Höstakrobat

Det här duger inte, tänkte jag i morse. Jag upplevde ännu en verklighet som gör att allt snack om höstfärger borde förbjudas. Det är grått, grått, grått ute. Glöm de varma, sprakande färgerna. Det är grått och så gråare.

Men, jag beslöt mig för att bjuda upp till dans och hoppade från min balkong, rätt ned på kabeln som går mellan husen och håller upp gatlamporna. Jag balanserade, körde enhjuling, spelade ukulele och var allmänt begåvad.

Folk strömmade ur husen. Paraplyerna var nästa lika många som applåderna. Och eftersom Olskroken är mitt ständiga skyddsnät gjorde det inget att jag ramlade av och for i gatan med en jädra fart.

Där satt en ledsen man, mitt i den glada publiken. Det var en författare som gjort ett dåligt datorköp på eBay. Jag saknar ord, sa han, och fånstirrade på en miniräknare. Jag skrev in några siffror så att det stod BOOBS i fönstret. Han rodnade och fick blodad författartand.

Sen tackade jag för mig, klättrade som en spindelman hela vägen till min balkong och dök in i mitt hem igen. Blöt, förkyld, men lite gladare.

Sen spelade Sverige och Portugal 0-0, ett jädra höstresultat, fast vad gjorde det? På gatan satt en författare och fnissade åt alla nya ord han skrev in i sin miniräknare.

Även grå dagar kan vara värda något, tydligen.

En förtvivlad målare i min hood

Han hade bara glada färger på sin palett, men ett sånt där otrevligt blomspruteduschregn hade blandat ut dem så att de inte liknade någonting.

Han skulle ju ge lite färg till hösten i Olskroken, hade han tänkt, men stod bara helt förstenad på gatan. En ambulans hämtade en gammal dam. Gråblå saftblandare mot en jämntjock, grå himmel.

De vakna människorna, de med ögonrutetorkare montade på ögonbrynen, skyndade mot torget och det eventuella regnskyddet i en katastrofdesign till busskur.

Floristens kreationer är mer tidsödande än i augusti. Inte av säljskäl. Inte för att glädja fönstershopparna. Men, för att hon inte vill gå ut i regnet. Hon trivs bäst där hon får lukta på blommorna.

Alkisarna har taktiskt dragit sig tillbaka till en busskur av den äldre sorten. Djupare, torrare och med bättre akustik. Deras fredagstjatter, blott något mer substansfyllt än valfri börsexperts panikskrik på Wall Street, utmanar trafiken i en decibelmatch.

På Ica vill en gammal indian sälja cheez doodles på snöre. Det är hajtänder, säger han. Det är sjukt många kcal, säger jag.

Hem, med en kasse proviant som ska hålla mig borta från regnet till i morgon. Målaren försöker förtvivlat måla en blå himmel med åtminstone några spår av sommaren som lämnat oss. Det går inte. Regnet suddar ut alla kulörer och lämnar bara en grå sörja kvar.

Han packar ihop och tar fram sin kompass.

– Söderut, säger han.

Sen går han och jag förstår att vi inte ses förrän i mars-april någon gång. Trist. Han målar rätt bra himlar, den där rackaren.

Dagen

Jag kom försent till mitt jobb, för hösten stod för dörren och vägrade släppa ut mig.

– Tjura inte, sa jag och till slut släpptes jag ut.

Det var en kall morgon och handskpremiären närmar sig.

Några burgna gräsänder hade på sig Canada Goose-jackor, de gräsänder som hade lite sämre ekonomi stod och värmde sig vid en lägereld.

På centralen gick en man i t-shirt, jeans och halvt avtrampade sneakers. Han sparkade ned högerdojan i ån. Han mådde inte så bra, men förmodligen bättre än killen vid Kaserntorget igår, han med bar överkropp som tassade runt i strumplästen.

Fler och fler löv verkar generade och har antagit en röd färg. De som är riktigt gula har singlat ned på trottoaren och varnar om hösten.

Hösten stod som sagt för min dörr i morse.

– Ska vi hoppa hage, sa den.

– Jag har sträckt mig i ljumsken, sa jag. Kan vi inte göra det i vinter.

– Då är inte jag här längre, sa hösten.

Sen grät han en skvätt, torkade tårarna och bestämde sig för att hänga kvar ett tag.

– Jag har inte mycket val, sa den. Sommaren lånade min racerbil och drog till Australien.

Jag tror jag förfrös huvudet idag…