Meningslös könswrestling

Affischerna berättade att det var dags för wrestling mellan könen i Olskroken. Jag ville inte gå. Jag är man och gillar det, men har inget av det där vi och dem i mig. Dessutom hade jag just läst att några runkpellar i internationella badmintonförbundet hade bestämt att kvinnor måste bära kjol när de spelar, vilket fick mig att kraftigt ifrågasätta om det var 2011. Plus att jag tycker att samhället är ojämlikt till männens fördel, även om jag inte tänker slita av mig mitt kön för det.

Grabbgänget som stod framför mig var tyvärr rätt så övertygande. ”Antingen så hänger du med oss eller så är du en jävla shemale”, sa en av dem. ”Vi kan inte låta kärringarna ta över.”

Då jag inte hade lust att ta stryk lommade jag med till arenan, även om jag skämdes för att jag inte stod upp för min egen åsikt utan blev en de tysta på ena sidan. Jag lyckades skaka av mig grabbarna som redan tagit sig in på Karlläktaren och vrålade ”visa jacket så får du popcorn” och ”tjejer, ni måste höja era röster för att höras”, fastän de helst ville att kvinnor skulle hålla käften.

”Finns det någon neutral läktare”, sa jag till vakterna. ”Naturligtvis inte”, svarade de. ”In bland gubbarna nu”.

Jag kände mig inte hemma här. Inte alls. Wrestlingmatchen började och de båda kämparna utbytte tragiska påhopp.

”Lågenergilampor är en feministisk pryl för att vi inte ska kunna sätta oss och läsa på dass direkt när vi kommer in”, ropade den manlige brottaren.

”Till skillnad från er skit är inte energi en resurs utan slut”, svarade hans antagonist.

Ett gäng fulla karlar på min läktare spottade ur sig stöd för sin enkelspåriga kille och på andra sidan hejade lika blinda kvinnor på sin enögda brotterska. Brottarna fastnade i ett grepp som ingen kunde ta sig ut ur. De kastade ur sig trams som inte förde det hela någonstans.

”Håll er i köket, där ni hör hemma”

”Ja, så kan ni ta hand om grillen och slänga på era fallossymboler som krymper ihop så fort det hettar till, precis som ni gör”

Respektive klack jublade och hånade varandra. Den stora massan på läktarna längtade bort till en dag när man faktiskt tog tag i de viktiga frågorna, den ojämlikhet som finns och som behöver belysas – oavsett vem den drabbar.

”I det här patriarkaliska samhället så är det klart att de höga valörerna på sedlarna har bilder på män”, skrek kvinnan.

”Ja, men om man lägger ihop alla som cirkulerar, så är det mer kärringpengar i omlopp”, skrek mannen.

En mörkhårig tjej som hittills stått tyst försökte göra sin röst hörd i den totala kakafonin av skygglappsskitsnack. ”Är det inte viktigare hur pengarna fördelas? Att mitt jobb ännu inte värderas lika högt som andras?”, sa hon.

”Du behöver värme och ömhet, gumman, ska jag kasta in dig i ett element, skrek killbrottaren.

”Får jag grepp om snoppen eller lillfingret, som är större, så är den här matchen över, skrek tjejbrottaren.

Jag tittade på den mörkhåriga tjejen som försökte göra sin röst hörd igen. ”Vad håller ni på med? Det här är trams, varför kämpar ni inte för viktiga saker, som min rätt att gå klädd som jag vill utan att misstänkliggöras om jag blir våldtagen? Varför hånar ni bara och beter er som clowner?”

Jag försökte sträcka mig fram och säga att jag höll med, men slogs tillbaka av en batongchock från en vakt. Hatiska blickar kom från en del kvinnor på andra läktaren. ”Män är djur, håll dig undan”, väste de. Jag ryggade undan. För dem var jag ett statistiskt bevisat odjur och inget jag sa kunde motbevisa den korstabulerade sanningen i en akademisk avhandling.

En hand på min axel fick mig att snurra runt. Där stod en medelålders oviktigpetter och sa att jag kunde hänga med till klubben efteråt. Han vägrade att sitta när han kissade, men aldrig kunde fixa det hela utan att droppa. En tur till klubben skulle hjälpa min karriär, det visste jag. Han skulle aldrig bjuda in en tjej eller satsa på henne som chef. Hon kunde bli på tjocken när som helst, det vet man hur kvinnor är, skulle han säga och skrocka över ett glas konjak, helt blind inför det faktum att för graviditeter krävs även manligt deltagande. I hans ögon var en ung man en påläggskalv och en ung kvinna ett avelssto.

Jag tackade nej och hoppade över staketet och ut från arenan.

”Din jävla fjolla”, ropade en karlslok. ”Är du inte med oss är du en kärring.” Han var en av dem som såg kvinnor som en sexuell återvändsgata. Kör in där, parkera ett tag och backa sen ut när du känner för det.

”Kom hit så ska vi klippa bort den”, ropade en lika vrickad tjej. Hon var en av dem som utgick från att jag var våldsam mot tjejer bara för att jag var född med en penis.

Båda sträckte sig mot mig. Den stora välmenande massan verkade för trött för att bry sig. Då ryckte någon tag i mig. Det var den mörkhåriga tjejen, en riddarinna på en vit tandemcykel.

”Hoppa upp”, sa hon och jag gjorde som hon sa. ”Trampa som fan”, sa hon sen och jag trampade. Vi kom en bra bit bort innan vi vågade sakta in och stanna. På arenan hade de rabiata brottarna fastnat i ett evigt cirkelargumenterande och hånade varandra med alltmer fåniga och foliehattskrävande påhopp.

”Tack för att du räddade mig”, sa jag.

”Ridderlighet handlar inte om att ha en lans mellan benen”, sa hon.

”Jag vet att jag har det lättare för att jag är man”, sa jag. ”Jag kan låtsas annat, men jag vet att jag har en kortare väg till toppen.”

Hon nickade. ”Fast, det finns områden där män har det svårare och misstros.”

Vi snackade om hur viktigt det är att våga se på den ojämlikhet som finns, oavsett vem som drabbas. Och, hur det verkligen inte är en bra idé att räkna orättvisor åt ena eller andra hållet, var vi rörande överens om. Det är bättre att utrota dem en efter en istället.

”Det är inte okej att ge småkillar vatten och bröd samtidigt som flickorna på dagis får semlor”, sa jag.

”Lika lite som det är okej att kvinnliga dockor behöver hjälp att stå upp, medan småpojkars actionhjältar är bredbenta och står stabilt”, sa hon och tog min hand. ”Det finns så mycket att göra, stort och smått, men extremt gläfsande gör ingen bättring. Män och kvinnor är olika, men förtjänar att behandlas lika.”

”Det låter naivt enkelt, men är jävligt sant. Jag vill förstå bättre och agera utifrån det”, sa jag, väl medveten om att jag långt ifrån alltid levt efter de orden. ”Och det vore fint att också se individen, det underlättar det stora. Jag är man, det gör inte att jag köper prostituerade, för sån är inte jag som människa.”

Hon nickade. ”Jag är kvinna, det gör mig inte till ett gråtande våp”. Sen bjöd hon mig att sitta upp på cykeln. ”Det är jävligt långt till mål och många hinder väntar.”

”Men du och jag trampar i alla fall åt samma håll”, sa jag. ”Det är en bra början och jag lovar att lyssna på dig för att kunna göra vad jag kan för att vi ska nå fram snabbare.”

”Strålande och detsamma”, sa hon och så for vi iväg på en måsteresa längs en lång och ojämn väg kantad av förrädiska, tröttsamma, småaktiga och sorgliga sidospår.

Det händer under 2011

Då har jag kollat i spåkulan och sett vad som händer 2011. Det blir ett intressant år, om man säger så.

Politiken: När politikerna fattar att blandningen av rött, grönt och blått (RGB) lyfter alla färger, ersätts blockpolitik av ritblockspolitik. Interpellationer och voteringar ersätts av kreativt ritande. Energin smittar och såväl BNP som humör stiger i Sverige. SD ställer sig utanför ritblockspolitiken med motiveringen: ”Papper ska vara helvitt”.

Aktier/pensioner: Önskemålet från aktiemarknaden att girighet inte ska räknas till dödssynderna förkastas av riksdagen. Dessutom bestäms att våra pensioner knyts till pensionsmäklarnas bonusutveckling.

Brottsligheten: I och med att brottsligheten är organiserad tar Rikspolisstyrelsen ett historiskt beslut – polisen ska organiseras.

Teknikstopp: Under sommaren orkar folk inte längre uppdatera sin hemelektronik. Konsumentorganisationer skickar en hälsning till branschen: ”Våra datorer är blixtsnabba, teven är knivskarp, telefonen übersmart och så vidare. Lägg ert krut på att bidra till något annat, till exempel en hållbar, global utveckling”.

Gammelmedia vs. nätet: I april gör rabiata sociala medier-profeter upp med överdrivet analoga representanter för gammelmedia i en retorikduell. Alla drunknar i cirkelargumentation och vägrar att lyssna på motståndaren. Vi andra låter dem tjata och väljer även framgent vad vi konsumerar utifrån kvalitet istället för om prylen är digital eller tryckt.

Göteborgshjulet: Politbyrån inser att Göteborg är känt för biltillverkaren Volvo och uppför ytterligare tre stadshjul för att hylla detta. SKF klagar över att de förfördelats, varför ännu ett hjul uppställs. Volvo Lastvagnar protesterar mot att de glömts bort och ytterligare 18 hjul köps in.

Göteborg: Alla göteborgare får utslag när de hör orden paradgata och Avenyn i samma mening. För att ordna saken bjuder Göteborg&co på räkfrossa längs Avenyn hela sommaren, det blir tillåtet att kissa offentligt (om man dricker öl i plastglas), Göteborgskalaset återuppstår och beslutas pågå ”för all framtid”.

Muthärvan i Göteborg: Utredningen sväller över alla breddar, men Göteborgs kommunstyrelse underkänner bevisen som statsåklagaren lägger fram med motiveringen: ”Han är ingen go gubbe”.

Dokusåpor: TV3, TV4 och Kanal5 bestämmer sig för att göra alla dokusåpors heliga moder och slår ihop Bartenderskolan, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Robinson, Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Idol, Let’s Dance och Big Brother till ett koncept. Själva idén skapar ett svart hål som raskt slukar nämnda TV-kanalers programutvecklare och alla tetiga deltagare. Världen häpnas över hur bra vi mår efter att ha blivit av med dyngan och liknande experiment görs i alla länder. Resultatet är osannolikt lyckat och leder till fred i Irak och Afghanistan.

Barnlitteratur: Alla Alfons Åberg-böcker dras in och bränns. Nya upplagor distribueras där Alfons pappa döpts om till Fredrik Reinfeldt.

Sportjournalistik: Alla landets murvlar fortsätter att fördöma supportervåld och ekivoka läktarsånger i skarpa ordalag samtidigt som de, under parollen det är ju slutspelshockey, hyllar gruppslagsmål, klubbor i ansiktet, tacklingar i ryggen, trippingar och grovt, sexistiskt språkbruk.

Kloning: En forskare lyckas klona en ny människa genom att ta celler från Anna Skipper och Anna Anka. Resultatet är fullständigt förfärande.

Film: Colin Nutley begär pengar för en film som inte har Helena Bergström eller Rolf Lassgård i rollistan. Begäran avslås, då ingen tar den på allvar.

Film II: Endast 49 Beckfilmer och 32 Wallanderfilmer spelas in. Rolf Lassgård spelar alla rollerna i alla 81 filmerna.

Sveriges statsskick: Sverige blir republik. Kungen blir borgmästare i Örebro, eller om det var Arboga.

TV4: Kanalen tar, efter att ha blivit av med sina programutvecklare, över SJ och Trafikverket. Det blir inga förseningar, lovar man. Passagerarna gör revolt när en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm tar 12,5 timmar på grund av reklamavbrott vid varje station, även de nedlagda.

Kostmatematik: Den märkliga sanningen att du tappar vikt om du gör av med fler kalorier än du sätter i dig slår igenom. Över en natt blir alla kostcharlataner arbetslösa och tvingas jobba hårt för brödfödan, vilket får även dem att gå ned i vikt.

Online: Miljontals svenskar minskar tiden de lägger på facebook, twitter, bloggar och internet och de vanligaste sökorden på google blir: allemansrätt, picknickrecept, smultronställen och friluftsvandringar. Under sommaren inträffar något som aldrig hänt förut – alla sätter mobilen på ljudlös och njuter av fågelsång, humlornas surrande och hur vinden kittlar löven lite lagom busigt.

Jämställdhet: Mängder av män som slagit sig på bröstet och sagt att de är feminister börjar faktiskt agera på uppenbara orättvisor i vårt samhälle.

Politisk korrekthet upphör: Eftersom politiskt korrekt är ett tramsuttryck försvinner det när folk istället vågar prata med varandra, diskuterar/står för olika åsikter och respekterar även antagonister.

Sport: IFK vinner SM-guld (enklaste guldet någonsin) och i fyllan lovar Kalle Anka-bolaget GotEvent att IFK får Clean Court 2012, vilket IFK hade fått redan 2011 om inte Göteborg hade skötts av ett gäng trasdockor.

Mitt år: Jag får bokkontrakt och blir kulturetablissemangets gulleponk (om boken säljer skräp) alternativt en bespottad ordonanist (om boken blir en bästsäljare). Hur som helst skålar jag in 2012 i sällskap med vänner och den vackraste kvinnan i världen.

 

Penishysterikern

”Fallos”, sa han. Han var upprörd och pekade på Skanskaskrapan i Gårda. Sen vände han sig om mot byggarbetsplatsen längs Anders Perssonsgatan: ”Och se vilken ståpitt de ställt ut på den där byggplatsen. Kvarteret Venus och så slänger vi in en kraftig lem. Ett äckligt patriarkaliskt sätt att säga att alla kvinnor vill bli penetrerade.”

Jag flikade in att byggkranar var något av standard issue när hus byggs. Han skakade bara på huvudet och pratade om könsförtrycket. Med våldsam kraft knuffade han mig framför sig ända till Mintensgatan och där hytte han med näven mot S:t Pauli kyrka.

”Vad ser du, Anjo?”

Jag ryckte på axlarna och svarade att jag såg ett kyrktorn och två sidoskepp.

”Du är en av kvinnoförtryckarna. Det där är ett enormt ståfräs med två jättepungkulor på vardera sida.”

”Men, för fan, nu får du ge dig. Jag är för lika lön för lika arbete. Jag kräks på det manliga ryggdunkandet och hur kvinnor än idag förfördelas i samhället. Att vi har ett rättssystem där våldtäktsoffer misstänkliggörs och ibland ses som fnask är vämjeligt. Kvinnor och män är olika, men vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Däremot ser jag inte allt omkring mig som snoppar som symboliserar männens överlägsenhet.”

Jag tystnade. Han började rabbla: ”Läppstiftet då? Punghusen i Frölunda? Och stadens symbol på paradgatan, vad är den? Jo, en man med jättedragg. Jämför den besten med Karin Boye-statyn. En vek, liten tjej och en jätteman. Sjukt.”

Jag lade händerna på hans axlar och tittade honom djupt in i ögonen. ”Jag är för jämlikhet. Kvinnor är minst lika dåliga som män, okej? Det tycker jag, men för att tro det behöver man inte ta fram häcksaxen och klippa av sig sin penis.”

”Inte?”

Han tog sig förtvivlat i skrevet och såg förstörd ut.

”Du har väl inte”, sa jag. Han nickade och ansiktet blev högrött, lila och till slut exploderade han i en kaskad av kött och blod. När röken skingrats hade han förvandlats till ett dussin små gubbar som var för små för att hantera en så viktig och allvarlig fråga som jämställdhet mellan könen. Istället sprang de omkring och agiterade om helt andra grejer.

”Byt omslagspapper i chokladkakorna så att det inte kan användas till knarkpipor”, sa en gubbe. En annan ondgjorde sig över att nationen inte hade enhetligt uttal och betydelse av ordet kex. ”Förbjud semlor innan vecka fem”, sa en tredje och sprang rätt in i en fjärde som just vrålat ut vikten av att förstatliga godisaffärer av hälsoskäl och förbjuda kvällsöppet. Resten av gubbarna tryckte på om hjärtefrågor som handlade om allt från att använda Hesa Fredrik när helst Anna Anka var på burken till att göra mellanmjölken till nationaldryck.

Och plötsligt hade jag en gigantisk dammsugarslang i nävarna. Jag riktade den mot gubbarna och tryckte på startknappen …