Kom igen gubba’

90 minuter. Kanske lite tillägg. Allt som återstår. Vi mot dom. Det man drömmer om. Det man är mest rädd för. Längtan. Skräcken. Oron. Tron. Hoppet. Ångesten. Rivalerna. Hjältarna. De vackraste färgerna. De onämnbara. Gott mot ont. Änglar mot orcher. 29 x 90 minuter är glömda. Det är bara 1 november som räknas. Seger eller depression. Champagne eller cyankalium. Domaren blåser. Pulsen stiger. Bollen sätts i rullning. Läktarna vibrerar. Novemberluften är kall. Tätt sammanpackade. Vi mot dom. Vrål. Sånger. Gester. Frustration. Glädje. Intensitet. Besvikelse. Halsgropen. Magkänslan. Darriga ben. Tusen tankar. Nej. Ja. Nej. Ja. Nej. Ja. En för alla. Alla för en. Hästar. Hundar. Hjälmar. Spänning. Olust. Staket. Säkerhet. A. B. C. Halsdukar. Flaggor. Banderoller. Ståplats. Sittplats. Applåder. Sånger. Ramsor. Nidvisor. Göteborg vs. Stockholm. Sirener. Oro. Utfällda armar. Och motsatsen. Gamla. Unga. Kvinnor. Män. Alla är en. Blått och vitt. Överallt blått och vitt. 90 minuter. Det vi väntat på. Det Birro och marulkarna aldrig får uppleva. Det vi drömmer om. Det vi mardrömmer om. Vi mot dom. IFK mot aik. 90 minuter. En match. En seger. Vi vill fylla 19 på söndag. Kom igen gubba’. KOM IGEN GUBBA‘.