Etikett: juldagen

Julfrid (en återblick i stresstempo)

Försiktig uppladdning (julafton)

Jag går längs en alldeles för varm väg. Den gröna grässträngen i mitten för mig dit, dit där granarna bor. Gräset är förvirrat djupgrönt; snön har inte kommit och sagt att det är vinter, så gräset tror naivt att det är vår. Jag hämtar en gran, bär dess doft nära mig. Det är det enda som minner om jul runt mig.

Kvällen är lugn. Traditioner på väggar, i gran och från teven. Karl-Bertil säger det jag tror på, påvar och annat predikar annat jag tror på – kärleken – men deras retorik och deras maskeradkostymer kan inte dölja att på skalan god-dålig kan jag inte placera dem som tunga vikter på den goda sidan. Kärleksbudskapet hänger som en ihålig och sönderblåst fasadvepa över övergrepp på barn, demoniserande av homosexuella och en aidsfrämjande misstro mot kondomer. Det är vackert och kören sjunger strålande, men jag kan inte tro på dem. De känns som den där koppen glögg för mycket, för mycket sötma, för lite god smak.

Pang på (juldagen)

Jag griljerar skinkan. Mjölkfritt ströbröd? För A:s skull! Självklart. Kommer R och B? R är judinna och B muslim? Det är mycket gris, va! Aha, de har egen kalkon med sig. M är vegeterian, men äter väl fisk? Vet vi inte? Okej, messar brorsan. Hur veggo är M? Fett veggo! Okej, du är för gammal för att skriva så, men jag fattar. Tar ni med er specialkost till henne? Dags att steka. Har vi mjölkfritt margarin. Blanda inte nöt och fläsk nu, Anjo. Den stekspaden till nöt, den till fläsk. Skvätt inte stekfett på M:s vegetariska tallrik. Stoppa inte ned handen i A:s godispåse. Man får inte sno godis av barn och du har redan nallat mjölkchoklad – hon har ju allergi!!! Där kommer W. Ge farbror en kram! SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Har vi ingen snaps? Vi har snaps! Har vi inga snapsglas! Räcker maten? Herregud vad mat vi har igen. Oj, tog B den starka senapen och trodde det var sås? SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Barnklappar utdelas. Nej, vänta på din. Den är till någon annan. Barnklapparna slut. Vuxenlotteriet vidtar, tolv nummer. Fint, där fick jag nummer 12! Sällskapsspel. Nej, du får inte gå upp till övervåningen, W, trappan är farlig. SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Kaffe? Jag borde inte äta mer choklad, choklad- och havssaltsdoppade popcorn med mycket mera. Tack och hej alla. Jag går och lägger mig nu …

Eldkvarnsfärd (annandag jul)

Vi åker innan gryningen, jag och svågern. Jag tänker på Eldkvarn, det är en sådan färd. Pluras ord följer mig. Det är som om varje gatlykta föder fraser, strofer och rader som beskriver vad jag vill och vart jag önskar.

Det har varit en fin jul, men det är den sista som är så här. Jag har lappat och lagat ihop mig hela året. Nästa år vaknar jag bredvid någon jag älskar på julafton och får och ger en julklapp som varken är överraskande eller inslagen, men å andra sidan den enda vi verkligen önskar oss. Det blir en jul som låter så här.

… god fortsättning, jag behöver inleda en fantastisk början känner jag.

Översittarkväll och O Helge natt…

Julen började fint. Tack vare att vi har en ouppmärksam granne på landet kunde jag – till priset av några grenar i ansiktet och lite svett – införskaffa årets julgran. God jul…

Sedan blev det lite pill och ett försök att förstöra julfriden redan dagen innan – Trivial Pursuit. Ett spel som om än trivialt väcker mycket. Jag och T lät S&H få ett försprång, sen gjorde vi som brukligt är – vann. Något som vi förstås påpekade hela dagen igår till allmän förtret.

23 december sjöng vi också – O Helge natt. En hyllning till bonden som skänker bort granar. Fint var det …inte.

Julafton bevisade än en gång att karmas lag har ådömt mig hårda straff. Jag fick pilla till köttbullar igen. De blev inte runda nu heller, men de åts åtminstone upp. Tillsammans med ytterligare ett gäng rätter. Alla tillsammans bevis för att lågkonjunktur och frosseri faktiskt kan gå hand i hand.

Klappar sedan. Det är tiden på dygnet då barn går från tindrande änglar till svartögda demoner på 40 sekunder. Det är nämligen den tid som hinner gå från att de öppnat ett paket värt x hundra kronor och  jublat över innehållet till att de stirrar hatiskt mot pakethögen och säger: Får jag inget mer?

Själv gav jag bl.a. bort 1000 pennor, fem filtar och en fotboll till behövande barn och kände mig rätt tillfreds.

Sedan stod jag över Trivial-omgången, det kan man göra som obesegrad mästare, och flikade bara in att Joe Hill hette han som avrättades 1915, att fotbollskriget innehöll bråkstakarna El Salvador och Honduras samt några andra små detaljer som Trivial-mästare vet.

Nu är det dagen efter, jag är utvilad och kommer nog inte att längta efter julbord på åtminstone 356 dagar. Det får bli romanskrivande, clementiner, kaffe och något lättsmält idag.

God fortsättning…