Jag läste på skylten i butiken när jag skulle handla igår: ”Visa leg om du ser ung ut eller är under 30 år när du köper folköl eller tobak”.

Tja, varför inte? Så, jag tog två folköl och lämnade fram dem och körkortet i kassan på ICA Olskroken. Kassörskan tittade inte på kortet ens, hon bara skrattade hest och sa: ”Du ser inte ung ut, och det finns inte på kartan att du är under 30 år, hahaha.”

En riktigt gammal kärring bakom mig såg det hela, skrattade och klämde samtidigt åt sin vetemjölspåse så hårt att den exploderade. Jag täcktes av mjöl och strax vrålade kassörskan av skratt: ”Nu ser du nästan yngre ut, hahahaha.”

”Ville han visa leg”, ropade tjejen i kassan bredvid. ”Skicka hit hans körkort så jag får se hur gammal han är.” Min kassörska kastade vidare kortet och den lilla tjejen fångade det. Hon tittade noga på kortet. ”38 år? Det här måste vara en förfalskning, jag hade gissat på 55 med den hållningen och det där gråspräckliga skägget.”

Kortet gick vidare till kassorna 3, 4, 5, och 6. Överallt stoppades kön upp, folk tittade på kortet ihop med kassören/kassörskan och tisslade, tasslade, tittade, blängde, fnissade och skrattade högt:

”Vad? Ville han visa leg?” ”Vem fan skulle tro att han är ung?” ”Vilken tönt!”

Till slut kom kortet till sista kassan och skrattfesten kulminerade. ”Kan jag få mitt körkort tillbaka”, sa jag till min kassörska. ”Visst”, sa hon och ropade på dem längst bort. En liten pojke kom springande med kortet: ”Här får du. De sa åt mig att jag skulle be dig hälsa dina barnbarn.”

Jag suckade och började gå mot utgången.

”Hallå där”, sa kassörskan. ”Ska du inte ha dina folköl?”

”Nej”, svarade jag.

”Vi har extrapris på tonfisk”, sa en annan kassörska och fortsatte samtidigt som skrattet bubblade fram: ”Och på kattmat.”

”Kom du ihåg att köpa inkontinensmedel, farfar”, hördes från kassan längst bort.

Jag stannade och vände mig om. Alla skrattade åt mig, rått och hjärtlöst.

”Anjo var namnet och jag kommer aldrig mer att köpa ostbågar här.”

Skratten tystnade. För i det ögonblicket sjönk omsättningen så mycket att två av kassörskorna blev av med jobben. Jag gick därifrån med högt huvud, promenerade upp till Redbergsparken där jag träffade min magiska vän J.

”Dina ögon glittrar”, sa hon och log.

Och det var nog sant faktiskt…