Arkitekten avskedad

Mina bröder kan bygga hus
Jag önskar jag var likadan
Hittills har allt jag skapat
Varit vemodiga kärlekskorthus

För många gånger
Har jag ritat
Luftslottsfasader
Men glömt några detaljer

Hållbarhetslära
Året-runt-boende
En stadig grund
Jag visste att något fattades

Och det har sprakat
Passion och högspänning
Men jag kan inte dra kablar
Som min elektriske bror

Överslag
Kortslutning
Strömavbrott
Vad missade jag i manualen?

Så i dag sparkade jag arkitekten
Han var vacker och gjorde aldrig fel
Men jag behöver både poesi och valkar
Och anställde ett längtande hjärta i blåbyxor

Beställningen gäller fortfarande
Ett hus vid havet
Eller åtminstone
Ett vindskydd vid Västra Långevattnet

Fast en koja i ett äppelträd går an
För äpplen är goda
Och träd är en bit på väg
Mot tiotusenmetersklubben

Men egentligen är vad oväsentligt
Jag har bara ett absolut krav
Huset ska vara genuint och kärleksfullt
Och aldrig rasa samman

Var
När
Hur
Det spelar ingen roll

För hon vill bo där
Hon älskar huset
Bara det är byggt av
Det stora hjärtat i blåbyxor

I det rätta ögonblicket
Efter ett ögonkast
Som är mitt bygglov
Då öppnas min magiska verktygslåda

Det blir världens finaste hus
Snett, vint och säkert märkligt
Men också enastående
Ett hem att leva lyckliga dagar

Med en terrass som solen aldrig vill lämna
Ett sovrum där hjärtan alltid sjunger
Det blir ett intimt hus som rymmer all längtan
Och gärna några busungar en dag

Fan, jag är faktiskt rätt sexig i blåbyxor

 

 

Hjärtat som inte följde order

Jag ville förvandla hjärtat till en ballong första gången jag var kär, för hon var ouppnåelig. Men, mina lungor kunde inte blåsa upp och bort det.

Jag ville inte laga splittret efter att hon, som kysste mig på refuger så att alla bilar tutade glatt, sköt på hjärtat med granatgevär. Fast hjärtat reparerade sig.

Jag ville tro att jag kunde skänka bort hjärtat till en tjej som samlade på giraffer och bjöd mig på melon när vi tittade på en sjö. Hjärtat sa nix, och har aldrig låtit mig somna nära någon utan att det varit vi.

Jag tänkte att det var bra att frysa ned mitt hjärta 2002, när det grät över det posttraumatiska hatsopandet. Jag fick hjälp av en blind förförare med ballerinakex som jag mötte på en buss. Hjärtat tyckte dock annorlunda, bankade igång igen och förde ut varmt blod i mina fingrar, tvingade mig att skriva, skriva, skriva. Tvingade mig att älska de viktigaste för att de är just de viktigaste.

Sen vågade hjärtat bjuda in igen, även om förnuftet tvivlade. Och allt började en natt, eller var det gryning, i skuggorna vid en kinesisk gatumarknad. Några snabba kyssar, försiktigt så att inte polisen skulle upptäcka oss. Fortsättning följde på en annan kontinent, men Kalmar knäckte allt. Fast, efter det har hjärtat vägrat att ge upp.

Jag tänker på det ibland. Jag är inte där än, hon är bara en framtid jag längtar till, men jag kan inte falla som jag gjorde när jag var yngre. Jag kan aldrig ge upp. Jag orkar sällan se det svarta, för hjärtat blir uttråkat och tvingar mig att kolla på gräsänder eller fundera på om lyftkranar kan kyssas.

Förnuftet kan ibland trilskas, försöker trycka till, men hjärtat skrattar och krossar argumenten med ett enda slag.

Och bortom längtans slag leder det mig rätt. Jag vet vart jag ska och vem jag är. Hjärtat hjälper mig att förvandla ett paraply i en papperskorg till en romanidé. Hjärtat tvingar mig att gå ut på promenader och fylla min Moleskinebok med allt det vackra och märkliga jag ser. Det bistår resten av mig i det jag gör. Dominerar ibland, låter andra delar skina när det behövs.

Jag ville så många gånger göra annat än hjärtat förr, men har slutat med det nu. Jag har insett att det är ett okej hjärta och att jag måste lyssna på det. Jag kan helt enkelt inte bli ett kräk som skiter i den jag är. Orden och det jag gör är ärligt menade. Alltid. Så har det nog varit jämt, men nu erkänner jag det i skrift.

N.B. Jag har en hjärna och en väl utvecklad magkänsla – det märks ofta, inte minst på jobbet. Men, de skulle stå sig slätt utan hjärtat, det är där bränslet som driver mig finns. Sedan blir förstås färden som bäst om jag matar skallen med utmaningar och magen med lite ostbågar. Eller kanske mycket ostbågar.