Hjärtat

Ibland är hjärtat
en ovillig resenär
på en nedlagd station
Det väntar på tåget
till någon annanstans
Dess biljett är en kompass
som förvirrat riktar sig
dit verkligheten saknas

Ibland är hjärtat
ett trotsigt barn
i den djupa gyttjepölen
Det smutsar ned kläder
som förtjänar bättre
Dess språk är lerklumpar
som blir fåniga frågetecken
på byxor som vita var

Ibland är hjärtat
ett kvarglömt fyllo
efter stängningsdags
Det beställer ett glas till
ur en krossad butelj
Dess signatur är darriga händer
och berättar om berusning
när ingen förhoppning finns

Ibland är hjärtat
en vemodig hemvändare
i en tom ankomsthall
Det tittar alldeles för ofta
på bilder från då och där
Dess skratt är förfluten tid
och blir ett sockerpiller
när det kunde törsta framtid

Ibland är hjärtat
en standardiserande byråkrat
i ett färgglatt bollhav
Det väger bollarna noggrant
i jakt på total perfektion
Dess raggningsreplik är korrekt
och bildar det duvgrå snittet
istället för att viska om guld

Oftast är hjärtat
en hippie på en pogo-stick
glatt studsande längs regnbågen
Det bär en skyddsväst
som släpper igenom allt ljus
Dess ordförråd rymmer ej OBS
och det tänker inte efter före
det bara bankar som det vill