varit på en plats där inget ständigt händer
Där finns ingen mening med tidsskillnad
Hur kommer man in i asfaltsrytmen sen?
Men, vi struntar i att filosofera
Och konstaterar helt enkelt att:
Jag älskar de där ängarna
Hade jag röntgenblick hade jag tittat ned mot ån
Där sitter nyfödda metarna Ludde och Mandy
De har redan hört farfars fiskeskrönor
Och grävt mask
Det är kväll och stillhet
Underhållningen i skogsbrynet är över
Räven värmde upp
Rådjuren stod för huvudnumret

Nu
Jag vet vem jag är
Jag är på hemmaplan
Går i sköna eccoskor
Till herrsalong
Lite mer norrut
På konkursgatan
Bara drop-in
Här kan ingen boka tid
Men de har alltid funnits

Sen
Grill i glada vänners lag
Sommarnatt
(För) lite sömn
Fria vikter
Fria ord
Mina ord
Mina sagor
Och romaner
Mitt raison d’être

Allra först
Var är grillen?
Den kitschiga
Och miljövänliga
Jaha, det blir upptäcktsfärd
Ospännande
Belöningen är rubrutin
Och Newcastle
I det gröna

Bye, bye, myggan

Igår gick jag över bron för att åka under vattnet till Hisingen. Grillkalas i Kärra var aviserat och efter viss frustration hittade jag fram. Det hade underlättat om jag skrivit ned siffrorna i adressen i rätt ordning…

M:s son tog tag i min arm och pekade uppfordrande på den plats där klockor vanligen sitter. Du är försenad var det det tydliga meddelandet.

M hade ordnat en grillbuffé av nästan Kunmingska mått. DM och L tyckte vi skulle äta upp all mat innan DB kom, men det gick helt enkelt inte. Potatisgratängen var mäktigare än Göran Johansson och rörorna fler än stjärnorna på himlen.

S upptäckte glädjen i elektriska tennisracket som tar livet av myggor, även om det var getingar han ville åt. De små myggorna blinkade som fyrar när de fastnade och exploderade sedan.

Det blir för övrigt en jädra stöt när man rör racketen – det vet jag nu.

Vi har känt varandra i tusen år, alla som var där. Och det är konstigt nog alltid roligt. Visst, gammal blåvit skåpmat ibland, men också nya historier. Självklart också ‘I wanna be adored’ med Stone Roses på stereon. Det är världens bästa låt, något vi alla var rörande överens om. Ingen ylsjunger den låten värre än vi, förresten.

Vi rullade sedan hatt på Kärra Krog en liten stund, vilket var ett litet jaha.
Är du rädd för mig, frågade fru förort när hon slog sig ned. Jag har varit på en del skumma ställen tidigare, mumlade jag.

Krogen stängde, vi sparkade lite vuxenfotboll, tjejerna visslade när jag gjorde en rabona och efter en promenad över ännu ett förortstorg att pricka av tog vi nattbussen till fastlandet.

Vad heter motsvarigheten till bakfull, fast när det gäller mat? Bukfull? I så fall är jag det idag.

Ack, grillspett, grillspett, hur många var ni icke när ni invaderade mig?
Hur kunde jag försvara mig mot era smakarméer?
Jag gav upp, blottade ingången till min strupe
Gick under i ett hav av getost och soltorkade tomater