Etikett: Ledin

TV-tragik

Som första blogg kan Word up, Anjo avslöja delar ur alla tablåer som väntar i vår. Here we go, de största nyheterna:

Ensam eremit söker inte (TV4): Ett helt nytt dejtingkoncept. Fyra eremiter avsäger sig alla inviter och i åtta program följer vi deras totala inaktivitet, hur de inte besvarar brev och hur de inte tittar på foton på potentiella uppvaktare.

Stureplan (Kanal 5): Först såg vi hur de reste med Färjan. Sen mötte vi dem i Ullared när de handlade. Nu kommer den tredje och avslutande delen i Femmans antropologiska studie om stockholmare: åtta avsnitt om folk som kallar sig stekare och oftast dricker en stor stark.

B-stjärnorna på pensionatet (SVT1): På grund av sänkt budget flyttar Stjärnorna på slottet till en mer modest miljö, ett pensionat i Lessebo. De fem som deltar är Anna Anka, Elisabet Höglund, Malou von Siewers, Tomas Ledin och Marcus Birro. Enligt obekräftade rykten använder Birro sin dag till högläsning av Proust och Strindberg varpå Anka säger att han suger mer än hon menar att kvinnor bör göra i äktenskap. Birro ska då bli mållös, varpå Ledin vill lösa allt med en krama-varandra-låt med Malou och Bettan som doa-kör.

På Spårvagnsspåret (SVT2): Chockåterkomst för Oldsberg i en lågbudgetvariant av hans succé. Nu åker vi spårvagn i naturlig hastighet, varför varje resa tar hur lång tid som helst. De fyra tävlande lagen består av: 1. återförenade Triple&Touch; 2. Göran Johansson, Siewert Öholm och Viveca Lärn; 3. Lasse Brandeby, Claes Malmberg och Frank Gunnarsson; 4. Allgott, Villgott och Conny Ray. Kapellmästare: Janne Lucas. Sångare: John Ballard. Domare: Leif Loket Olsson (i handbollsdomardräkt förstås). Sidekicks till Oldsbergs fantastiska humorinslag: Fredrik Belfrage och Janne Jingryd.

Big Brother Reklam (TV3): Tjugo klart sämre än genomsnittliga reklamare som gått på reklamskola och numera mest använder sin tid till att racka ned på branschkollegor anonymt på nätet stängs in i ett hus där de ska kommunicera på riktigt. Här ska stockholmare lära sig att folk från spenaten är bra och alla utanför tullarna ska försöka förstå att de innanför tullarna faktiskt är mänskliga när de är sig själva. Komik, tragik och mängder av patetiska korrekturfel utlovas när färgblinda ADs och dyslektiska copywriters blandas med dysfunktionella projektledare och oplanerade planners. Alla speglar i huset är från lustiga huset på Liseberg och får folk att tro att de är större än de är. Istället för gupp under täcket kan det bli en hel del buzzwords, tvärsäkra uttalanden om saker man inte vet ett skvatt om och självgoda plattityder – och det redan i första avsnittet. Otroligt. Förväntat allmänintresse: noll. Förväntat antal kommentarer i branschpress och på twitter, vilket kan få en att tro att det här är jätteviktigt: 245675.

Den riktiga fotbollskanalen (SVT24): Ett fotbollsprogram som är helt nyskapande. De har insett att italiensk fotboll inte behöver Birro, att Ranelid måhända är solbränd men tillför noll och intet i fotbollssnack, att Djordic är en sönderspelad singel och att oavsett vilka skitbilder man visar, så är avsaknaden av dessa tre ett totalt genidrag.

Redigerarna (TV8): Nytt lekprogram. Ett gäng kvällstidningsjournalister får såna där fantastiska kylskåpsmagneter som man kan bygga små meningar av. Självklart finns inte orden chock, kaos, katastrof, döds, vålds, mord, extra och andra smaskigheter med. Därefter får de beskrivet ett scenario och ska bygga löpsedlar utifrån det. Alla tävlande har elektroder så att vi kan följa deras EEG-inaktivitet. Programledare: Peppe Eng.

Måsarna (Animal Planet): Dramadokumentär där vi följer skrikmåsar från deras naturliga häckningsplatser i Stockholmstrakten till deras parningsplatser på Gotland och i Båstad. Fantastiska naturbilder där uppblåsta hannar utför parningsritualer på alla fyra, stöter upp sin mat, slåss om honornas gunst och förgäves försöker förstå hur man dricker ur flaskor. Berättarröst: David Attenborough.

Slipsen mot strupen (TV3): Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing drar åt slipsen på den extremt ohyfsade Alexander Nilsson och lär honom att veta hut. Alexander är den ointressante kocken i Kniven mot strupen som skriker åt folk på syltor och verkar vara tuff, men egentligen är en blek kopia på den arge kocken, som i sin tur var en extremt blek kopia av originalet – Gordon Ramsay.

Beck vs. Wallander (TV4, TV4+): Äntligen gör fyran slag i saken och skapar en filmserie med både Beck och Wallander. Kan det bli bättre? I alla huvudroller: Rolf Lassgård. Det är en samproduktion med Tyskland, alla äter Riesen, säger att det ordnar sig med taskigt läppsynk och under alla biljakter spelas Michael Cretus Samurai. Filmerna, man spelar in 94 stycken på två veckor, sänds varje söndag i båda kanalerna.

Mycket nöje, gott folk.

Regn

Tydligen ska man inte sova länge den 27 juli, för då kommer man att vara trött hela året. Och regnar det i dag kommer det att regna i sju veckor.

I dag väcktes jag av regnet vid tiotiden.

Nåja, det här blir en bra dag från och med nu, eftersom jag redan har klarat av dygnets tråkigheter.

1. Narkostestet: Jag överlevde den sövande läsningen som Sommardöden av Mons Kallentoft utgör. Trist, förutsägbart, taffligt persongalleri. Hoppas Kepler är bättre. Den dunsar ned i lådan vilken dag som helst.

2. Hyenakollen: Sensationsjägarna i kvällspressen har förstås hittat vinklarna om att räddningstjänsten kunde kommit fram snabbare till branden i Rinkeby. Små antydningar om att det kanske inte var så viktigt att rädda sex invandrare. Suck! Journalister är som människor – en del är bra, andra är bara likmaskar i fårakläder.

3. Ledinjidder: Jag höll tillbaka skratt- och kräkreflexerna när Tomas Ledin benämnde sina låter som klassiker i GP i morse: ”… vi försöker arrangera om dem för varje turné. Det får inte bli slentrian, jag vill inte slarva bort klassikerna eftersom de får ett enormt gensvar av publiken.”

Tre prövningar. Jag står upp än. Det här blir en väldigt bra dag. Jag känner mig stark.

Massage och molntaxi

Jaha, då kan vi addera massagebänken till tjänsteställen som jag somnat på. Tidigare har jag somnat på bio, i kyrkan och hos frisören. I dag räckte det med ett par minuters tryckande, så var det god natt barn.

När jag vaknade hade han tryckt på så många triggerpunkter att jag nått fullständig insikt om allting.

Plötsligt förstod jag till fullo vansinnet i att vi äter allt mer, rör oss mindre och den perfekta korrelationen mellan det och en amerikansk snabbmatsindustri som vill göra oss till feta slavar så att de kan ta över världen och förvandla oss till en tayloristisk massa.

Plötsligt visste jag att alla som grillade taskig korv i sina foppatofflor, och samtidigt lyssnar på Ledin, egentligen är inkapslade älskare av Heidenstam, men att de just nu är små puppor som blir fjärilar sen. Det värmde min själ.

Det var lite på samma spår som jag insåg att fula t-tröjor med patetiska tryck som anspelar på sex faktiskt bara är ett rop på hjälp. Bärarna av dessa ska inte skrattas åt, de ska kramas och gullas med.

Sen tryckte han lite till, men när jag började känna att det faktiskt, någonstans, fanns en storhet i Tv4-sporten bad jag honom sluta. En del saker vill du helt enkelt inte veta.

Jag tog mig hemåt. Staden var så het att Gud hade kunnat steka gigantiska ägg på dess trottoarer. Det gjorde han/hon inte, vilket var bra. Att vada genom äggsmet är inte kul, nämligen.

Bilköerna var långa, så jag liftade med ett moln. Både miljövänligt och snabbt. Jag var plötsligt så mycket närmare himlen än alla som satt med trilskande relationer och usel reklamradio i en bilkö som gjorde slutmålet Bohuslän allt mindre vackert.

Tyvärr kunde molnet inte bjuda på vatten, eftersom det inte var ett regnmoln, så jag hoppade av, gick hem och somnade.

Massage gör en del med mig…