Jag samlar på skitsnackare

En fjärilssamlare gick omkring i Olskroken idag. Håven var tom, mungiporna pekade nedåt och hela uppenbarelsen var ledsamhet på två ben.

”Det är inte säsong för att fånga fjärilar”, sa han.

”Du kanske skulle skaffa en ny hobby, har du testat att fånga skitsnackare”, sa jag.

Han skakade på huvudet och jag förklarade att man bara behövde en håv. Därefter gick man ut på stan och försökte hitta folk som gödslade med bullshit, buzzwords, floskler, klyschor, allmänna sanningar (utan att ifrågasätta dem), uttjatade citat och babblade oavbrutet. Man fångade in dem och förvarade dem sen på lämpligt sätt. Just då gick ett praktexemplar förbi.

”Ja, Tom. You can’t do business sitting on your ass, om du fattar vad jag menar. Du måste tänka utanför boxen om vi ska ro i land det här”, pladdrade mannen.

”Perfekt”, sa jag, lånade entomologens håv och fångade in skitsnackaren.

(Ni kanske undrar hur man kan fånga en människa med en fjärilshåv, men skitsnackare är ofta rätt små, så det är lugnt.)

Därefter gick vi till mitt hem och via en ytterst hemlig dörr i garderoben kom vi till utställningshallen.

”Oj”, sa fjärilssamlaren när han såg ett hundratal ljudisolerade glasburar, alla fyllda med babblande typer. ”Det här är fantastiskt, berätta om din samling”.

”Den talar för sig själv”, sa jag och knäppte på högtalaren till den första buren där en journalist från vilken tidning som helst satt.

”Det är mitt publicistiska ansvar att publicera osanningar, det ligger i allmänintresset och vem är bättre än en journalist att avgöra vad som är värt att berätta”, sa journalisten och fortsatte att dräggla långt efter att vi slagit av högtalaren och gått vidare.

I nästa bur stod en reklamare och pratade om hur hans koncept var en hygienfaktor när man skulle vinstmaximera alla försök till ändringar som skapar synergier i verksamheten samtidigt som man vill få mer buzz, en rejäl hype och ett bra cash flow som även genererar den röda tråden.

”Jösses”, sa entomologen och upprepade det när jag förevisade några burar med:

  • En engelsk fotbollsspelare: ”Anything can happen, it’s a game of two halves. And, it ain’t over til the fat lady sings and it’s all about who knocks in the most balls at the end of the day at the end of the season.”
  • En tidstypisk fjortis: ”What the fuck, liksom. Han e så dum, va. Shit for brains, liksom.”
  • En politiker: ”Jag kan inte uttala mig i den enskilda sakfrågan, men … (jag utelämnar här 1249 ord med i snitt 16 bokstäver som kan sammanfattas med bla-bla-bla) … och därför hoppas jag att ni accepterar varför jag omöjligen kan uttala mig i den enskilda sakfrågan.”
  • En sunkig brudraggare: ”Fan, vilka snygga jeans du har, de skulle passa på mitt golv, gumman. Jag heter Rick, så vet du vad du ska skrika i natt.”
  • En väl rabiat typ: ”Män är djur. Män slår kvinnor. Män är svin. Män är onda. Män är missfoster.”
  • En tröttsam tjomme: ”Regeringen vill te Kanarieholmarna å få värme å ömhet. Släng daj i elementet sa ja’ te’ na. Fatta’ru, då blir hon både varm å öm, hahaha.”
  • En kille från en dejtingsajt: ”Jag gillar att paddla kajak, är 100 % seriös, ser bara till insidan och mitt motto är carpe diem.”
  • En av alldeles för många börsmäklare: ”Marknaden är glad, så börsen går upp, det blir all-time high idag. Va? Min förklaring till att börsen sjunker? Ja, marknaden är sur, lite orolig och övervärderad, så vi kan räkna med baisse på börsen. Okej, steg den igen? Ja, jag är helt säker på att det är köpläge nu, den här ökningen är långvarig och …jaha, det är fritt fall? Inte oväntat alls, vi har så många osäkra faktorer just nu. Jag skulle råda alla att sälja …”

”Herregud”, sa fjärilssamlaren när vi gått igenom allt. ”Det här får min hobby att verka så futtig, å andra sidan – det är inte storleken som räknas, va? Jag får vara nöjd med det lilla, eller som Cajsa Warg sa: man tager vad man haver.”

Jag svarade inte utan log bara mot min nästa utökning av samlingen …

 

Det händer under 2011

Då har jag kollat i spåkulan och sett vad som händer 2011. Det blir ett intressant år, om man säger så.

Politiken: När politikerna fattar att blandningen av rött, grönt och blått (RGB) lyfter alla färger, ersätts blockpolitik av ritblockspolitik. Interpellationer och voteringar ersätts av kreativt ritande. Energin smittar och såväl BNP som humör stiger i Sverige. SD ställer sig utanför ritblockspolitiken med motiveringen: ”Papper ska vara helvitt”.

Aktier/pensioner: Önskemålet från aktiemarknaden att girighet inte ska räknas till dödssynderna förkastas av riksdagen. Dessutom bestäms att våra pensioner knyts till pensionsmäklarnas bonusutveckling.

Brottsligheten: I och med att brottsligheten är organiserad tar Rikspolisstyrelsen ett historiskt beslut – polisen ska organiseras.

Teknikstopp: Under sommaren orkar folk inte längre uppdatera sin hemelektronik. Konsumentorganisationer skickar en hälsning till branschen: ”Våra datorer är blixtsnabba, teven är knivskarp, telefonen übersmart och så vidare. Lägg ert krut på att bidra till något annat, till exempel en hållbar, global utveckling”.

Gammelmedia vs. nätet: I april gör rabiata sociala medier-profeter upp med överdrivet analoga representanter för gammelmedia i en retorikduell. Alla drunknar i cirkelargumentation och vägrar att lyssna på motståndaren. Vi andra låter dem tjata och väljer även framgent vad vi konsumerar utifrån kvalitet istället för om prylen är digital eller tryckt.

Göteborgshjulet: Politbyrån inser att Göteborg är känt för biltillverkaren Volvo och uppför ytterligare tre stadshjul för att hylla detta. SKF klagar över att de förfördelats, varför ännu ett hjul uppställs. Volvo Lastvagnar protesterar mot att de glömts bort och ytterligare 18 hjul köps in.

Göteborg: Alla göteborgare får utslag när de hör orden paradgata och Avenyn i samma mening. För att ordna saken bjuder Göteborg&co på räkfrossa längs Avenyn hela sommaren, det blir tillåtet att kissa offentligt (om man dricker öl i plastglas), Göteborgskalaset återuppstår och beslutas pågå ”för all framtid”.

Muthärvan i Göteborg: Utredningen sväller över alla breddar, men Göteborgs kommunstyrelse underkänner bevisen som statsåklagaren lägger fram med motiveringen: ”Han är ingen go gubbe”.

Dokusåpor: TV3, TV4 och Kanal5 bestämmer sig för att göra alla dokusåpors heliga moder och slår ihop Bartenderskolan, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Robinson, Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Idol, Let’s Dance och Big Brother till ett koncept. Själva idén skapar ett svart hål som raskt slukar nämnda TV-kanalers programutvecklare och alla tetiga deltagare. Världen häpnas över hur bra vi mår efter att ha blivit av med dyngan och liknande experiment görs i alla länder. Resultatet är osannolikt lyckat och leder till fred i Irak och Afghanistan.

Barnlitteratur: Alla Alfons Åberg-böcker dras in och bränns. Nya upplagor distribueras där Alfons pappa döpts om till Fredrik Reinfeldt.

Sportjournalistik: Alla landets murvlar fortsätter att fördöma supportervåld och ekivoka läktarsånger i skarpa ordalag samtidigt som de, under parollen det är ju slutspelshockey, hyllar gruppslagsmål, klubbor i ansiktet, tacklingar i ryggen, trippingar och grovt, sexistiskt språkbruk.

Kloning: En forskare lyckas klona en ny människa genom att ta celler från Anna Skipper och Anna Anka. Resultatet är fullständigt förfärande.

Film: Colin Nutley begär pengar för en film som inte har Helena Bergström eller Rolf Lassgård i rollistan. Begäran avslås, då ingen tar den på allvar.

Film II: Endast 49 Beckfilmer och 32 Wallanderfilmer spelas in. Rolf Lassgård spelar alla rollerna i alla 81 filmerna.

Sveriges statsskick: Sverige blir republik. Kungen blir borgmästare i Örebro, eller om det var Arboga.

TV4: Kanalen tar, efter att ha blivit av med sina programutvecklare, över SJ och Trafikverket. Det blir inga förseningar, lovar man. Passagerarna gör revolt när en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm tar 12,5 timmar på grund av reklamavbrott vid varje station, även de nedlagda.

Kostmatematik: Den märkliga sanningen att du tappar vikt om du gör av med fler kalorier än du sätter i dig slår igenom. Över en natt blir alla kostcharlataner arbetslösa och tvingas jobba hårt för brödfödan, vilket får även dem att gå ned i vikt.

Online: Miljontals svenskar minskar tiden de lägger på facebook, twitter, bloggar och internet och de vanligaste sökorden på google blir: allemansrätt, picknickrecept, smultronställen och friluftsvandringar. Under sommaren inträffar något som aldrig hänt förut – alla sätter mobilen på ljudlös och njuter av fågelsång, humlornas surrande och hur vinden kittlar löven lite lagom busigt.

Jämställdhet: Mängder av män som slagit sig på bröstet och sagt att de är feminister börjar faktiskt agera på uppenbara orättvisor i vårt samhälle.

Politisk korrekthet upphör: Eftersom politiskt korrekt är ett tramsuttryck försvinner det när folk istället vågar prata med varandra, diskuterar/står för olika åsikter och respekterar även antagonister.

Sport: IFK vinner SM-guld (enklaste guldet någonsin) och i fyllan lovar Kalle Anka-bolaget GotEvent att IFK får Clean Court 2012, vilket IFK hade fått redan 2011 om inte Göteborg hade skötts av ett gäng trasdockor.

Mitt år: Jag får bokkontrakt och blir kulturetablissemangets gulleponk (om boken säljer skräp) alternativt en bespottad ordonanist (om boken blir en bästsäljare). Hur som helst skålar jag in 2012 i sällskap med vänner och den vackraste kvinnan i världen.

 

Journalistskolan

Sedan länge utled på kvällspressens tonårskåta skandallust, olycksfrosseri och sorgliga löpsedelsinnehåll beslöt jag mig för att starta en journalistskola i syfte att få dem att tänka lite mer mänskligt. Ett chockerande antal rasande murvlar kom med pixlade ansikten för att delta och förkorvras. Nu skulle det bli bättring, tänkte jag.

Det gick förstås åt helvete.

Vi började med ett case där jag bad dem förklara hur man agerar när någon ligger döende i ett uppmärksammat brottsmål.

”Man ringer närstående och ber dem kommentera dödsfallet i förväg”, sa en.

”Men, är det okej att be upprivna människor prata om en tragedi innan den är sann”, sa jag.

”Jag vill ha artikeln klar innan fredagsdrinken”, svarade murveln med en axelryckning.

En tjej från finaste tidningen, sa att man skulle besöka familjen och lyssna på dem när de berättade sin historia. ”Och när de ringer till dig efter att hypen dött”, sa jag. Hon tittade på mig som om jag var en idiot. ”Då låter jag växeln koppla bort dem, förstås. Du-uuh, haha”. Hennes skratt spred sig i gruppen som samtidigt krympte ihop något – ej till antalet, men i storhet.

”Next case”, sa jag (desillusionerad, men inte helt uppgiven, var jag). ”Ett uppmärksammat kvinnomord i Göteborg. Hur hanterar ni de känsliga förhören med den misstänkte mördaren?”

”Vi får en polis att läcka uppgifter”, svarade en journalist.

”Men, det är ett brott mot förundersökningssekretessen”, sa jag.

”Det säljer”, svarade journalisten.

”Men, tänk om läckorna förstör utredningen. Tänk om en mördare går fri och kanske mördar igen?”

”Vi kan inte ta ansvar för det”, svarade murveln.

”Är inte ett människoliv värt mer än en högst tillfällig ökning av er upplaga? Borde ni inte stoppa sådant, istället för att uppmuntra det?

”Meddelarfriheten är viktig”, sa en. En annan förklarade att allmänintresset var något som journalister hedrade och att detta krävde en del offer.

”Så en persons rätt att skvallra är viktigare än en annans rätt att leva? Och är inte allmänhetens intresse av att leva större än behovet av att läsa snaskigt skitsnack?”

Gruppen blev tyst, fortfarande ograverad i antal, men med anfrätt fasad och krympande storhet.

”Vi kör lite tester”, sa jag och spände fast elektroder vid dem. ”Jag läser ett antal fraser och så ser jag hur er lust att skriva artiklar påverkas.”

”Det är svält i Sudan och tusentals människor dör av näringsbrist. Får folk veta, kan vi hjälpa”, började jag. Maskinen gav inget utslag.

”En före detta b-artist körde rattonykter för sju år sedan”, sa jag – och avbröts av att maskinen lös till som träffad av ett blixtnedslag. Vätskor rann ur murvlarnas kroppsöppningar, deras skallar vreds 360 grader som i en skräckfilm.

”Katastrofen i Pakistan påverkar miljontals och behöver uppmärksamhet”, fortsatte jag. Maskinen gav inget utslag.

”En välkänd komiker var otrogen för 23 år sedan, men familjen har gått vidare och allt är förlåtet”, sa jag. Maskinen pep, lampor blinkade och journalisternas händer skrev i luften.

”Istället för att skriva en till artikel om Let’s Dance kan ni uppmärksamma alla som hjälper de utslagna ständigt och jämt”, sa jag.  Maskinen blev så tyst att jag trodde att den gått sönder.

”Ni kan skriva en smaskig artikel om en kändis sex- och knarkvanor, men allt vad etik och moral säger nej, eftersom hennes barn får lida i onödan”, sa jag. Maskinen lät som ett ånglok, endast överröstad av murvlarnas hånskratt.

”Att folk blir utförsäkrade är lika högaktuellt och smärtsamt idag som när det var en snackis inför valet”, sa jag. Maskinen gav inget utslag.

”En full jävla idiot pippar i taskigt ljus i den ungefär trettiofjärde versionen av ett dokusåpaformat som var passé redan 2003”, sa jag.

… och plötsligt exploderade maskinen. Journalisterna fick en överdos stimuli från energiutbrottet och rusade omkring som nackade höns, fast med megafonförmågan kvar. De krockade, föll omkull, reste sig och rusade vidare, hela tiden vrålandes nya och livsviktiga rubriker.

”Chockkupp” … ”Raserichocksraseri” … ”Sexbristsanfall” … ”Alkoholstoppsavbrott” … ”Raseri-raseri” … ”Avskyattack” … ”Kupp-kupp” …

En unken stank spred sig i lokalen. Jag öppnade fönstren och släppte in en frisk höstvind. Murvlarna stannade till, gick till garderoben, hämtade sina ytterkläder och vände kappan efter vinden innan de gick (inget) vidare.

Jag gick fram till fönstret och såg murvlarna komma ut, hoppa upp på sina alltför höga hästar och sen rida mot en vacker folkmassa som brydde sig allt mindre om dem.

Det sjätte vansinnet

”I see cred people”

Jag tittade förvånat på killen. Det var parveln från filmen Det sjätte sinnet. Han stod liten, ensam och småfrusen på Olskrokstorget.

”Jag ser alla som tror de är förmer än andra och som kräver en respekt de inte har förtjänat”, sa han och pekade på en man. ”Se där, han är en elitist som tror att han är bättre för att han ligger steget före i sociala medier och kan raljera över analoga hjon i skydd av sin datorskärm.”

Pojken pekade på en skugglik figur längre bort. ”Och där, en kille som tycker han är lite häftigare för att han inte är med på Facebook utan lever i verkligheten och hävdar att alla som kallar en digital vän för vän är korkade.”

Lillkillen pekade ut en reklamare som menade att han var något extra, fast hans mesta kreativitet ödslades på att i forum vara anonym och hugga verbala knivar i varenda rygg han såg. Vid spårvagnshållplatsen stod en journalist som satte sig själv på en piedestal men bar smutsiga byxor och solkig själ sen han krupit i buskarna utanför en stjärnas hus i jakt på snaskigheter. En skrytsam och von oben-aktig läkare som svurit att rädda liv, men vägrade att väckas under jouren om det inte var någon smaskig skottskada, pinnade förbi.

”Vad ledsamt”, sa jag. ”Jag ser hellre den vanliga människan och hur den vill det bästa.”

”Hur”, sa pojken.

Jag tog fram mina se-klart-ögondroppar och droppade i hans små ögon. Han blinkade några gånger och såg världen i ett annat ljus, det var uppenbart.

Jag pekade på en alkis som reste sig. ”Jag anar en liten glimt av lust hos honom, en vilja att lämna flera decenniers skit bakom sig och ge sina barn några fina år att minnas.”

Pojken log. ”Titta på den där ensamstående mamman. Hon använder sina sista pengar till en dag på Ikea. Det är pannkakor i kafeterian och hennes döttrar är nöjda att få leka i bollhavet. Hon är världens bästa mamma.”

Jag skrattade till. ”Och där, en flicka som just ska fika med en nyinflyttad hon mötte på twitter. Hon kommer snart att analogisera det digitala och göra det socialt på ett nytt plan.”

Pojken tittade sig storögt omkring. Han såg den trötta flickan som ändå bar sina skolböcker och maten till sin katt med övertygelse. En farmor drog en dramaten med hallonsaft, kex och kärlek. Han såg förtjust hur den nysvenske frukthandlaren handtextade en skylt och lockade med billig svenska äpple. En utarbetad lärare som just skulle jobba några extra timmar bara för att barnen behövde henne fick oss att le varmt. Klädd i röd topp eskorterade en personlig assistent en kvinna till en solig dag vid havet. Den 84-årige mannen tittade noga och höll sin käpp som skydd mot bilarna när hans fru sedan 1950 korsade vägen. En bakfull kille gav bort sin bärkasse med pantburkar till två femåringar som tyckte att de nu blev rikast i världen.

”Det är vackert”, sa pojken. ”Tack.”

Sen tystnade han och såg förvånad ut. ”Nu ser jag att den sociala medier-frälste ska hålla en gratisföreläsning i förorten. Och Facebookhataren är en nattvandrande farsa som bjuder på choklad och en klapp på axeln.  Reklamaren har handmålat inbjudningskort till sin dotters födelsedagskalas och köpt tio kilo smågodis. Journalisten är på väg till ett hem för att besöka sin döende mor och läsa ur hennes favoritbok. Lustigt, läkaren ska visst jobba som volontär på ett motionslopp för ungdomar med psykiska funktionshinder ikväll.”

”Alla är mänskliga”, sa jag.

Killen fick behålla ögondropparna. Jag kände mig jävligt bra. På ett ocreddigt sätt, förstås.

2010 – en tillbakablick

Jaha, plötsligt är det 2011 och jag kan summera året som gick. Här är några milstolpar.

Januari – Högsta Domstolen fastställer domen mot The Pirate Bay. De fyras gäng får kåken och böter på 30 mille. Samma dag dömer Europadomstolen alla filmbolag att betala ut 400 Euro till varje vuxen människa i västvärlden som ersättning för all skitfilm vi betalat dyrt för i alla dessa år. Ingen överklagar den domen, alla är nöjda. Ja, förutom Magnum Coltrane Price som vägrar inse att han aldrig hade sålt någonting ens utan fildelning.

Februari – Svenskan blir officiellt andraspråk i Sverige. Som huvudspråk anges från och med nu sms-svenska. Alla lagar måste rymmas på maximalt 160 tecken, 140 om de ska kunna twittras. Brottsbalken får paragrafer i stil med: Om du dödar 1 person får du kåken lr vård.

Mars – Som en direkt följd byter Svenska Akademien namn till Svenneackis. Från och med i år ska nobelpristagaren meddelas på Facebook. Flera medlemmar avsätts. Till ny ständig sekreterare utses Tomas L***n. Han nominerar sig själv till litteraturpriset. 8.000.000 svenskar söker omedelbart kulturpolitisk asyl i olika smörsångsälskande Balkanländer.

April – Allsvenskan sparkar igång. Blåvitt vinner med 5-0 och sex personer grips för våldsamt upplopp. Alla är journalister på GP som förgäves försöker mucka gräl för att få ett scoop. Enligt uppgift står polisen bredvid och tittar på, samtidigt som de filar på debattartiklar som får Liftarens guide till galaxen att framstå som en realistisk vardagsbetraktelse.

Maj – Riksdagen debatterar det rätt korkade i att fira folknykterhetens dag på Kristi Himmelfärds dag när i stort sett alla kontorsnissar har klämdag dagen efter. En enig riksdag förbjuder klämdagen. Nämnda dag slår rekord med 93 % av arbetskraften sjukanmälda.

Juni – Som en fortsättning på ovanstående bestämmer riksdagen att Nationaldagen från och med nu inte är en helgdag. Däremot blir 7 juni en helgdag, så att folk kan fira Nationaldagen på rätt sätt – packade som örnar (citat ur beslutsprotokollet).

Juli – Marcus Birro kräver att få bli staty i sin hemstad och vill ersätta Karin Boye som idag står utanför Stadsbiblioteket. Göteborg & co funderar på om det kan firas med en langosstinkande festival. En mobb bestående av hela stadens befolkning bränner ned flera kvarter i västra Göteborg och lugnar sig först när Avenyn döps om till Glenn Strömbergs Aveny.

Augusti – 15 månader efter att Linda Skugge läste in sin gräsliga reklamspot på Spotify rapporterar tjänsten att 99,7 % av lyssnarna har tecknat ett premiumkonto som är fritt från reklam. Övriga 0,3 % spärras in på en nybyggd psykanstalt på Gotska Sandön.

September – På bokmässan ringlar köerna långa när den debuterande Göteborgsförfattaren Andreas Johansson signerar sin bok och skapar hysteri – det är lite rockstjärnestatus över 38-åringen. Mässan slår besöksrekord och en viss poet som tidigare flytt Göteborg för att alla är så sjabbiga mot honom rullas i tjära och fjädrar under allmänt jubel.

Oktober – IFK Göteborg vinner sitt andra raka SM-guld. gajs ramlar ur superettan tillsammans med aik. Alla skolbarn i Göteborg får en extra ledig vecka.

November – TV4 anordnar en stadskampsgala på temat – vad är bäst med november, Gustav Adolf-bakelsen eller Mårten Gås? Programledare är Peppe Eng. Patrick Ekwall är utsänd reporter i Skåne och i Göteborg försöker Martin Timell få kållarna att engagera sig. Det går sådär och till slut bedöms TV4 vara så usel att kanalen helt sonika förbjuds av en ovanligt klok regering.

December – I en märklig överenskommelse blir Lucia en kille och Jultomten förvandlas till tjej. Tomas L***n vinner inte Nobelpriset, det tillfaller Jocke Pirinen. L***n hotar att genomföra en ny sommarturné och det hotet får kommittén att ändra beslutet. Folket protesterar men hindras av militär anförda av självaste kungen. Kungen såras i slaget utanför Stadshuset och tror att han är i Örebro när hans livmedikus anländer. 90 % av befolkningen blir svinfulla på nyårsafton, varpå de lovar att sluta röka, börja banta och dricka mindre. Ett löfte som 200 % av dem garanterat bryter 1 januari 2011 när de ringer den lokala pizzerian och sen tar en återställare på kinan.

…inget märkligt år, på det hela taget.

Januariregnet gör inte ont

Jag bestämde mig i höstas. 2009 skulle bli ett bra år. En lågkonjunktur är ekonomisk, den devalverar aldrig min själ. Jag tror att det var Sarah Britz i GP som sa att hon skulle lyssna mer på fåglar än ekonomer i år. Ett bra råd.

2009 är aktionsåret. Jag har otroligt mycket att göra, men gör utan att tröttna. Orden flyter fram där de ska flyta fram och där de inte behövs, där härskar tystnaden. Jag har flow på cykeln i spinningsalen på Active, kan skänka en gnutta lindring till de som är ledsna och berättelserna i mina böcker blir fler – och jävligt mycket bättre än förr.

Jag tänkte på allt det här i fredags kväll, efter en väldigt bra dag. Mamma hade firats och pappas mat var god snarare än experimentell. Eldkvarn hade varit ringrostiga, men fantastiska när de sjöng om att man får ta det för vad det är.

Januariregnet, som föll utanför en nästan tom kines på min väg hem, gjorde inte ont. Gästerna hade åtminstone varandra att prata med, istället för att försöka förföra en Jack Vegas-automat. I Brunnsparken hade en stilig man, några och 70 år, gått av vagnen, tagit sin hustru under armen och promenerat som jag vill gå med en livskamrat när jag vuxit mig dubbelt så gammal i passet, men fortfarande är ett nyfiket barn. Fast, det händer ju inte förrän år 2045 eller något i den stilen.

Det var lätt att somna i fredags, lätt att vakna dagen efter och så känns det idag också. Mycket ska ändras, jag önskar jag kunde ändra snabbare ibland, men tack vare lite hjärnstorm har jag en rätt hyfsad sinneskarta.

Det är märkligt, det där. När man inte gör någonting, då blir man så mycket tröttare än när man ständigt har något för sig. 2009 är mitt år. H sa det i onsdags; att jag var annorlunda, såg rätt in i hennes ögon och kändes väldigt förändrad. Vi ses alldeles för sällan, men ett kvällsöppet Le Pain Francais i krokarna kan nog ändra på det.

Vi satt i djupa fåtöljer och pratade om förr, kom in på M och plötsligt var det dags att säga hej till en sedan länge försvunnen vän, insåg jag. Det innebar en bra sak till med 2009. Att skicka ett leende till en som jag bar när hon inte bar och vice versa. Vi var så nära varandra när det var som hemskast i världen. Hon förstod att min halvtomma lägenhet innebar ett heltomt hjärta när vi skruvade ihop nya möbler. Det var hennes sms som räddade mig när alla telefonsamtal kom från journalister som ville jaga citat och skandaler när Tony Deogan dog. Vi var en chipsfjäril och ett popcornbi som hade förlorat och ville vinna. Sen försvann vi åt varsitt håll, för det behövde vi. Jag hittade orden och hon fann kärleken. Hon är mamma nu, har två söta pojkar, och hon pluggar. Det värmer. Det är 2009-positivism.

Januariregnet gör verkligen inte ont i år, det kittlar mest och jag kan inte låta bli att undra vad som väntar i februarivinden och ännu längre bort.

Let’s have it… Dessutom lyser solen idag.