Gud diggar inte snön i Göteborg

Det föll en bra dos snö över staden i natt. Barnen var glada och tindrade där de åkte omkring i kvarteret, sittandes i pulkor drogs de till nästa backe av sina föräldrar. Åtskilliga barn hade så rosiga kinder och själar att de lät föräldrarna stanna till och prata med andra vuxna i minst 20 sekunder innan de slet fram sina oxsvanspiskor och vrålade ”framåt”.

En som inte var glad var världens skapare. Han var för stunden i Göteborg och tittade bekymrat på sina lågskor samtidigt som han slog ett nummer på sin iPhone och lät högtalaren gå på.

”Välkommen till himlen, det är lördag och vi har stängt för …”, började en röst.

”Sila snacket, Sankte Per, det är jag.” Det blev tyst i luren i några sekunder. ”Öh, hej chefen. Jag trodde det var en sån där telefonsäljare.”

”Hör på, Per. Jag är i Göteborg och det har fallit en decimeter snö i natt.”

”Inte för att vara en besserwisser, men det är faktiskt 15 centimeter”, sa Sankte Per.

”Jag vill minnas att jag godkände 15 millimeter”, sa Gud. Konstaterandet ledde till en flämtning och ett febrilt knackande på en dator i andra änden av luren.

”Herregud, Herre Gud. Det har blivit fel”, sa Sankte Per.

”Det är fullständigt uppenbart. Mina skor är förstörda och Göteborg är för vitt. Det här ingick inte i mina planer. Jag vill att du rättar till felaktigheterna med att fixa till +3 och åtminstone 40 mm regn det närmaste dygnet.”

”Det kommer att skapa rejält kaos i kollektivtrafiken, chefen.”

”Per, jag är i Sverige. Landet Lagom, du vet. Här ska det vara mellan +19 och +21 grader, någonstans mellan lätt bris och bris, soligt utan att vara molnfritt och så vidare. Faller ett av de kraven, då blir det kaos. Då stannar tåg, bussar, spårvagnar utan någon egentlig anledning. Allt i samhället krackelerar så fort det avviker från lagom. Allt, med undantag av TV4:s evighetslånga reklamavbrott.”

”Men, jag har redan dealat med yr.no och SMHI och sålt in 4-6 mm regn.”

”Är du mest orolig för att få ett samtal från en statsanställd meteorolog i Norrköping och hans hurtiga kollegor i Oslo eller ett bistert utvecklingssamtal med mig?”

Det var tydligt att Sankte Per kände sig illa till mods, för det flämtade till i luren.

”Jag ska göra som du säger. Det ska regna rejält, jag lovar.”

”Bra”, sa Gud. ”Nu åker jag till den där avspänningskonferensen i Brisbane för att försöka få Djävulen att slappna av lite de närmaste åren. Jag har lovat honom sol, bra surfväder och paraplydrinkar på stranden.”

”Eh, du fick inte mejlet från mig i förra veckan, va?”

”Nix, har Djävulen ställt in?”

”Nej, men vi gjorde en liten felleverans till. Det är totalt regnkaos i Queensland. Delar av Brisbane ligger under vatten.”

”Aj då”, sa Gud. ”Styr om Djävulen till Maldiverna illa kvickt.”

”Det är nog lite för sent för det, Gud. Han åkte till Australien lite tidigare, blev förbannad och nu ringlar det giftormar lite överallt i staden. Han lämnade ett meddelande via sms igår att du, Jesus, himmelen och i stort alla andra kunde dra vart som helst utom åt helvete, han vill nämligen inte träffa dig alls. Han är superarg.”

”Superarg? Skit, det har han inte varit sedan vi skulle äta picknick i Schwarzwaldskogen 1347 och jag glömde att ta med dessert.”

”Var det då han släppte loss digerdöden i Europa?”

”Ja”, sa Gud.

”Åh, jösses”, sa Per i luren. ”Det här kan bli allvarligt. Kan det bli ännu värre när han hämnas den här gången?”

”Det har redan börjat”, sa Gud och lade på luren. Han tittade med tom blick mot en reklamtavla på andra sidan vägen. Med tyst, tyst röst suckade han än en gång ”det har redan börjat”.

Jag följde hans röst och flämtade till av skräck när jag såg innehållet på tavlan. Postkodlotteriet var tillbaka – större än någonsin.

 

Att hjälpa Gud på traven

Hej, Gud.

Tack för ditt brev. Jag ställer gärna upp och skriver om bibeln så att den blir modernare.

Jorden skapades på sju dagar? Byt till sju avsnitt, se till att det blir en cliffhanger i varje och få in lite mer sex. Väl tråkig inledning.

Adam och Eva? Hur visas bäst ett äkta par som har hela paradiset och sumpar det för småsaker? Mitt förslag är Laila Bagge och Niclas Wahlgren. Sen måste äpplet bort. Ett äpple om dagen är bra för magen – du förstår att det inte håller. Jag föreslår att de äter förbjudna cupcakes som de får av Anna Skipper.

Moses är Steve Jobs, påhittig, men skapar en massa problem för Farao, som är Bill Gates. Och så får Moses de tio budorden på två stycken iPad.

Det är rätt många gubbar som är över 100 år och har sex. Det funkar inte idag och känns lite gubbsjukt. Jag tror att de barnlösa ska vara max 33 år, har testat IVF och nu står i adoptionskö.

Bra att Josef slängs i brunnen, men vi kan väl säga att han blev utröstad istället och så döper vi den avdelningen till Brödrakampen.

Josua välte inte Jeriko med basuner, men om vi tänker att han hade 1000 falsksjungande Idolaspiranter i armén, då blir det bra.

David mot Goliat. Lite töntigt. Vi ersätter Goliat med tolv MMA-killar och så låter vi David vara en blind pacifist, då blir det mer äkta. Stenslunga känns också väldigt 1980. Jag tycker att David ska ha en Soft Air Gun.

Salomo var visst vis och fredlig. Vi stryker det avsnittet. Helt omöjligt att få upp intresset.

Sen har du en lång transportsträcka med profeter och dikter. Fint, men lite väl smalt. Vi kan behålla en profet som smörjer kungar. Han spelas av Christer Björkman och kungen är någon okänd herde som slår igenom – lite som Anna Bergendahl.

Daniel kastas ned bland lejonen? Jona blir uppäten av en val? Eh, så gjort i Gladiator och Hajen. Jag tycker att Daniel kastas ned bland pensionärer och Jona drunknar i klagobrev till Försäkringskassan.

Jeses, vilken hjälte. Mer om tonåren säger jag – han borde ju varit rätt het på marknaden, Guds son och allt. Tänk dig vilket kompisgäng han måste haft. Han fixade vin av vatten – vilket partytrick!

Lite mer action och show behövs. Han moonwalkar på vattnet. Han bjuder 5000 människor på italiensk buffé och grappa (fisk och bröd, yääck). Han väcker upp tondöva. Han botar kungar med dyslexi och medeltida inställningar till bröllop. Sen tycker jag att den där scenen på korset är lite seg. Vi kan väl säga att han kör till Golgata i en miljöbil, men att lapplisor som hämnd spikar upp honom. Men, sen blir han odöd och kommer tillbaka som en vampyr till Judas håller upp 30 silverpenningar så att Jesus förångas och blir en osalig ande.

Hmm, lite omskrivet där och kanske inte din kopp te, men det säljer, Gud. Det säljer. Ibland måste hjältar förändras till det sämre. Tänk dramaturgi nu.

Paulus verkar vara en riktig brevvän. Kul. Om man läste Lyckoslanten som barn. Vi kan väl svepa över de böckerna i en kort sammanfattande scen. Vi vill inte ha en Meg Ryan vs. Tom Hanks till i filmhistorien. Snacka om Armageddon.

Uppenbarelseboken, the grand finale. Vilken underhållning. Jag tycker att Apokalypsens fyra ryttare måste få moderna motsvarigheter. Jag tänker mig Martin Timell, Jan Guillou, Lars Adaktusson och Elisabet Höglund.

Måste Jorden gå under? Jag skulle vilja ha en liten öppning om du vill skriva en uppföljare. Vi kan väl avsluta med att godheten besegrar ondskan, allt är blommigt och fint och vi har fått en ny värld, men så återvänder vi till Jorden och där reser sig Satan ur ruinerna och skrattar. Vad tror du om  Peter Harrysson som rosslar: Hej, mamma.

Vilket klimax. Vem är Satans mor? Om du är alltings fader, har ni haft en grej? Kärlek, svek och skapandet av nya världar. Tro mig, Gud. Vilken franchise det här kan bli. Jag ser minst elva filmer framför mig. Noas intergalaktiska ark, där har du en spin-off.

Ödmjuka hälsningar
Andreas Johansson

På samma spårvagn som Gud

Jag satt bredvid Gud Fader själv på vagnen idag. Det är alltid lite svårt att hitta på något att säga till en kille som har skapat hela universum, liksom. Till slut tog jag dock mod till mig.

”Så, du har alltså skapat Jorden”, sa jag och kände att det här kan ha varit den mest lökiga öppningsfras som någonsin yttrats.

Gud nickade.

”Och himlen?”

Ny nick.

”Och stjärnorna?”

Ånyo en nick.

”Har du skapat katolska kyrkan också?”

Då drog Gud i nödbromsen och sprang av vagnen och fortsatte i riktning mot Jaegerdorffsplatsen.

Sista lunchen med Jesus

”Nej, men varför kallade du hit kidsen”, sa jag. ”De äter ju upp alla mina pommes?”

”Låt barnen komma till mig”, sa Jesus.

Strax därefter tog han tag i ketchupflaskan och sprutade mig rätt i ansiktet.

”Nä, men vad fan gör du?”

”Gör mot andra såsom du själv vill bli behandlad”, sa Jesus.

Jag sträckte mig mot mitt vattenglas och insåg att det förvandlats till en cabernet sauvignon.

”Vad fan, jag kör ju. Kan du fixa tillbaka vattnet, eller?”

Jesus skakade på huvudet. ”Ledsen, Anjo. Men, jag kan bara utföra miraklet åt det hållet. Farsan lärde mig inte hela tricket.”

Servitrisen kom med notan och jag tittade på den. 219 spänn. Skit också, och jag som hade lite ont om klink.

”Är det okej om vi delar notan, Jesus? Jag har det lite knapert just nu.”

Jesus svarade inte. Jag viftade med händerna framför hans ansikte, kupade nävarna och ropade Jesus rätt i hans öra. Ingen reaktion.Till slut gav jag honom en lätt örfil. Då vände han bara andra kinden till.

Och i nästa sekund körde han sitt Kristi Himmelfärds-trick och lämnade mig med en nota, en för tom plånbok och en elak blick från restaurangens dörrslusk.

Inte blev det bättre av att den helige ande strax efter dök upp i form av en duva och bestämde sig för att öppna bombluckorna rätt ovanför mig.

”Herregud och måtte fan ta honom”, sa jag och begravde ansiktet i händerna.

Jag kände inte ens blixten som kom …

KB Tomten, Gud å Satan

Jag gick förbi ett ruckel i Gårda förut: Kommanditbolaget Tomten, Gud å Satan stod det på en handtextad skylt.

Tomten satt utanför med sin röda rock uppknäppt. Han gottade sig i vintervårsolen och drack pulverkaffe som var bryggt med hjälp av smältvatten och spritkök.

”Gud har varit arbetslös sedan den sjunde dagen. Jag jobbar bara den 24 december och Satan behövde ett miljöombyte”, besvarade Tomten min fråga redan innan jag ställde den. ”Vi kände att att vi kunde få till något ihop. Jag har alltid beundrat Guds påhittighet och Satan har alltid velat veta hur man blir poppis bland ungar. Tja, vi har väl lite att lära av varandra, antar jag.”

”Vad gör ni”, frågade jag.

”Vi är en tillverkningsverkstad. Gud gör gräsänder just nu”, sa Tomten och bjöd in mig på en rundtur. Mycket riktigt stod också Gud och snidade små simmande fåglar. Han slängde upp handen till hälsning och tog samtidigt fram rubanken för att hyvla till grunden på en ny hane.

”Satan skruvar ihop biljettkontrollanter till Västtrafik”, sa Tomten och nog stod Hin Håle själv, med läsglasögonen på nästippen, och finjusterade några kontrollantkloner. De som var klara marscherade redan omkring och talade i kör: ”Ditt färdbevis är ogiltigt. Det blir 1200 kronor.”

Tomten tittade på några av dem som viftade väl ivrigt med högernävarna. Han tecknade åt Satan: ”Den där Wehrmachtmuttern får du nog skruva om. Jag tror inte att kunden riktigt fixar det där.”

Djävulen, som var på sitt allra soligaste humör, nickade och skred till verket.

Jag och tomten gick ut på gården igen. Där hade Gud övergått till att blåsa upp privatanställda parkeringsvakter. Några stöddiga ballonggubbar stod redan  och skrockade: ”Maximera intäkterna. Skit i datumzoner och snödrivor. Här ska lappas, hahahaha.”

”Du borde nog ta det lite …”, sa Tomten. I samma ögonblick exploderade de uppblåsta ballongerna. Gud såg något förvånad ut.

Tomten ryckte på axlarna: ”Jag sa ju att inte ens p-vakter kan vara hur uppblåsta som helst. Där rök vårt fina TB.”

Vi fortsatte att gå och jag tittade på deras skylt igen.

”Hur kommer det sig att du står före Gud i företagsnamnet?”

”Fler människor tror på mig”, sa Tomten.

”Det var aldrig aktuellt att ha Satan först?”

Tomten skakade på huvudet. ”Det hade varit en PR-mardröm. Möjligen hade det funkat om vi startade en advokatfirma.”

Jag tittade in i verkstaden där Gud och Satan tog en fikapaus.

”Kommer de överens?”

Tomten slog ut med händerna. ”So far so good. Och jag hoppas verkligen att det fortsätter så.”

”Vad händer annars? Konkurs?”

”Armageddon snarare”, sa Tomten och sträckte sig efter sin kaffekopp.

Jag gick därifrån samtidigt som Skatteverket anlände för att, som byråkraten sa strax innan en kille förberedde sig för att skicka en blixt i huvudet på honom och en annan åkallade en miljon spyflugor:

”Jo, vi skulle vilja diskutera era reseavdrag. Nordpolen kan vi möjligen gå med på, men Himmelen och Helvetet tur och retur varje dag. Nej, där tror vi att något är fel.”

Det var en helt vanlig dag i Gårda.

Ett. Sju. Tio. Oändligt

I nästan alla religioner finns en gyllene regel. I Bibeln sammanfattas den som:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Bra där. En regel. Och kristallklar dessutom.

I katolicismen har vi sju dygder och sju dödssynder. Var som de förra och avstå de andra – då blir allt bra.

Helt okej. Sju enkla regler. Dessutom varandras motsatser. Okomplicerat.

I gamla testamentet fick Moses ta emot tio Guds bud. Två stentavlor som berättar allt vad vi ska och inte ska göra.

Överkomligt. Tio konkreta förhållningsregler. Jag kan köpa dem.

… och det är då jag inser hur skönt det är att Gud inte är svensk byråkrat.

Fattar ni hur jobbigt det hade blivit för Moses att bära ned stentavlor med hela Svea Rikes Lag? Bara att recitera dem hade motiverat de där 40 åren som Israels folk vandrade i öknen – och de hade känts som 200 år.

Dessutom hade han inte fått det för Gud, som givetvis också varit skyddsombud, och beordrat att Moses max fick lyfta 20 kilo.

Naturligtvis hade inte heller den okontrollerade sprängningen av Jerikos murar med hjälp av basuner godkänts av arbetarskyddsstyrelsen.

Och plötsligt inser jag att Jesus aldrig fått gå på vatten utan flytväst om Gud var svensk byråkrat. Självklart hade Jesus förvandlande av vatten till vin krävt att han i förväg sökt serveringstillstånd. Dessutom hade han förstås fått sin Golgatavandring och korsvistelse omvandlad till färdtjänst och villkorig dom med fotboja. Något som på allvar hade ställt till det när det gäller trosuppfattningen och tolkningarna av Bibeln i våra dagar.

Nä, tacka vet jag gyllene regeln. Den räcker för mig.

Gud

Tidigare i veckan snubblade jag över en uppmaning om att blogga om Gud. Tja, varför inte?

Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:

Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.

Egentligen är det oväsentligt vem som sagt något, det viktiga är att vi försöker handla gott. Min tro är nämligen att Gud är summan av våra goda gärningar och bra tankar. På samma sätt är Djävulen summan av vårt mörker.

När din älskades läppar leker längs stigar som bara de får beträda. Ett gammalt par som går hand i hand. Det leende barnet. Trösten som ägaren av ett skrubbat knä får. Varm choklad serverad i en snödriva. Promenaden genom ett regn som regnar från alla håll för att någon behöver dig. Den fräkniga flickan som säljer majblommor på X2000. Allt det skapar en vackrare värld.

På samma sätt finns ondskan inom oss och förfular när vi släpper ut den.

För mig är framtiden ett oskrivet blad. Antingen skriver vi en vacker saga med gåspenna på det, eller så spyr vi ned arket med vämjeligt hat. Vi är Gud i den bemärkelsen, vi bestämmer. Det har vi alltid gjort. Det är min tro, och jag vägrar låta någon säga att jag har fel. Men, jag tänker inte säga till dig att jag har rätt. Du får tro vad du vill.

För mig är Läkare utan gränser lika vackert som en missionärs omplåstrande. Ett blomsterbuds ringande på dörren kan bringa ett lika viktigt budskap som prästen. Är en predikant bättre än altruisten, eller är det ingen skillnad? Jag tror att vi ibland sätter onödiga etiketter på saker så att vi inte ser det viktiga – godheten.

För mig är flickan som berättar att jag är helrätt när jag har haft en usel vecka Gud. Hennes ord är allt jag behöver. Tröst kan finnas i bibeln, men likväl i ett sms skrivet av ett vackert hjärta.

Det där är min tro, att allt betyder något. En bra låt på Spotify kan läka lika mycket som pastorns ord. Godhet graderas inte och framförallt har inte någon organisation copyright på ordet eller rätt att hävda att andras tolkning av ordet är fel. Den som säger att den äger sanningen är den största lögnaren.

Faktum är att Gud är mer lättsmält än de falska auktoriteter som verkar i Guds namn.

Mycket bra sker i Guds namn, jag älskar dem vars goda hjärtan gör att de ser de ensamma samtidigt som de blundar för våra tillkortakommanden. Tyvärr sägs också mycket skit i Guds namn av de som vantolkar, förfular och förvrider religionen så att det passar deras maktlystnad eller litenhet. De tar sig en rätt som aldrig är rätt och förstör något som i teorin är jättebra och fint.

För mig är det aldrig Guds vilja att vi attackerar det landet, det är små människors beslut. Min version av Gud klappar inte någon i ryggen och säger bravo när en granat sprängt en skola i luften så att flickorna och pojkarna dog innan de lärt sig alfabetet.

Min Gud kan mycket väl vara ”pappa” till en man som alltid låter barnen komma till sig. Däremot kan jag aldrig tro på att någon är kärlekens Gud om den inte ser kärlekens skönhet även när två kvinnor eller män tittar på varandra.

Så länge en kyrka köper tystnad för att undvika åtal om pedofili eller talar om att kondomer ökar spridningen av aids kan de inte i nästa andetag tala om kärlek och godhet utan att avslöja sig som falska profeter.

Det är synd, på mer än ett sätt, att en vacker möjlighet ska solkas ned av små människor.

Så, skapade Gud Jorden? Ja, som jag ser det skapar vi Jorden och förändrar den med varje handling vi utför. Skapades planeten av en högre makt? Jag har ingen aning, och det spelar mindre roll. Vi skapar framtiden, vi är allsmäktiga när det gäller den detaljen.

Vad händer när vi dör? Har vi en själ? Jag tror det och jag tror att vi träffar de fina som försvunnit en dag. Jag kanske har fel, men det kommer jag aldrig att upptäcka i så fall.

Nog pratat. Lite sömn nu. När jag vaknar ska jag till en version av paradiset, Skatås, och sen ska jag skriva ord som jag hoppas gör världen bättre. Det är mitt bidrag till skapelsen 21 juni 2009.

Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.

Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.