Skyddsutrustningen fixad – dags för nattvandring

Jag tror jag har med mig allt som behövs för att känna mig säker på nattens promenad:

  1. Pepparspray om jag möter en bov med ont i sinnet.
  2. Överfallslarm om jag möter en annan kriminell bov när jag gjort slut på pepparsprayen.
  3. Visselpipa om jag skulle springa på en busig bov även efter att överfallslarmet gjort sitt.
  4. Vitlök som skrämmer bort vampyrer.
  5. Ett krucifix som skrämmer förkylda vampyrer som tappat luktsinnet.
  6. En hammare och en påk som jag kan slå in i bröstet på förkylda vampyrer med synfel.
  7. Silverkulor så att jag kan ta kål på alla varulvar.
  8. Hörselskydd och skygglappar så att jag kan undvika alla bokstavstroende och missionerande mardrömmar från Jehovas vittnen.
  9. Ett paket vetemjöl som jag kan hälla över alla bokstavstroende och missionerande LCHF-fascister så att de håller käften.

… ja, det ska väl vara allt. Då går jag ut då. Hej hej.

Allt-i-ett-dörringaren

Det ringde intensivt på dörren nyss. Jag brukar sällan öppna sent på kvällarna, utifall det äro banditer och stråtrövare som är här för att stjäla mitt guld, men eftersom det är vår så gjorde jag ett undantag. Det stod en oansenlig man där. Han andades in och så öppnade han munnen:

”Hej, vill du köpa en dammsugare och har du funderat på Jesus, är det kanske du som har lämnat ludd i tvättstugan, vad skulle du säga om att köpa jultidningar, vill herrn ha majblommor och jag undrar om du kunde tänka dig att gå med i hyresgästföreningen och skriva på det här uppropet mot den nya motorvägen och så skulle jag vilja fråga om du har två deciliter socker att låna ut, plus att jag bara vill påpeka att man inte får spela musik efter 22, men du kanske är intresserad av att köpa ett paket kakor och hur är det, har du funderat på Jesus och frälsning?”

”Va”, sa jag.

”Jag är alla möjliga dörringningar i ett enda besök”, sa mannen. ”Nu kommer du inte att bli störd de närmaste 8,7 åren. God afton.”

Och så gick han. Jag stängde dörren och satte mig på golvet. Det var tyst och jag var helt ensam.

Någonstans i fjärran ringde en prärievarg på en dörr. Det var inte min …

Söndagsmardröm

Dagen efter en sen kväll är det skönt att promenera. Så även den här söndagen. Tills jag såg två grabbar som jag direkt misstänkte var missionärer från Jehovas vittnen. Jag blir alltid rädd när jag ser dem. En religion som inte tror på julafton och födelsedagar är per definition knäpp i min bok.

De två, klädda i oklanderliga kostymer, stoppade mig.

”Vill du nå frälsning och total lycka?”

Den yngre av de två, med välkammad sidbena, hade inlett med en retorisk fråga. Hans kompis log – stomatol, stomatol – och fortsatte:

”Vill du förlita dig på att någon som vill ditt bästa tar hand om dig?

Och så blev det ett slängande av vackra ord.

”Vill du vara säker på att ditt liv blir så värdefullt det kan bli?

”Har du den rätta tron, så har vi den rätta vägen till ett rikare liv.”

”Vi vill att du blir en ryttare som galopperar lyckligt. Sök inte avkastning, sök att sitta säkert i sadeln?”

”Är ni verkligen Jehovas vittnen? Vad babblar ni om?”

De skakade på huvudet. En av dem höll dock en bibel mot sitt bröst. Jag pekade på boken och sa: ”Den där bibeln avslöjar er.”

Han höll fram boken. Det var inte bibeln, det var Aktiehandel for dummies. Den andre sträckte fram ett visitkort.

”Vi är Mammons vittnen. Vi säljer frälsning för så lite som ett tionde.”

”10 %, vad fan tar ni mig för.”

”Vi önskar bara ditt bästa. Att följa oss är den säkraste vägen att nå himmelen redan på jorden.”

”Kan man knyta sitt pensionssparande till värdeutvecklingen på era bonusar?”, sa jag.

De log, skakade på huvudet och vecklade ut en skittråkig poster med pilar, diagram och annat jox.

”I begynnelsen var index 100. Vi tror på att vår väg stadigt ökar värdet. Men, det är bara vår väg som är den rätta. Alla andra vägar leder dig till armageddon.”

”För 144.000 kronor till oss kommer du till himlen”, kompletterade hans vän.

”Kan ni garantera det?”

De korsade såväl fingrar som ben och sa med en mun: ”Naturligtvis. Visserligen är inte historisk avkastning någon garanti, men vi lovar förstås att vi lyckas om du ger oss alla dina pengar.

En av dem plockade fram ett dokument. ”Tro på oss, strunta i det finstilta och ge oss tillgång till din månatliga lön så kommer allt att bli bra.” Den andre började tala i tungor: shabalakalaKeynes bodsesoROI laeowoe tekni-bosbo-sk ana-boeser-lys.

”Jag har läst på Handels”, sa jag. Tungotalaren tystnade. Den andre började darra lite på manschetterna.

”Kostnads- och intäktsanalys?” Jag nickade och de började blekna.

”Redovisning?” Jag slog ut med armarna och log.

”Statistik?” Jag gjorde tummen upp.

De var nu kritvita i ansiktet.

”Jag är ekonomie magister, grabbar. Jag vet vilket jävla skitsnack allt det här är. Ni vet inte mer om börsens utveckling än en babian gör.”

”180 poäng har jag”, sa den ene.

”Dubbelexamen”, sa den andre och började gråta.

”Ta en banan grabbar”, sa jag.

De tog bananerna, skalade dem och klättrade upp i ett träd där det redan satt ett gäng managementkonsulter, trendanalytiker och journalister. Det tjattrades så mycket att till och med kajorna i trädet bredvid suckade.

Jag gick hem.