Knappt hade jag lagt mig, strax efter att 23 december blev till julafton, när jag hörde en liten knackning på rutan. Det var tomten själv som ville in.

”Det är ju lite tidigt och dessutom har vi en skorsten”, muttrade jag.

”Jag behöver dina råd”, sa tomten. ”Jag har prestationsångest.”

Han suckade över hur det här med ständiga rekord i julhandeln och större och dyrare julklappar höll på att ruinera honom. ”Det finns inga önskelistor längre, Anjo. Det är kravlistor. Och de får rockstjärnornas krav i logerna att verka återhållsamma.”

”Är du medveten om att jag tvingats sälja en del av Nordpolen för att ha råd att leverera och nu pågår den globala uppvärmningen, vilket gör att jag de facto har sålt öppet hav. Jag vadar i såväl absurda kravlistor som ohemula stämningsbrev från amerikanska advokater.”

Jag bjöd honom på skumtomtar, men insåg det dumma i att han skulle bita huvudet av sig själv. Det är lite som att mata kor med benmjöl från kor, det skulle ingen klok människa göra.

”Julen är perverterad”, sa tomten.

”Inte överallt”, sa jag och tittade på min hemmagjorda klapp i hörnet och lyssnade noga för att höra hur min far byggde årets traditionella och hemmasnickrade kalender en trappa ned.

”Och inte får jag någon gröt längre”, sa tomten. ”Ibland står där ett halvfabrikat och en mikro, men oftast kanske jag får en rikskupong med hälsningen: köp gröten själv, vi har bättre saker för oss.”

”Sen, när allt är över och jag kör hemåt i sakta mak, då närmar sig nyår och hela landet förvandlas till ett luftvärn som försöker skjuta ned oss med färgglada missiler samtidigt som de skålar i champagne de inte känner smaken av. Det enda som överträffar den giriga önskan om mer och mer är otacksamheten som människorna känner efteråt. Jag har sett reklamfilmerna med tindrande barn, men allt jag får är spott och spe.”

”Jag är en traditionalist”, sa jag. ”För mig är gran, julmat och klappar A och O, men jag spräcker inte min månadsbudget för att ge bort för mycket. Du borde göra som jag. Och i ditt fall har jag några tips, eftersom du aldrig får se effekterna av din distribution. För de under två är paketen och pappren viktigast, sen har du ett fönster i åldrarna 3-6 år som är lite jobbigt, men när kidsen fyller sju slutar de tro på dig, så varför försöka vinna deras kärlek med för mycket jox? Du är lika påhittad som Harry Potter för dem.”

”Potter är en charlatan”, sa tomten.

”Vad jag menar”, sa jag. ”Ge med hjärtat är parollen. En hög prislapp är inte lika med större hjärta. Fortfarande värmer en barnteckning ett vuxet hjärta mer än ännu en dyr hushållsapparat som bara hamnar på hushållsapparatskyrkogården. Fortfarande är en genomtänkt present till barn bättre än ytterligare 4,7 kvadratmeter leksaker i plastiga färger och kvaliteter. Barn blir inte gladare av 21 paket än de blir av några riktigt bra. Korrelationen mellan brist på tindrande barn och för många julklappar som de inte kan känna glädjen av och istället omvandlar till girighet är total.”

Tomten klättrade ut genom fönstret. ”Om jag får hotbrev för att jag ger barnen något annat än iPhones, iPads, datorer och så vidare, kan jag ringa dig då?”

”Visst”, sa jag. ”Det finns inga skäl till sånt klagande som jag inte kan snacka bort.”

”God jul”, sa tomten.

”God jul”, sa jag.