”Det finns 100 saker jag hellre skulle göra än att jobba idag”, sa jag till mig själv  (så är det när man är singel) i morse.

Vips, så stod det en byråkrat av den fyrkantiga sorten vid min säng. ”Exakt vilka 100 saker är det”, sa han och plockade fram en mätanordning.

”Tja … sova, snooza, läsa en bok, äta långfrukost, ha sex, skriva på romanen, måla en tavla, jobba med välgörenhet, duscha, baka, träna, resa, bara vara, sjunga …”

Byråkraten skakade på huvudet. ”Det där är bara 14 saker. Klä på dig och gå till jobbet, medborgare.”

”Sex kan vara många saker”, försökte jag.

”Ja, två saker”, sa byråkraten. ”Missionärsställningen och onani. Å andra sidan räknar jag inte bara vara som en godtagbar sak. Med andra ord – 14 saker, långt mindre än 100. Du pratar således strunt. Klä på dig och gå till jobbet, medborgare.”

Han lämnade rummet och gick på ett ytterst standardiserat sätt ut på gatan. Jag ilsknade till och öppnade fönstret.

”Öh, herr Grå, vad sägs om det här tillägget. Jag skulle också hellre grilla, promenera i skogen, klättra i träd, drömma, titta på foton, blogga, skriva dikter, möblera om , tänka, hälsa på mamma och pappa, räkna stjärnorna på himlen, hjälpa andra, bli kär, stöpa ljus, laga mat, vinterpicknicka, åka skridskor, köra pulkarace, gå på upptäcktsfärder, fika läääääääänge, dinera med tända ljus, dricka öl, ta en tupplur, bowla, pyssla, spela gitarr, ringa gamla vänner, klippa och klistra, tramsa , skratta, surfa, bygga snögubbar, fixa snölyktor, rensa papper, städa badrummet, betala räkningar, skicka julhälsningar, titta på tv, bygga robotar, mata gräsänder, kolla kakmonsterfilmer på youtube, sticka, plugga kinesiska, dansa, lyssna på musik, släppa taget, andas ut, ligga på spikmattan, göra sit-ups, göra armhävningar, lyfta skrot, plocka ögonbrynen, diska, äta pepparkakor, mumsa ostbågar, dricka julmust, ladda ner London-appar, längta, jonglera, basta, fixa hemmagjord pasta, dräggla över kokböcker, planera fester, läsa bra bloggar, dela med mig värme, göra spellistor på spotify, bygga en rymdraket, kolonisera vintergatans soligaste kvarter, skaffa hund, sortera alla mina bokplaner, förverkliga mig själv, rensa garderoben, fundera på att köpa lägenhet, balansera, utvecklas, äta smågodis, leka i sandlådan, facebooka, twittra, åka till månen, köpa en stjärnkikare, fotografera , botanisera, göra revolution, stå upp för mig själv, le utav bara helvete, göra rätt, göra efterrätt, mysa och blunda för det trista.”

Han tittade tomt på mig. ”Det där är, med de tidigare inräknat, fler än 100 saker. Du är en man av överdrifter. Det bästa du kan göra för att normalisera samhället är att klä på dig och gå till jobbet, medborgare.”

”Du finns fan inte”, sa jag och i samma ögonblick försvann byråkraten från Olskrokens yta. Jag insåg att vi nu passerat Vintersolståndet och att vi är på väg mot ljusare tider – plus att med mig blir aldrig nästa dag den förra lik.

Gott så.