Brunch

Jag har varit på världens bästa brunch idag. Vad vi åt? Vad vi drack? Oväsentligt.

Här är orsakerna till extasen:

In från regnet
Bröllopssång
Huvudet högt
Du älskar inte mig
Tennsoldater
Ett hus på stranden
Man över bord
Kommit hem
Nånting måste gå sönder
Bröllop i Bolivia
Mil efter mil
Barn av sommarnatten
Kärlekens tunga
Kungsholmskopplet

På scen, Plura och Carla, understundom hjälpta av Jesper Lindberg.

Herre min skapare vad bra. Nånting måste gå sönder var smärtsamt vacker. Mil efter mil är en underbar resa. Man över bord en sällan framförd raritet. Och, Huvudet högt, är en av de verkligt härliga och av många bortglömda låtarna.

Snart kväll och mer konsert. Först poolen och bastun.

…efter sista kapitlet, vill man ännu en rad.

Väderkvarnen af Helsingborg

Igår hände något fantastiskt. Jag hamnade bredvid en mästare på Eldkvarnkonserten i Helsingborg.

Killen var:

  • Interkontinental mästare i att leka mänsklig väderkvarn
  • Världsmästare i taskig taktkänsla
  • Europamästare i svängande armbågar
  • Nordisk mästare i gutturala primalskrik
  • Svensk mästare i att inte hålla tillbaka flatulensen under konserter

Det gjorde att konsertupplevelsen blev något lidande, om man säger så. Annars var det otroligt bra IGEN. Min personliga favorit, Madelene jag kommer hem, inledde och bland övriga höjdpunkter märktes Limbo, Ölhund och en underbar Alice.

Det blev, trots mästarens närvaro, en skön avslutning på tre hektiska dagar med bra och dåliga beslut, taxiresor åt helt fel håll i Lund, sjungande alkisar på gator och torg samt trevliga bekantskaper från hela landet.

Det måste också plussas rejält för personalen på hotellet. Direktör Henrik, barpersonalen, tjejerna i repan och den ständigt leende nattreceptionisten förgyllde verkligen vår helg. Word up, helt enkelt.

En elva Skåne är lite för mycket

Det var glimrande igår. Eldkvarn överträffade med råge torsdagens briljanta konsert. Det är en verklig upplevelse att se dem agera. Tony Thoréns fighting face, bakom klaviaturerna dominerar Claes, herr Modiggård är lika tokig som Animal bland sina trummor, Carla värker fram ljudmattor och Plura gör små hopp på runt 20 centimeter.

Älskaren från det öde landet, Din lilla hund, Nedför floden och I skydd av mörkret är underbara. Och, inleds en konsert med Ikväll stannar jag hos dig – ja, då kan det inte bli dåligt alls…

Det var många låtar som låg kvar i minnesbanken när vi tog tåget mot Lund. Jag funderade på mycket och många när jag blickade ut över den skånska myllan. Jag tänkte på resan jag själv gör, där jag har hittat rätt biljett och känner att jag är på väg till rätt plats. Jag tänkte på alla glada och ledsna människor jag känner. Och med visst vemod insåg jag ännu en gång att så mycket är igår. Det är saker, platser och människor som jag måste ta farväl av – eftersom jag är en annan person nu.

I Lund tog vi fel. Vi hade adressen till kusin A:s jobb och tog en taxi dit. Han garvade i hjäl sig och berättade att han bor i Dalby, två mil åt andra hållet. Nåja, det löste sig. Lunch, kaffe, snack med farbror och Anita, dessutom. Sedan åter till Helsingborg. Elva fulla och mycket bräkiga skåningar gjorde oss sällskap på tåget. 28 minuter var exakt det jag orkade med i deras sällskap. Vilket var för mycket för några andra, för på perrongen stod konstaplar och väntade på dem.

Nu är det slutspurt för en bra och tänkvärd helg. Inspirationen är på topp och jag har stora saker att hantera så fort jag kommer hem. Väldigt intressant – stay tuned för en massa uppdateringar inom kort.

Kommit hem, förresten. En ljuvlig låt och väldigt talande för hur jag känner mig… Häftigt och bra.

Sundets pärlor

Helsingborg var, på sina ställen, lite öststatsvintrigt idag. På ett torg på Söder stod alkisarna i en värmande klunga, på gatan bredvid stod ett annat alkisgäng. En av dem sjöng högt och ljudligt. Det blev vacker stämsång när fyllot på bänken mittemot högg i med brusten stämma.

Vi valde att gå till de något mer fashionabla delarna av staden. Där har duvorna nagellack på tårna och istället för överdimensionerade godisaffärer med uttråkade expediter finns här små boutiquer, korsvirkeshus och annat.

På Knutpunkten sov en alkis gott på golvet och blev självfallet förbannad när ambulansmännen ofint nog väckte honom. Vad tror de egentligen?

Harrys och en snabb paus. Tanten som beställer lunch vill ha potatis, men det finns bara pommes. Då vill hon ha lite. Ingår salladen? Ingår mjölk eller lättöl? Mer pommes till den andre, mindre till mig, GI du vet. Vi stirrar tomt ut i luften där hennes tusen frågor flyger omkring som brinnande zepplinare.

På apoteket frågar man karskt om medel för att ta bort nagellack och får en märklig blick till svar från en leende farmaceut.

Tio i sex, systemet för presentinköp. Dagens hit är märkligt nog Björnebryg. Här bor man tio simtag från en nation av öl och så handlar folk Björnebryg på hemmaplan…

Taktikvilan avbryts av ett soundcheckande Eldkvarn. Jag är älskaren från det öde landet. Den sången handlar inte om mig. Jag är förvisso älskvärd, men jag är inte från det öde landet. Jag är från Surrealistien.

Dags att ta på sig skjortan och kamma mittbenan. Snart show igen…

Fredag morgon i Helsingborg

Förra inlägget var mer känsla än innehåll, men berättade ändå sanningen. Allt började med en trevlig tågresa. Jag hade vrickat foten och var trött, en lastbil hade kört in i en järnvägsviadukt, konduktören såg ut som en gammal avdankad skånsk tv-stjärna och allt var som vanligt.

Helsingborg kändes annorlunda igår, sen kom vi på varför. Vi är alltid här och tittar på fotboll och då kryllar det av poliser. Så icke igår.

Vi började hur som helst dagen med att gå till Charles Dickens. Där stod tiden stilla. Inredningen var av typen mörk och grön. Gästerna var gamla. Vi fick faktiskt hjälpa två tanter med rollatorer så att de kom ut. Andra gäster hade jackor som var någon form av inkamönster framtaget under kokabladsrus. På toan stod en vakt och sjöng Let it Rain med Alannah Myles varje gång en gäst kom in. Veckans öl var Tuborg grön berättade storbildsskärmen ovanför baren. Sen berättade den om coverband, att en grön + jäger kostade 75 och att veckans drink var – Vodka Red Bull.

Sen var det buffé och konsert. Vi satt precis bredvid scenen och njöt. Vilken jävla konsert: En akustisk Tennsoldater, Bröllop i Bolivia och 27 inledde.

Sedan blev det bl.a. Café Jamaica, Skrik som ett barn, Mina stjärnor har slocknat och Desperados.

Vad kan magikern Plura plocka fram ur den svarta hatten ikväll som toppar det? Tja, det vet ingen. Men, det blir inte Outsider. Det sa han när vi frågade i natt. Innan dess hade nagellack och annat dykt upp via en plit på ett fängelse. Hon ville prompt visa grepp och annat. Fan, jag klär nog i nagellack faktiskt…

Nu är det mat, sedan funderar vi på att leka flytdockor i hotellpoolen. Moby Dicks liksom…