Bara några ögonblick

Ju mer animerat fyllot på bänken blir, desto mer lik en saltstod blir flickan som sitter bredvid. Plötsligt höjer hon blicken något, får syn på mig, och det glimtar till av hopp. Något rör sig i henne under det korta ögonblick då hon tror att jag är en riddare på en vit springare. Sedan ser hon att jag endast är en man som sitter på en passerande spårvagn. Hon är bortom räddning. Fyllot pladdrar och gestikulerar. Hon kryper ihop och blir än mer lik en staty.

Timmar senare, när natten är som mörkast, går jag längs Vasagatan och ser en man vid 7-Eleven. Det är nog ingen Sara som möter honom där ikväll, men han frågar försynt efter några spänn. Jag brukar sällan ha kontanter i min ficka i dessa tider av plast, men jag ser hans blick, påminns om duvorna, och känner efter lite extra. Jo, där finns faktiskt två guldpengar och några silvermynt. ”Varsågod”, säger jag. Han skiner upp ordentligt när den framsträckta handen fylls, tittar närmast förvånat på pengarna, och tackar så mycket han kan.

Jag ler och fortsätter vägen fram, rätt in i nästa ögonblick …

Min helg i bilder

Igår såg jag en grävmaskin som stod vid ett stup och tänkte kasta sig ut. Jag fyllde givetvis igen hålet så att stackaren skulle leva ännu en vecka.

Ni ser ett barrträd, jag ser en taskigt fotograferad, men skickligt maskerad trollkarl med slokhatt.

Varför har den här grävmaskinen spärrats in i ett underjordiskt fängelse? Vad har den gjort (förutom att ha förintat ett daghem på Danska vägen)? Jag öppnade förstås gallergrinden, startade maskinen, lade i en växel och knuffade den i riktning mot Redbergsplatsen (finns tyvärr inte på bild).

Alla gillar IFK Göteborgs nya bortaställ, den här frusna stolpen fick det i vantform.

Det börjar bli ljusare, men lyckligtvis har inte alla vårens färger dundrat in samtidigt med ljuset. Om så skett hade vi förmodligen dött av lycka. Men, vissa färger piggar alltid upp, t.ex. brandgult.

I övrigt; blöt avtackning av kollegor, Tranquilo, 7:ans, kall nattpromenad, köp av hönökaka på Preem för sent, fotboll, Paddingtons, soffhäng, romanskrivande, fika med en av de verkligt bra människorna i mitt liv på ett sisådärcafé, familjekalas med smörgåstårta och närkontakt med en åtta månader ung grabb vars blöja luktade som något som dog på medeltiden …

Avslutningsritual: Bones, romanskrivande, kanske ett blogginlägg värt namnet och en kopp te modell större.