”Jo, säg skulle ni vilja dinera med mig?”
”Men, så gärna så.”
”Har du några allergier?”
”Nej, men jag äter inte fläskkött.”
”Oj, är det av religiösa skäl?”
”Nej, jag tycker grisar är söta och ska leva. Jag är ateist.”
”Jag är agnostiker, fast uppfostrad i ett protestantiskt hem.”
”Du är i alla fall inte katolik, de är värst.”
”Åter till maten. Annat kött går bra?”
”Visst, fast jag tycker att man bör äta mindre kött, du vet miljön.”
”Aha, du är en miljökämpe. Jag med, jag har inte ens en bil.”
”Fast, det vore fint om vi kunde köra till havet och älska ibland.
”Utifrån den tanken skulle jag kunna tänka mig att köpa en bil.
”Är du lättsinnig med pengar?”
”Nej, men man ska kunna leva och tänka rätt. Jag skänker mycket till välgörenhet.”
”Det är i och för sig fint, det är det.”
”Middagen, då. Om vi nu struntar i kött kanske fisk passar?”
”Bara den inte tillhör en hotad art, typ tonfisk eller torsk.”
”Lax, var tanken.”
”Se till att den inte är odlad bara, det kräver så mycket energi och foder att det är vansinnigt.”
”Vi kanske skulle hålla oss till vegetariskt.”
”Jag är inte så förtjust i rädisor och annat som varit i jorden, föredrar blad och bönor.”
”Kanske är det mera pasta vi borde fundera kring.”
”Vitt mjöl är inte min grej. Jag försöker hålla igen på kolhydraterna.”
”LCHF?”
”Gi med viss ackuratess snarare.”
”Montignac, typ?”
”Nja, det finns inslag av ISO-dieten också.”
”Jag har ett Atkinsrecept.”
”Mmm, fast det var rätt mycket bacon där, va? Griskött du vet.”
”Fullkornspasta som bas då? Lågt GI.”
”Äckligt och fult.”
”En quionasallad då?”
”Jag vet inte riktigt om jag gillar småsten i maten …”
”Vi kanske bara skulle fika.”
”Mmm …”
”Jag kan baka en kaka.”
”Kakor är väl många points för mig.”
”Viktväktarna?”
”Aftonbladets viktklubb, men det är lättare att säga points än att räkna kalorier, så säger man nej direkt istället för att ens fundera om det är okej.
”Det låter hemskt kategoriskt.”
”Det är livet.”
”Är inte livet att må bra.”
”Bli inte filosofisk nu, det kan vi ta senare.”
”Efter några flaskor vin.”
”Jag dricker inte vin.”
”Nykterist?”
”Nej, men jag gillar inte vin.”
”Öl?”
”Viss typ.”
”Jag har lager, bitter, IPA och porter i lager.”
”Jag dricker bara körsbärsöl.”
”Kanske bara en smoothie är vägen för oss?”
”Om du kan hitta på ett vettigt svenskt ord för det, jag hatar ordet smoothie.”
”Tveksamt. Glass?”
”Om det är Häagen-Dazs, alla andra är mest invispad luft.”
”Vi kanske skulle nöja oss med kaffe då. Vad sägs om en latte, eller en cappuccino, eller kanske en chai latte?”
”Jag föredrar vanligt kaffe utan trendigt påhäng.”
”En del trender är bra. Jag bakar surdegsbröd.”
”Stoppar du din egen korv också?”
”Ja.”
”Du är ett viljelöst offer för vår samtid.”
”Inte då. Jag kan vara klassisk och servera en svart kopp också.”
”Är det presso?”
”Det är bryggkaffe.”
”Har du en Moccamaster?”
”Vanlig bryggare, faktiskt.”
”Hmmm … okej, men bara om det är arabicabönor.”
”Jag har ingen aning. Jag mal inte bönorna själv.”
”Skojar du? Då är kaffe a big no-no för mig.”
”Dricker du te?”
”JA!”
”Fint. Då blir det te.”
”Du har rött, va?
”Nej.”
”Grönt?”
”Nej, bara svart. Är det okej?”
”Det får gå. Finns det mjölk?
”Yes, lättmjölk.”
”Det hade varit bra med laktosfri.”
”Är du intolerant?”
”Vet inte, men jag inbillar mig det.”
”Jag har ingen annan mjölk.”
”Vad trist.”
”Ja, vi kanske kan dricka ett glas vatten ihop.”
”Har du en Soda Streamer?
”Nej.”
”Jag dricker inte vanligt kranvatten.”
”Det finns nog lite mineralvatten i kylen.”
”Loka?”
”Ramlösa.”
”Inte min favorit, tyvärr.”
”Vi kanske inte ska ses mer.”
”Så är det nog.”
”Farväl.”
”Farväl.”
Word up, Anjo 