Etikett: IFK

Det händer under 2011

Då har jag kollat i spåkulan och sett vad som händer 2011. Det blir ett intressant år, om man säger så.

Politiken: När politikerna fattar att blandningen av rött, grönt och blått (RGB) lyfter alla färger, ersätts blockpolitik av ritblockspolitik. Interpellationer och voteringar ersätts av kreativt ritande. Energin smittar och såväl BNP som humör stiger i Sverige. SD ställer sig utanför ritblockspolitiken med motiveringen: ”Papper ska vara helvitt”.

Aktier/pensioner: Önskemålet från aktiemarknaden att girighet inte ska räknas till dödssynderna förkastas av riksdagen. Dessutom bestäms att våra pensioner knyts till pensionsmäklarnas bonusutveckling.

Brottsligheten: I och med att brottsligheten är organiserad tar Rikspolisstyrelsen ett historiskt beslut – polisen ska organiseras.

Teknikstopp: Under sommaren orkar folk inte längre uppdatera sin hemelektronik. Konsumentorganisationer skickar en hälsning till branschen: ”Våra datorer är blixtsnabba, teven är knivskarp, telefonen übersmart och så vidare. Lägg ert krut på att bidra till något annat, till exempel en hållbar, global utveckling”.

Gammelmedia vs. nätet: I april gör rabiata sociala medier-profeter upp med överdrivet analoga representanter för gammelmedia i en retorikduell. Alla drunknar i cirkelargumentation och vägrar att lyssna på motståndaren. Vi andra låter dem tjata och väljer även framgent vad vi konsumerar utifrån kvalitet istället för om prylen är digital eller tryckt.

Göteborgshjulet: Politbyrån inser att Göteborg är känt för biltillverkaren Volvo och uppför ytterligare tre stadshjul för att hylla detta. SKF klagar över att de förfördelats, varför ännu ett hjul uppställs. Volvo Lastvagnar protesterar mot att de glömts bort och ytterligare 18 hjul köps in.

Göteborg: Alla göteborgare får utslag när de hör orden paradgata och Avenyn i samma mening. För att ordna saken bjuder Göteborg&co på räkfrossa längs Avenyn hela sommaren, det blir tillåtet att kissa offentligt (om man dricker öl i plastglas), Göteborgskalaset återuppstår och beslutas pågå ”för all framtid”.

Muthärvan i Göteborg: Utredningen sväller över alla breddar, men Göteborgs kommunstyrelse underkänner bevisen som statsåklagaren lägger fram med motiveringen: ”Han är ingen go gubbe”.

Dokusåpor: TV3, TV4 och Kanal5 bestämmer sig för att göra alla dokusåpors heliga moder och slår ihop Bartenderskolan, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Robinson, Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Idol, Let’s Dance och Big Brother till ett koncept. Själva idén skapar ett svart hål som raskt slukar nämnda TV-kanalers programutvecklare och alla tetiga deltagare. Världen häpnas över hur bra vi mår efter att ha blivit av med dyngan och liknande experiment görs i alla länder. Resultatet är osannolikt lyckat och leder till fred i Irak och Afghanistan.

Barnlitteratur: Alla Alfons Åberg-böcker dras in och bränns. Nya upplagor distribueras där Alfons pappa döpts om till Fredrik Reinfeldt.

Sportjournalistik: Alla landets murvlar fortsätter att fördöma supportervåld och ekivoka läktarsånger i skarpa ordalag samtidigt som de, under parollen det är ju slutspelshockey, hyllar gruppslagsmål, klubbor i ansiktet, tacklingar i ryggen, trippingar och grovt, sexistiskt språkbruk.

Kloning: En forskare lyckas klona en ny människa genom att ta celler från Anna Skipper och Anna Anka. Resultatet är fullständigt förfärande.

Film: Colin Nutley begär pengar för en film som inte har Helena Bergström eller Rolf Lassgård i rollistan. Begäran avslås, då ingen tar den på allvar.

Film II: Endast 49 Beckfilmer och 32 Wallanderfilmer spelas in. Rolf Lassgård spelar alla rollerna i alla 81 filmerna.

Sveriges statsskick: Sverige blir republik. Kungen blir borgmästare i Örebro, eller om det var Arboga.

TV4: Kanalen tar, efter att ha blivit av med sina programutvecklare, över SJ och Trafikverket. Det blir inga förseningar, lovar man. Passagerarna gör revolt när en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm tar 12,5 timmar på grund av reklamavbrott vid varje station, även de nedlagda.

Kostmatematik: Den märkliga sanningen att du tappar vikt om du gör av med fler kalorier än du sätter i dig slår igenom. Över en natt blir alla kostcharlataner arbetslösa och tvingas jobba hårt för brödfödan, vilket får även dem att gå ned i vikt.

Online: Miljontals svenskar minskar tiden de lägger på facebook, twitter, bloggar och internet och de vanligaste sökorden på google blir: allemansrätt, picknickrecept, smultronställen och friluftsvandringar. Under sommaren inträffar något som aldrig hänt förut – alla sätter mobilen på ljudlös och njuter av fågelsång, humlornas surrande och hur vinden kittlar löven lite lagom busigt.

Jämställdhet: Mängder av män som slagit sig på bröstet och sagt att de är feminister börjar faktiskt agera på uppenbara orättvisor i vårt samhälle.

Politisk korrekthet upphör: Eftersom politiskt korrekt är ett tramsuttryck försvinner det när folk istället vågar prata med varandra, diskuterar/står för olika åsikter och respekterar även antagonister.

Sport: IFK vinner SM-guld (enklaste guldet någonsin) och i fyllan lovar Kalle Anka-bolaget GotEvent att IFK får Clean Court 2012, vilket IFK hade fått redan 2011 om inte Göteborg hade skötts av ett gäng trasdockor.

Mitt år: Jag får bokkontrakt och blir kulturetablissemangets gulleponk (om boken säljer skräp) alternativt en bespottad ordonanist (om boken blir en bästsäljare). Hur som helst skålar jag in 2012 i sällskap med vänner och den vackraste kvinnan i världen.

 

Reflektion

Varje gång en fotbollssäsong sparkar igång på allvar tänker man: Herregud, det är precis som förr. Samma gamla ansikten. Enda skillnaden mot 1990 är:

  • I snitt 20 kilo extra per gubbe
  • Flyende hårfästen
  • Alternativt gråsprängt hår
  • Ett utbrett glasögonbärande

Men, annars är vi lika unga och balla som då.

Matchen? Well, it was just like watching Brazil … not. IFK missade en del chanser som till och med Zlatan hade satt, då vinner man inga matcher.

Men, men … det kunde varit värre. Vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.

Liv, död och två ballonger

Gratulationerna har haglat in hela dagen. Facebook, sms, telefonsamtal och annat från när och fjärran. Tack, av hela mitt hjärta.

När jag kom till Ullevi stod ironifirman IFC och sjöng ”Ja må han leva”. Sen undrade Dr. B om jag fyllde år, följde upp med att gratulera mig på 40-årsdagen (what?), undrade om det var fest efter matchen och somnade sedan gott mitt i första halvlek. Att han bommade att jag fyllde år är inte så konstigt. Han missade en gång att Big Mama var målskytt trots att killen sprang sig fri från halva plan. Till saken hör att Big Mama var en väldigt stor man med väldigt afrikanskt utseende i ett lag som i övrigt bestod av små vita hottentotter. Men, det är en annan historia.

Levande sittplats vibrerade ikväll. Bakom läktaren var det fullt ös. Vi har numera en egen DJ, baren är väloljad, en trevlig tjej säljer mat och loungesofforna är packade till bristningsgräsen. Så här ska fotboll upplevas – några hundra gamla vänner som bara tjatar.

Matchen drar vi ett streck över. Rätt uselt, men 2-0 och naturligtvis är Blåvitt bäst i världen.

Träffade K efter matchen. Hon ska snart bli mamma igen. Idag begravdes hennes och min vän Christian. Jag kunde inte vara där, men satt en stund och kom ihåg de piggaste ögonen och de tokigaste infallen – det där är Christian sammanfattad. 140 personer skickade honom till himlen, fans från IFK, Djurgården och Hammarby hedrade Mowgli. Det är en sida av fotbollen som en del aldrig förstår. Att det är så mycket mer än vad allmänreportrarna sniffar upp i sensationssyfte.

Christian är borta, men Katta föder snart nytt liv. Det är bra, det. Och Christians sista resa skedde en dag när himlen log och var så blå som den bara kan vara när den välkomnar en ängel. Det är också bra. Sköt om dig, Mowgli. Du försvann för tidigt, men finns alltid kvar i våra hjärtan. Vi vann för dig idag också.

På väg hem ser jag en mamma med två små tjejer. Den ena har full matchmundering och två ballonger, en blå, en vit. Pajasen Marcus Birro brukar spy etter över IFK, men så är han en pajas också. Framför mig går nämligen en del av det som gör IFK vackert, små tjejer som är lyckliga över att ha fått se en skitmatch. Men, det är det vackraste laget som spelar, då spelar det ingen roll.

Sponsorn delade ut 8000 tröjor och läktarna var färgade randigt blått och vitt. Sången ekade, skåningarna tråkades så där lagom mycket och så gick vi hem. En dag på jobbet.

Jag närmar mig Olskroken när husen är mörka silhuetter mot natthimlen. Dagen är snart över. I morgon är det nästan ett helt år till nästa gång. Jag är nöjd. Det har varit en bra dag. En bra födelsedag. Och kanske fick jag en väldigt bra present idag. Stay tuned…

Jag förlorade 3,2 miljoner idag

På väg till matchen mot postorderbönderna från Borås sprang jag in hos den lokale bookmakern.

– Hej, en dubbel. 100 spänn på att Blåvitt vinner med 5-2 och att jag – än en gång – får duvskit i håret under matchen. Vad är oddset.

– 320 000 gånger pengarna, sa bookmakern. Men, tyvärr är det spelstopp precis nu. Ledsen.

– Nåja, sa jag. Det är ganska osannolikt att det skulle inträffa. Jag har förmodligen sparat en hundring.

… nu känns det lite surt, faktiskt. De där 3,2 millarna hade suttit gott. Bättre än duvskiten satt i håret idag – och nästan lika bra som förintelsen av Hobbex FC…

En gråmelerad återblick

Ibland sägs det att vi människor har en tendens att se det förgångna i ett slags rosa skimmer.

Själv ser jag forntiden i ett gråmelerat töcken. Varför var alla t-shirts gråmelerade under nittiotalet, kan någon svara på det?

Det är en oskyldig fråga, men minnena är rätt otäcka.

Numera får jag närmast epileptiska anfall om jag ser gråmelerat. Då köpte jag mängder av – företrädelsevis fotbollsrelaterade – t-tröjor. Det var taskiga potatistryck på sekunda tyger… Och alla var otäckt gråmelerade. Det var klubbmärken, invasionsteman, on tour, svart tryck, blått tryck, blått och guld. Men, framförallt var det gråmelerat.

Åttiotalets pastell vill jag inte återuppliva ens under pistolhot, men detsamma gäller nittiotalet och dessa satans gråmelerade tyger från Hades…

Jag grät en tår av glädje igår när jag insåg att min garderob numera är helt befriad från gråmelerat. Dock fick jag nästan en impuls att sticka ut ögonen när jag hittade en kostym jag köpte i Dublin för länge sedan. Undrar vad som händer om jag lämnar den till välgörande ändamål. Eventuellt kanske insamlingslådan imploderar – så gräsligt var snittet.

Fast, kostymen var i alla fall inte gråmelerad…

Nostalgienergikick

En av mina kollegor är tyvärr Djurgårdare, fast han är rätt trevlig ändå. Han är också djupt insyltad i DIF:s matchprogram och inför mötet mellan våra klubbar behövde han några omslag av tidningen Änglatjôt.

ÄT var ett Blåvittfanzine som gavs ut 1990-1998 och som jag i högsta grad medverkade i. Den nostalgitrippen det innebar att bläddra i de här gamla högarna gick inte av för hackor.

Jag minns än idag hur vi fixade tidiga, tidiga nummer. Lången hade en kopiator i sitt kök (!) i Kortedala. Kopiatorn hade Sverre fixat, för han jobbade med sådana maskiner. Vi kopierade, vände på bladen, kopierade baksidan och sen häftade vi ihop dem genom att lägga tidningarna platta på en telefonkatalog, drämde till med häftapparaten och vek manuellt ihop klamrarna.

Sen började jag jobba i kopieringen på Östra Sjukhuset. En monstermaskin som kunde trycka dubbelsidigt, en halvautomatisk häftmaskin. Wow! Hi-tech! Det var också då vi gick från skrivmaskin till Word 1.0 (eller nåt sånt). Vi började med tvåspalt, klippte citat ur texten och lade in dem snyggt – och så ritade jag sjukt usla teckningar (enligt Finnen) alternativt i Gary Larson-klass (enligt Fille). Teckningarna fixade jag ofta vid tresnåret på natten och så brände vi av upplagan vid 6.30 innan någon kom, vilket förbättrade finanserna.

När vi väl betalade fick vi ofta skäll av kärringen på sjukhusets ekonomiavdelning för att vi släpade med betalningarna. Vi lovade att bättra oss – varje gång.

ÄT var en grym succé. Vi sålde ofta 4-500 ex, den gav oss vänner här och där – och under en period översatte vi till och med blaskan och krängde den på Sportspages i London.

Mycket som skrevs då har väl inte riktigt överlevt, men där finns en del guldkorn. Grovkornig humor, kan vi väl sammanfatta materialet som – och en hel del cynisk satir därtill. Och, i mångt och mycket är det nu som då. Reservationslösa hyllningar när det går bra och totala toksågningar när det inte går något vidare.

Sen hade jag äran att sälja ÄT på min 25-årsdag 1997. Jag sålde 400 tidningar à 10 kr, jag blev bjuden på all sprit hela kvällen och när jag kom hem hade jag 2200 spänn i fickan… Hmm…

Det var för övrigt den kvällen som vakten på Havanna (RIP) ropade åt oss på hundra meters avstånd: Glöm det, gubbar!

Och det var samma kväll som mina syskon hade ställt in en byrå klädd med seriestrippar i min lya, vilket jag upptäckte dagen efter och då hade en del samvetskval kring vad jag egentligen gjort innan jag såg grattiskortet.

Skål för Änglatjôt – fanzinet som förändrade Fotbollssverige och är ett fint minne från en viktig tid när ingen i ligan var överviktig 🙂