Det är inte bara ytterdörren till lyan som är utbytt. Nej, värden har verkligen slagit på stort. När man knappat in portkoden och kommit in i svalen måste man låta en iris-avläsare göra sitt. Handflatan ska läggas på en platta och så måste man identifiera sig med ett röstprov.

Först därefter kan man gå upp till sin lägenhet.

Jag struntade/glömde den där detaljen idag. Det var dumt gjort.

Redan i första halvtrappan hoppade tre gamla damer fram och sprutade diskmedel mot mina ögon, varpå de slog efter mig med diskborstar. En försökte även sig på ett ganska fult könssjukdomsprov genom att attackera mina södra delar med en flaskborste. De hade för övrigt såna där tjocka klänningar med pårökt mönster som min mormor alltid hade på 70-talet.

Trappan upp till andra våningen hade förvandlats till glödande kol, vilket i och för sig inte skrämde en kille som aldrig tassat kring het gröt.

Därefter var det yxor som svängde fram och tillbaka mellan tvåan och trean. Jag gjorde rätt bra ifrån mig, men det yttersta späcklagret på magen och en gnutta av min häck försvann där.

Ytterligare ett gatlopp väntade sen och nu var det gamla gubbar som kastade tvättstugeludd med stenar i och försökte spika fast små lappar med texten sänk stereon på min kropp.

Sista trappstegen och ytterligare en dödlig fälla. Minsann, där satt brevbäraren spetsad på ett spjut. Jag gled undan, kom fram och låste upp dörren.

Äntligen hemma, tänkte jag och glömde av mitt hemmabyggda larm. En övertalig byråkrat riktade en OH-lampa mot mig och när jag bländades stormade han fram med mord (eller en statlig utredning) i sinnet.

Jag lyckades komma ihåg neutraliseringskoden i sista stund och skrek: fikapaus.

Larmet stannade, backade till en liten stol och tog fram en tv-kanna och två ostmackor.

Jag pustade ut. Till sist.