Tidigare i veckan snubblade jag över en uppmaning om att blogga om Gud. Tja, varför inte?

Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:

Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.

Egentligen är det oväsentligt vem som sagt något, det viktiga är att vi försöker handla gott. Min tro är nämligen att Gud är summan av våra goda gärningar och bra tankar. På samma sätt är Djävulen summan av vårt mörker.

När din älskades läppar leker längs stigar som bara de får beträda. Ett gammalt par som går hand i hand. Det leende barnet. Trösten som ägaren av ett skrubbat knä får. Varm choklad serverad i en snödriva. Promenaden genom ett regn som regnar från alla håll för att någon behöver dig. Den fräkniga flickan som säljer majblommor på X2000. Allt det skapar en vackrare värld.

På samma sätt finns ondskan inom oss och förfular när vi släpper ut den.

För mig är framtiden ett oskrivet blad. Antingen skriver vi en vacker saga med gåspenna på det, eller så spyr vi ned arket med vämjeligt hat. Vi är Gud i den bemärkelsen, vi bestämmer. Det har vi alltid gjort. Det är min tro, och jag vägrar låta någon säga att jag har fel. Men, jag tänker inte säga till dig att jag har rätt. Du får tro vad du vill.

För mig är Läkare utan gränser lika vackert som en missionärs omplåstrande. Ett blomsterbuds ringande på dörren kan bringa ett lika viktigt budskap som prästen. Är en predikant bättre än altruisten, eller är det ingen skillnad? Jag tror att vi ibland sätter onödiga etiketter på saker så att vi inte ser det viktiga – godheten.

För mig är flickan som berättar att jag är helrätt när jag har haft en usel vecka Gud. Hennes ord är allt jag behöver. Tröst kan finnas i bibeln, men likväl i ett sms skrivet av ett vackert hjärta.

Det där är min tro, att allt betyder något. En bra låt på Spotify kan läka lika mycket som pastorns ord. Godhet graderas inte och framförallt har inte någon organisation copyright på ordet eller rätt att hävda att andras tolkning av ordet är fel. Den som säger att den äger sanningen är den största lögnaren.

Faktum är att Gud är mer lättsmält än de falska auktoriteter som verkar i Guds namn.

Mycket bra sker i Guds namn, jag älskar dem vars goda hjärtan gör att de ser de ensamma samtidigt som de blundar för våra tillkortakommanden. Tyvärr sägs också mycket skit i Guds namn av de som vantolkar, förfular och förvrider religionen så att det passar deras maktlystnad eller litenhet. De tar sig en rätt som aldrig är rätt och förstör något som i teorin är jättebra och fint.

För mig är det aldrig Guds vilja att vi attackerar det landet, det är små människors beslut. Min version av Gud klappar inte någon i ryggen och säger bravo när en granat sprängt en skola i luften så att flickorna och pojkarna dog innan de lärt sig alfabetet.

Min Gud kan mycket väl vara ”pappa” till en man som alltid låter barnen komma till sig. Däremot kan jag aldrig tro på att någon är kärlekens Gud om den inte ser kärlekens skönhet även när två kvinnor eller män tittar på varandra.

Så länge en kyrka köper tystnad för att undvika åtal om pedofili eller talar om att kondomer ökar spridningen av aids kan de inte i nästa andetag tala om kärlek och godhet utan att avslöja sig som falska profeter.

Det är synd, på mer än ett sätt, att en vacker möjlighet ska solkas ned av små människor.

Så, skapade Gud Jorden? Ja, som jag ser det skapar vi Jorden och förändrar den med varje handling vi utför. Skapades planeten av en högre makt? Jag har ingen aning, och det spelar mindre roll. Vi skapar framtiden, vi är allsmäktiga när det gäller den detaljen.

Vad händer när vi dör? Har vi en själ? Jag tror det och jag tror att vi träffar de fina som försvunnit en dag. Jag kanske har fel, men det kommer jag aldrig att upptäcka i så fall.

Nog pratat. Lite sömn nu. När jag vaknar ska jag till en version av paradiset, Skatås, och sen ska jag skriva ord som jag hoppas gör världen bättre. Det är mitt bidrag till skapelsen 21 juni 2009.

—

Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.

Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.