Etikett: gyllene snittet

Välkommen till mitt liv

Jag visste inte om det var jantelagen, Karmas lag eller Murphys lag som fick mig att sätta upp en tvättid klockan 07.00 i morse. Det kan också ha varit ren och skär dumhet.

Tidiga morgonstunder har inte guld i mund. Det insåg jag när snoozandet somnat av. Däremot har de en tydlig eftersmak av gårdagens sega bismak. Jag gick upp, borstade tänderna och rakade bort  min tredagars med Ockhams rakblad (utan att fundera på hur tredagars kan ha grå strån när en 38-årig kalufs inte har det).

Jag tittade in i spegeln och såg ett Janusansikte vars Argusögon var glada, om än lite trötta.

Skulle jag kanske bara ta mig an den här dagen förutsättningslöst, tänkte jag. Nej, varför gå in i något som inte har förutsättningar. Jag bestämde mig för att ha en bra dag, även om det kändes amerikanskt ytligt att säga det.

Hur som helst piggnade jag så sakteliga till och promenerade genom Dantes inferno, dvs smutstvätten jag sorterat på golvet, innan jag kände doften av kaffe och verkligen vaknade till.

Jag funderade över varför surdegar och korvstoppning får folk att må bättre och kom på att det var dags att kolla just surdegen i kylen. Min sats såg okej ut, men Pythagoras sats var som gjord för perfekta trekantsbröd.

Det var några minuter kvar till tvätten, så jag passade på att rasta Pavlovs hundar och de gick som vanligt dit jag ville när jag ringde i klockan.

Tyvärr gick inte hissen ända upp så dags på morgonen och jag fick suckande ta mig uppför Maslows behovstrappa på väg hem från powerlesswalken. Jag stretchade på första våningen, gosade med hundarna på andra, fick en blöt labradorpuss på tredje, log när samma labrador viftade på svansen på fjärde och bestämde mig för att fortsätta skriva världens bästa bok på femte planet.

Väl tillbaka i lägenheten tittade jag till pudelns kärna som jag planterade i veckan. Jag funderade på att göra en pudel och plantera om den efter konstens alla regler, men visste inte hur man räknade ut det gyllene snittet i en rund kruka.

Jag kände mig för grön inom växtbehandling för att ha gröna fingrar, men fick plötsligt ett fantastiskt självförtroende. Helt självsvåldigt bestämde jag mig för att jag är klok som en pudel, varpå jag kastade ett pudelöga på krukan, vattnade lite till och insåg att jag får fason på pudelns kärna när tiden är inne.

På tal om inne, så var det dags att gå ut igen, fast bara ut i den varma svalen. Nedför trapporna igen, in i tvättstugan, ilastning, 60 grader, press play. Jag funderade på om det gick att spola tillbaka tvättmaskinen, men insåg att jag inte gillade modet förr, så jag lät saken bero.

Några tankar hade grott under tiden och slog nu ut i full blom. Min själ är lyckligtvis inte allergisk, så jag satte mig ned och bara njöt av våren som sprang fram inom mig.

Långt senare, när jag egentligen hade en dag fylld av raster, kände jag mig rastlös, vilket är en paradox, va?

Fast, samtidigt var det en känsla av déjà vu – eller möjligen var det så att jag plötsligt kände mitt raison d’être. Vad vet jag? Jag ber att få ursäkta min franska. Den är lite rostig. Eller så var känslan av att känna ett raison d’être helt enkelt en känsla av déjà vu, eftersom jag känt meningen med mitt liv förut.

Till skillnad från då tänker jag nu plocka upp den och behålla den. Därför valde jag bort att låsa in meningen med livet i Pandoras ask, eftersom den lådan bara ställer till problem. Jag har en tendens att tappa bort nyckeln och skulle jag säga Sesam öppna dig, i hopp om tur, kanske det skulle öppnas en dörr till det förflutna och det vore fullständigt meningslöst för mig som vill se framåt.

När jag tvättat min egen byk testade jag Arkimedes princip, fick inget riktigt flyt och sjönk snabbt. Plötsligt, oförklarligt och ledsamt nådde jag botten och satt där med min tvättade hals, men sen blev jag, lyckligtvis, torr bakom öronen.

Jag kunde utan tvivel resa mig och stod pall för att nå ända upp till taket, blev internationell och insåg att the sky is the limit, men vill inte låta mig begränsas av det. Sålunda siktade jag mot stjärnorna, blev ånyo Fågel Fenix, bytte Ikarosvingarna från restlagret mot riktiga fjädrar, som verkligen inte var lånta, och flög mot ???

Jag lever verkligen ett helt vanligt, inrutat liv – även om varje dag är ett vitt och totalt oskrivet blad.

God natt.

Aldrig mera pizza

Det här med att jobba är rätt knäckande för mitt matlagande. Lägg sedan till en oerhört tankeväckande fika med good ol’ H, så var det bara att knata till pizzerian.

Jag nickade när jag kom in, han visste vad jag ville ha och började knåda degen, formade pizzan, fyllde den och körde in den i ugnen. Några minuter senare tog han ut den, tittade på pizzan och skakade på huvudet.

”Herregud, den har en perfekt form. Den här pizzan är helt rund. Du kan inte få den. Jag måste rama in den.”

”Lägg av nu”, sa jag. ”Jag är hungrig.”

Han skakade på huvudet. ”Min farbror är professor i matematik, han måste se den här. Jag fixar en ny. Du får extra köttfärs gratis.”

Precis när han tryckt in en ny pizza i ugnen kom hans farbror, mätte, funderade, räknade i sitt block och nickade. ”Käre brorson, den där pizzan har verkligen en perfekt cirkelform. Grattis.”

I samma ögonblick tog bagaren ut min pizza och hans farbror la sin hand på brorsonens arm. ”Den där pizzan kan du inte sälja. Förhållandet mellan skinkan och köttfärsen. Herregud, det är ju det gyllene snittet.”

”Sluta nu”, sa jag. ”Jag måste få min pizza.”

Professorn höll upp händerna. ”Min svåger är konstprofessor. Vi fixar en ny pizza under tiden.” Sen ringde han in en ny man som anlände och chockerad insåg att det mycket riktigt fanns ett gyllene snitt här. De tre männen pussades, kramades och sjöng en snutt.

Den tredje pizzan togs ut ur ugnen och jag kände hur det vattnades i munnen.

”Vänta”, sa konstprofessorn. ”Titta på mitten av pizzan.” De tre männen glodde på pizzan och sjönk ned på knä. En av dem fumlade med en telefon och ringde. Han pratade upphetsat och under tiden bad de andra. Inom två minuter kom en procession med ortodoxa präster in, de svängde med rökelse och samlades runt pizzan.

”Vad gör ni med min pizza?”

En präst vände sig om och hötte med näven. ”Det är den heliga pizzan. Osten har smält och bildat den heliga Jesusmordern Maria. Vår frälsares moder har visat sig i pizzan. Du kan inte få den här pizzan, den måste stänkas ned med heligt vatten. Du får en ny pizza.”

Jag suckade. Bagaren bakade, proppade in i ugnen och när den kom ut hade varken matematikern, konstnären eller prällarna något att invända. Pizzan lades i lådan. Jag suckade glatt och vände mig om. Där stod Anna Skipper.

”Om du äter den där pizzan slår jag ihjäl dig.”

Hon hade klätt sig i samma kläder som Alex i A Clockwork Orange och höll ett basebollträ i ena handen. Bakom henne stod Blossom Tainton och Fredrik Paulun i liknande stasser.

”Indiskt?”

Jag såg tveksam ut. Anna nickade och jag drog. Så långt sydostligt man kan komma i Olskrokens snabbmatsvärld.