Pantad tomte

I dag släntrade jag in i affären och där stod jultomten vid pantautomaterna. Han matade in folkölsburkar, petflaskor och en och annan oöppnad julklapp.

”Fråga inte”, sa han.

”Vad gör du”, frågade jag.

Det hade varit ett tufft år, medgav han. Mycket returer från otacksamma barn, sen slog lågkonjunkturen till.

”Jag försökte behålla nissarna, men de tog jobb i en kinesisk sweatshop. Tydligen räckte det inte med ett kall, de ville ha betalt också.”

”Vem hjälper dig med klapparna i år”, sa jag.

Han pekade på sig själv. ”Det är ett jävla jobb, sen kostar det massor att köpa in halvfabrikat också. Jag hinner ju inte tillverka från grunden. Därför pantar jag allt som går att sälja, jag har bytt ut renarna mot Gotlandsruss och försöker att i möjligaste mån förbättra logistiken.

”Hinner du med?”

Han skakade på huvudet. ”En försiktig uppskattning säger att jag bara hinner täcka Skandinavien på julafton, på juldagen tar jag brittiska öarna och sen blir det USA på annandagen. Australien når jag inte förrän 7 januari.”

”Kan jag göra något?”

”Lägg på dig 40 kilo, odla skägg och köp några renar.”

”Tyvärr”, sa jag. ”Jag har precis köpt en flygbiljett till London. Jag ska dit i mars.”

”Men du, om vi ändrar på mitt schema så kan du ju ta de brittiska julklapparna med dig då. Vad är maxvikten för bagage?”

”2o kilo.”

Han grimaserade. Det handlade snarare om 13 miljoner kilo.

”Äh, jag får nog ringa Poolia”, sa han sen. ”God jul.”

”Ta ledigt på nyår”, sa jag.

”Det var roligt sagt, hohoho”, skrattade tomten. Sen försökte han panta en falskskyltad ölburk och blev omhändertagen av butiksväktaren.

”God jul”, sa jag, såg julen ledas bort, strök fullkornsbrödet från listan och köpte en påse chips. Två veckor till …ingenting.

Översittarkväll och O Helge natt…

Julen började fint. Tack vare att vi har en ouppmärksam granne på landet kunde jag – till priset av några grenar i ansiktet och lite svett – införskaffa årets julgran. God jul…

Sedan blev det lite pill och ett försök att förstöra julfriden redan dagen innan – Trivial Pursuit. Ett spel som om än trivialt väcker mycket. Jag och T lät S&H få ett försprång, sen gjorde vi som brukligt är – vann. Något som vi förstås påpekade hela dagen igår till allmän förtret.

23 december sjöng vi också – O Helge natt. En hyllning till bonden som skänker bort granar. Fint var det …inte.

Julafton bevisade än en gång att karmas lag har ådömt mig hårda straff. Jag fick pilla till köttbullar igen. De blev inte runda nu heller, men de åts åtminstone upp. Tillsammans med ytterligare ett gäng rätter. Alla tillsammans bevis för att lågkonjunktur och frosseri faktiskt kan gå hand i hand.

Klappar sedan. Det är tiden på dygnet då barn går från tindrande änglar till svartögda demoner på 40 sekunder. Det är nämligen den tid som hinner gå från att de öppnat ett paket värt x hundra kronor och  jublat över innehållet till att de stirrar hatiskt mot pakethögen och säger: Får jag inget mer?

Själv gav jag bl.a. bort 1000 pennor, fem filtar och en fotboll till behövande barn och kände mig rätt tillfreds.

Sedan stod jag över Trivial-omgången, det kan man göra som obesegrad mästare, och flikade bara in att Joe Hill hette han som avrättades 1915, att fotbollskriget innehöll bråkstakarna El Salvador och Honduras samt några andra små detaljer som Trivial-mästare vet.

Nu är det dagen efter, jag är utvilad och kommer nog inte att längta efter julbord på åtminstone 356 dagar. Det får bli romanskrivande, clementiner, kaffe och något lättsmält idag.

God fortsättning…