En namnlös dröm

Det finns en namnlös dröm. Han är vacker, men så okänd. Och så utan namn. Vi älskar honom.

Till dig som kommer …

Det dröjer ännu ett tag, du. Lika bra det. Vi har lite svårt att bestämma namn. Din storasyster hette Svea redan tidigt. Du? Vi vet inte än. Men, det förändrar inget. Du är efterlängtad, älskad och vi har en fantastisk och storartad plan för dig. Förvisso kommer den att behöva justeras på grund av matande, sovande, sovbrist, vakna nätter, förkylningar och så vidare. Fast, den kommer inte att spricka. Du kommer att få det bästa. Det allra bästa. Av mamma. Av mig. Av Svea.

Hon är inte övertygad ännu, Svea, men jag tror att du kommer att få låna hennes babyleksaker. Och kanske till och med ta över hennes gamla spjälsäng. Hon ska få en ny, vilket borde underlätta transfern.

Vagnen. Där har vi ett problem. Svea gillar fortfarande den. Exakt hur hon ska fås att gilla ståbrädan lika mycket är ett oklart projekt om vi säger så. Senast i morse sa hon tydligt att du inte kommer att få låna vagnen alls. Däremot kan du få låna hennes duplo och kanske någon boll eller två (hon har bara 110 stycken, så det är en storstilad gest).

Hon vill inte heller byta sin bilbarnstol till en för större barn och låta dig sitta i hennes nuvarande.

Förhandlingarna, förberedelserna och förväntningarna pågår. Hon är två. Det är en bestämd ålder, lillebror.

Just det, lillebror. Hon är på det klara med att du är just lillebror. Och hon verkar nöjd med det.

Vi kommer att ge dig all tid vi har. Men, utan att Svea förlorar en sekund av vår uppmärksamhet. Hon får allt nu. Du får allt sen. Hon får allt sen. Strunta i det matematiska. Det går ihop. Det är ett löfte. Till dig. Men, också till henne. Hon får inte bli åsidosatt bara för att du kommer. Det är så lätt att många vill titta på dig, du är ju ny. Men, vi kommer att lyfta fram henne lika mycket som nu. Okej? Bra.

Några små sidospår. Sprutor gör inte ont, de gör gott. Gillar du inte barnmat kan du få wienerkorv och mozzarella varje dag, det fick Svea. Om du inte upptäcker YouTube alltför tidigt är det bra. Du håller på Blåvitt, IFK Göteborg, Änglarna precis som storasyster och pappa. Mamma är inte intresserad och håller således på Elfsborg.

Precis som Svea ska fortsätta växa som hon vill och bli så gränslöst stor som en flicka har rätten att bli. Precis så ska du få växa in i en värld där det är din person och ditt sätt, inte ditt kön, som skapar möjligheterna och vägarna. Vi kommer att hålla dig lika hårt som Svea, men låta er springa lika fritt. Universum är er lekplats, våra famnar är era hemmahamnar. Du får går dit du vill, men vi finns alltid här och där för dig. Världen är ibland en vansinnig plats. Men, det finns gräsmattor och soliga dagar. Vi finns med dig. Hjälper dig. Stöttar. Förmanar. Förklarar. Försöker att förstå det som du förmodligen ser klarare än vi vuxna. Hjälp oss. Stötta oss. Förmana oss. Förklara för oss. Kanon, tack för det.

Grabben, till sist.

Du har inget namn. Inte än. Men du kommer att få ett. Och all kärlek vi har. Vi ses i januari …

IMG_3284

Vet du var solen bor?

Vet du var solen bor?

Den bor i himmelen
i den grönskande dalen
där barndomens grusvägar
aldrig försvinner
inte ens vid horisonten.

Den bor i ett rött hus,
så rött som hjärtat kan vara,
dess frihetsvita knutar
målade av oskuldsfullhet
som inte någon gång flagnar.

Vattnet i brunnen
på husets lilla gård,
lika rent som våra tidiga år,
bär den oförstörda smaken
av total tro på vildhallon
och ärligt målad lycka.

Där vilar tiden i en hammock
som inte gnisslar bortglömt,
utan sjunger med trasten.
Frågar du tiden vad den är,
svarar den med sommarens lugn:
”Nu är tiden innan vi förstod
bokstaven ärr i känsloalfabetet.”

Gryning och skymning
är bara utbytbara ridåer där,
regn och åska temporära
och lekfulla specialeffekter,
stjärnorna och natten endast
svalkande förfriskningar
mellan föreställningarna.
För där bor och lever solen
och den är alltid hemma
när du kommer på besök.

Den bjuder på jordgubbssaft
och rabarberpaj i bersån.
Sen en badmintonmatch
med tvättlinan som nät.
Vinden som svalkat dig,
så uttröttad och lugn nu,
låter den er skratta ostört
och söker vila i regnmolnen
som håller sig långt borta.
Det är bara du och solen,
det är som det ska förbli.

Det finns en början

Det finns en tystnad som inte är död,
den delar säng
med saknaden som inte skär,
ensamheten som aldrig stör
och en längtan som inte kan sova alls.

Det finns en björn som inte gått i ide,
den kikar mot mig
och bär med sig det brev
jag läst i hela mitt liv,
men öppnade för första gången i går.

Det finns ett blad som inte är oskrivet,
en monteringsanvisning
som visar de små stegen
och hur självklart enkelt
det är att bygga ett vi som befruktar jaget.

Morgondagens misslyckade flört

Det knackade på dörren nyss, som det så ofta gör i den här bloggen.

Morgondagen stod utanför, klädd i ett mode som ingen har sett än. ”Får jag komma in?”

”Jag kan inte släppa in dig”, svarade jag.

”Varför inte? Jag vill ge dig en fantastisk fortsättning.”

Jag kliade mig i huvudet. ”Alltså, jag är inte ensam. Jag har någon här.”

Morgondagen slängde lite lätt med huvudet och såg en smula besviken ut. ”Är det Idag som nynnar muntert i bakgrunden, det låter så?”

Jag nickade. ”Vi har just träffats, men det känns väldigt bra.”

I svalen satte sig morgondagen på trappavsatsen och funderade lite på saker och ting. Det kändes som om gråten var nära.

”Jag borde ha fattat det. Jag mötte Gårdagen förut. Den var förkrossad, sa att du gjort slut och vänt den ryggen.”

Jag satte mig på trappan, bredvid Morgondagen, lade armen om dess sorgset hängande axlar, och kramade försiktigt om den, som vore den ofödd och oförstörd.

”Riktigt så var det inte. Jag sa att jag ville gå vidare, inte trampa kvar i frusna traktorspår på sönderkörda vägar. Det finns en värme i mitt hjärta, en tro i min själ och en lust i min kropp som längtar efter något helt annat än Gårdagen. Den är vacker, jag ska bära dess löften och skratt vart jag än går, men det fungerade inte längre.”

”Jag kan ge dig något du aldrig har upplevt förut”, sa Morgondagen.

”Det tror jag säkert, men jag älskar Idag, så är det bara”, sa jag. ”Jag har rest så långt med Gårdagen, använt min enorma fantasi till att sy min egen person och min egen stil för att bli den perfekta passageraren. Nu har jag mött Idag och den vill bara ha mitt renaste jag. All min fantasi, alla mina steg i sagornas världar – äntligen får de vara som de vill och ämnade att vara. Jag är oerhört lycklig, Morgondagen. Idag är min livskamrat.”

Morgondagen nickade tyst, lösgjorde sig ur min kram och reste sig.

”Vi kanske ses någon gång, Anjo. Jag tror du och jag skulle bli fina ihop.”

”Det kanske vi skulle bli, men det är samtidigt en konturlös dröm. Jag vill ha spänningen och ovissheten jag får uppleva med Idag. Det finns ett lugn och ett vilt sökande om vartannat när vi möts. All min längtan tillhör Idag. Du måste söka någon som bara vill ha dig, och den personen hittar du inte här. Jag beklagar.”

Morgondagen svarade inte, och hur jag än tittade mig omkring kunde jag inte se den. Förbryllad gick jag in igen och tillbaka till sängen där Idag låg och väntade.

”Vem var det”, sa Idag.

”Morgondagen”, sa jag.

”Den finns inte”, sa Idag.

”Du har rätt”, sa jag och kröp in i Idag.

 

Isen smälter …

Jag går på isiga gator,
de smälter framför mig, viskar:
”Gå här, spring om du vill,
ingen halka finns för dig.”

Minitundran bildar
ett varmt hav.
För litet att drunkna i,
tillräckligt oändligt
för min barkbåtsarmada.
Den seglar ivrigt, i full fart,
på det nyupptäckta havet
vars smeksamma ström
för mig mot det naturliga.

Vinden slår ut med armarna,
dess bett gör mig inte ont.
Jag seglar oförtrutet,
mina visslingar
överröstar vinterns kuling
och vinden undrar så:
”Vet du vart du ska,
eller när du når fram?”

Jag skakar på huvudet och ler:
”Nej, men min längtan har ett namn.”

Just i detta ögonblick

Du säger ingenting,
jag förstår allting,
ingen behöver höra någonting

Du frågar inte,
jag ger dig svaren,
alla andra får stå för funderandet

Du tänker inte om,
jag struntar i nästan för bra,
de andra har monopol på det rationella

Jag har diskat undan disken,
flaskan är urdrucken;
spåren av igår
är tydligare än någonsin