Kryp att undvika i sommar

Nu är det sommar, nu är det sol (nåja) och tid att glädjas över glass, grill, öl, bad, picknickar, semestrar och annat. Tyvärr fylls landet av kryp som bör undvikas till varje pris, bland annat dessa:

Fästing (Ixodes ricinus)
Den här lilla blodsugaren är lömsk och sprider sjukdomar. Tydligen kan stora mängder vitlök avskräcka fästingen, enligt fasting.nu. Biverkningen är att det också avskräcker de som bara vill hångla med dig utan att suga blod.

Mygga (Nematocera)
Det finns 33000 arter, och ingen heter Hubert, okej? Myggor är små, jobbiga jävlar som suger blod. För att undvika dem bör du undvika Norrland och Olskroken. Klä dig gärna i ett heltäckande myggnät och låtsas att du är Lady Godiva.

Geting (Vespoidea)
Getingen är tvärrandig och tvärsned. Dess släkting humlan är fet, brummar och gillar att äta. Getingen har ätstörningar, komplex över sin midja och hämnas på hela världen genom att sticka. Bör bespruats med Radar on sight.

Huggorm (Vipera berus)
Sveriges enda giftorm. Ser man den ska man inte springa fram och hoppa på den. Den bör inte förväxlas med  ormliknande föremål som sitter fast på berusade män och sprider sitt etter överallt efter tragiska gatufestivaler eller parkfyllor. Dessa ormliknande föremål kan med fördel kickas till om man upptäcker dem, däremot.

Flåbaggen (Biggus svettus)
Går på bakbenen och är naken, förutom att det allra heligaste täcks med en brokig byxliknande sak samt en pung med värdesaker. Baggen dyker gärna upp i fruktdiskar där den lutar sig över det färska och droppar svett, mjäll och hår. Den är även rikligt förekommande på uteserveringar, även om rättrådiga krögre försöker utrota dem. Baggen är världens dummaste djur, eftersom den tror att dess brokiga dräkt ska attrahera kvinnor. Sjukt!

Stora flåbaggen (Galacticus svettus)
En nära släkting till flåbaggen kallas i folkmun för bodybuilder och känns igen på sina spräckliga skydd över benen och naturligtvis pungen för alla värdesaker (populärt kallad midjeväska). Ser skrattretande ut, men kan till skillnad från flåbaggen drämma till dig rätt hårt, så skratta bara när den inte ser.

Rödbrusig karlslok (Vodka emptyus)
Känns igen på ett rödmosigt ansikte samt en andedräkt som påminner om 80-talsdrinkar. Den kan temporärt pacificeras genom att någon tänder en grill. Då får karlsloken ett oemotståndeligt behov av att förse alla med grillat så som bara han fixa till det. Låt honom inte lämna grillen och delta i exempelvis krocket. Det slutar bara med blodiga släktfejder. Särskilt giftig är sloken kring midsommar och kräftpremiären, för övrigt.

Skrikig hona (Bibbus bibbus)
Hon är också rödmosig, men betydligt mindre våldsbenägen. Använder sig hellre av gap. En ganska vanliga syn på stadsfestivaler, i köpcenter och på tätbefolkade stränder. Är ofta beväpnad med ett parasoll som hon kan sticka ner var som helst på stranden och därefter titta på alla andra med giftiga ögon. Av någon outgrundlig anledning, vetenskapen fattar verkligen inte varför, attraheras skrikiga honan av den rödbrusiga karlsloken. Tillsammans är de en pandemi.

Den tondöva finken (Svenne bananus)
Påträffas för ofta för att det ska kännas tryggt någonstans. Gillar Ledin, Gessle, Tommy Nilsson och hävdar bestämt att Sveriges nationalsång borde vara ”Ta mig till havet” med Peter Lundblad. Laddar helst upp sig med smuggelöl, köper sin musik på bensinmackar, tycker att couscous är någon form av islamistisk skit och drar gärna rasistiska skämt när han väntar på pizzan. Står längst fram på konserter med Sveriges sämsta artister, men går sen i ide till hockey-VM, då han och hans artfränder ånyo, likt gräshoppor, hotar nationen. Trivs bäst i fordon som husvagnar och rocktåg. Tyvärr lika seglivad som kackerlackan.

Tyvärr finns det många fler – men bommar ni de här så blir sommaren åtminstone uthärdlig, även om det regnar.